Bråka med polisen och bli inlåst för resten av livet

Av ,
Nyhetsredaktör
2

KOMMENTAR. Simon Holmqvist kommenterar regeringens nya lagförslag om brott mot blåljuspersonal, som kan leda till livstids fängelse – men som också är ett tecken på ett förtryckarsystem i fritt fall.

”Sabotera inte mitt batongvevande, då låser vi in dig för gott”, kanske en polis nära dig kommer att säga inom kort. Åtminstone om regeringen får som man vill.

Livstids fängelse för lite vanligt hederligt polisbråk? Nej, det är inget skämt. Åtminstone inte om man tar propositioner från den rödgrönblåa feministregeringen på allvar. Vilket man borde, eftersom regeringen återigen försöker gå fullt ut Sovjetstat när man snart kommer att lägga fram ett lagförslag om att den nya brottskategorin ”blåljussabotage” ska kunna leda till livstids fängelse.

Redan för drygt ett år sedan skrev jag en nyhetsartikel om en utredning av riksåklagare Anders Perklev, den så kallade Blåljusutredningen, där det just föreslogs livstids fängelse i straffskalan för brottet blåljussabotage. Då trodde jag att det bara hade slagit slint i någon gammal bitter gubbes huvud, och att någon med åtminstone lite sans skulle reglera straffskalan innan utredningen förvandlades till ett skarpt lagförslag.

Men icket. Förutom för exempelvis mord, människorov, mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse, men även för mer ovanliga brott såsom uppror, högförräderi, grovt myteri och grov olovlig kärnsprängning, kan man snart i Sverige alltså dömas till livstids fängelse om man ”saboterar” för polis, räddningstjänst eller ambulanspersonal.

Många Svenssons, och kanske framförallt Sverigevännerna, jublar säkert och ser framför sig att man låser in unga rasfrämlingar i förorten som kastar sten när ambulansen rycker ut, för att sedan kasta bort nyckeln. Men det har vi ju fått lära oss att allt dessa stackare behöver är en ungdomsgård och en chans på arbetsmarknaden.

Dessutom är det ju redan olagligt att kasta sten på blåljuspersonal.

”Innebär ett avsteg från svensk rättstradition”
Upp till fyra års fängelse kan man få ifall man begår blåljussabotage av normalgraden. Är brottet grovt handlar det dock om upp till 18 års fängelse eller livstid. Jag gissar att grovheten kommer att bestå i vilken samhällsgrupp förövaren tillhör. Är man alltså en förtryckt ung man i förorten är det förståeligt att man kastar sten på polisen, men om man är en politisk dissident och försöker hindra att polisen slår in skallen på ens kamrat med batongen kanske den dömande makten inte är lika förstående.

Så här står det i remissen som regeringen nu har skickat till Lagrådet:

Om brottet är grovt döms för grovt blåljussabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har medfört betydande skada, utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form, föregåtts av särskild planering eller annars varit av särskilt farlig art.

Nu spekulerar jag förstås bara, men jag har svårt att tro att den typen av attacker mot blåljuspersonal som idag förekommer inte går att lagföra med nuvarande lagstiftning, vilket i sig är ett starkt indicium att man vill komma åt något annat slags beteende som man menar är ”organiserat”, ”särskild planerat” och ”farligt”.

Det framgår också att nästintill ingen av de uppemot 70 instanser som hittills inkommit med remissvar, exempelvis flera domstolar, universitet, myndigheter, kommuner, landsting och fackföreningar, har anmärkt på att livstids fängelse faktiskt finns i straffskalan.

I den mån det framförts kritik har det istället framförallt handlat om att det förstås redan är olagligt att kasta sten på eller skjuta mot polis eller räddningstjänst och att rättsläget därmed kan ”kompliceras” ifall den nya brottsrubriceringen införs.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) invänder också att den nya lagen knappast kommer att minska attackerna mot blåljuspersonal i de så kallade utsatta områdena.

I övrigt verkar instanserna inte ha funderat över att det kanske inte är förortsgangstern som kastar en handgranat mot en polisbil som man framförallt vill komma åt. Ingen reflekterar över att regeringen tycks vilja använda hårda straff för brott mot statens representanter för att skrämma folket till lydnad inför en alltmer politisk och auktoritär poliskår.

Det är endast Hovrätten för Västra Sverige, Örebro tingsrätt och Juridiska fakulteten på Lunds universitet som ifrågasätter huruvida det verkligen är motiverat med livstid i straffskalan.

Lunds universitet (Juridiska fakulteten) skriver exempelvis att det föreslagna livstidsstraffet för det grova brottet ”innebär ett avsteg från svensk rättstradition som präglats av återhållsamhet vid användandet av frihetsberövande bestraffning”. Man menar att motiveringen till varför livstid är nödvändigt i straffskalan framstår som ”synnerligen oreflekterad”.

Justitieminister Morgan Johansson tycks däremot vara oerhört nöjd med lagförslaget. ”Samhället måste se strängt på sådan typ av kriminalitet”, sa han i samband med att han i fredags tillsammans med statsminister Stefan Löfven och inrikesminister Mikael Damberg besökte den genuscertifierade polisutbildningen på den ökända Södertörns högskola.

Nyligen fick Morgan Johansson dock backa från en annan orwelliansk lag som han var oerhört mallig över, nämligen den föreslagna terrorlagen som skulle kunna innebära fängelse för någon som hyr ut en lokal till en politisk dissident. Detta efter att Lagrådet viftat röd flagg efter att ha läst igenom lagförslaget och insett att det strider mot svensk grundlag.

Migrations- och justitieminister Morgan Johansson vill ha ett totalitärt samhälle och leder regeringens anarkotyranniska arbete.

Politikerna behöver dock inte lyssna på Lagrådet. Det gjorde man exempelvis inte när den så kallade gymnasielagen röstades igenom i riksdagen – som gav 9 000 illegala afghanpojkar uppehållstillstånd till troligtvis lika många batikhäxors stora glädje – eller när man klubbade igenom samtyckeslagen, som även den sågades av Lagrådet.

Att regeringen valde att lyssna till Lagrådet i fallet med terrorlagen berodde mest på att man var rädd att lagen skulle bli verkningslös, eftersom grundlagen står över alla andra lagar.

Det återstår att se ifall Lagrådet återigen blir den balanserande rösten som drar i bromsen för det socialdemokratiska projektet att bygga den totalitära och anarkotyranniska sossedystopin som kallas konungariket Sverige.

Slutet är nära – för anarkotyrannin
Så vad ska vi göra? Lägga oss platt för polisen, som vi ju vet redan idag sysslar med systematiska politiska trakasserier och övervåld mot dissidenter?

Självklart inte. Den här nyheten ska man inte se som ett svart piller, utan ett vitt.

Politikerna spelar rakt i händerna på motståndet med sina orwellianska lagar. I ett sunt samhälle skulle man förstås varken behöva tiotusentals poliser eller för den delen tiotusentals lagar som reglerar medborgarnas liv in i minsta detalj. Än mindre denna typ av lagar som inte är till för att skydda folket – utan makten och våldsmonopolet, som upprätthåller det förtryckande folkmördarsystemet.

Ju större sprickan växer mellan folket och politikerna, desto bättre. Lagen om blåljussabotage är ett meddelande från makten: Vi noterar sprickan och vi agerar inte för att minska den, utan för att öka den.

Bra säger jag, det är precis så vi vill ha det!

Polariseringen kan bara gå till en viss gräns och när regeringen tror att man visar musklerna visar man här bara svaghet. Regeringen agerar som en osäker och svartsjuk make som sätter upp regler och bestraffningar för sin hustrus beteende. Liksom den svartsjuke maken har regeringen nu gett upp tanken att vinna respekt på naturlig väg, och försöker istället använda sig av piskan.

En naturlig auktoritet som respekteras av befolkningen hade aldrig behövt stifta den här typen av lagar. Och när makten blir svagare kommer folket istället att dras till andra alternativ att följa, alternativ som till skillnad från systemet växer sig starkare för var dag som går.

Imorgon kommer regeringens vårbudget, förhoppningsvis är också den full av sprickor med svaghet.

Källor:
Lagrådsremiss – Ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet och myndighetsutövning
Grova angrepp på blåljuspersonal kan ge livstid

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

2
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
2 Comment authors
Caesar-AureliusTobias Lindberg Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Tobias Lindberg
Redaktör

Mycket bra argumenterat Simon och helt riktigt är att detta bara snabbare kommer att ta oss till nästa steg!

Caesar-Aurelius
Medlem

Jaha, detta var ganska svårbegripligt, men kan det verkligen vara så att jag riskerar samma straff för att ha:

– ”organiserat”, ”särskild planerat” och ”farligt” knuffat till en liten polisgris som håller på att med stålbatong slå ihjäl någon åldrig pensionär, bara för att den olagligen har plockat upp en pantflaska ur kommunens soptunna,

– som för att skjuta ihjäl samme polisgris med 17 skott i huvudet?

Om det är så, då vet jag, och alla andra också, för vilket av de här två alternativen som det skulle kännas acceptabelt med livstidsstraff.