Bollnäsmanifestationen en historisk händelse

Rubriken kanske låter lite väl skrytsam men för Motståndsrörelsen vågar jag påstå att det är vårt mest lyckade torgmöte. Då ska man komma ihåg att vi har genomfört ett antal genom tiderna. Det var flera saker som gjorde det lyckat. Jag ska här göra en liten redogörelse om vad.

Antalet deltagare
Jag gick själv vid sidan om de som gick från Bollnäs tågstation, där vi hade en intern församling, till den utannonserade platsen på Brotorget. Jag räknade till tre rader av 36 personer således 108 personer som hade kommit till vår icke utannonserade plats. Det ska även tilläggas att siffran 108 är exklusive mig själv och våra fotografer.  När denna grupp kom till torget stod det där en betydligt större skara av åhörare. Någon exakt siffra har vi inte men det var många intresserade som hade samlats på torget den här lördagen. Med tanke på hur lokalmedia hela veckan innan manifestationen hade gjort allt i sin makt för att demonisera Motståndsrörelsen är jag mycket imponerad över hur många som ändå dök upp. Jag fick även chansen att tala med för mig helt okända Bollnäsbor som var mycket positiva till vår närvaro, jag ska återkomma till det ämnet.


Henrik Pihlström framför låten: Nattens dolda smärta.

Nya inslag
Vi har många gånger genomfört diverse torgmöten med politiska tal, ett problem vi har reflekterat över är att ett tal avverkas relativt snabbt. Man vill gärna erbjuda lite mer till de som tagit sig till platsen. Att då låta talare efter talare avlösa varandra skulle nog inte bli så lyckat eftersom det då kommer att bli svårt att behålla publikens uppmärksamhet. Denna gång planerade vi i förväg att Henrik Pihlström skulle skriva och framföra en sång om just det som den stackars kvinnan blev utsatt för i Bollnäs. Henrik är personligen mycket engagerad i fallet och skaldade en gripande och känslosam låt på kort tid. Mötet i Bollnäs inleddes med Henrik Pihlström och låten: Nattens dolda smärta. Jag vet att detta har praktiserats förr i nationella sammanhang, t.ex. Salem och Folkets marsch. Men som inslag på ett torgmöte där majoriteten av åhörarna är vanliga ortsbor tror jag är relativt unikt. Låten är redan inspelad i studio och kommer snart att göras tillgänglig. De två talen som hölls behandlade situationen i Bollnäs. På ett lättbegripligt sätt förklarades problemen så att var och en kunde förstå utan att talarna för den sakens skull friserade sanningen. Både Fredrik Vejdeland och Pär Sjögren är mycket insatta och engagerade i Bollnäsfallet vilket förstås märks. Ett tal som brinner av äkta engagemang blir äkta hela vägen och det berör.

Den spontana debatt som hölls på torget var också den unik i vår historia. Det är inte lätt att få politiska motståndare att debattera med oss då det är mycket svårt att försvara den förda politiken med logiska argument. I detta fall fick vi en meningsmotståndare att komma upp på scen. Jag hoppas det kommer bli mer sådant. Jag hörde rykten om att det fanns de som trodde att allt var arrangerat, alltså någon form av skådespelare som spelade meningsmotståndare. Jag skrattade gott när jag fick höra detta.

Ett annat inslag som blivit en större ”snackis” än jag trodde var den väst som vi tog fram för detta möte med texten ”dialogpatriot”. Självklart är det lite av ett skämtsamt inslag men absolut inte utan allvar (i min mening är det bästa skämten, som har djup). Polisen vill med sina dialogpoliser visa att man minsann inte kan diskutera med vilken polis som helst, man kan få intryck av att de enda kommunikativa är dialogpoliserna. Vi vill med detta sända samma signaler tillbaka. Våra aktivister vill inte alls tala med dem, de får gå genom dialogpatrioterna. Svinhugg går igen!

Bollnäsbornas reaktioner
Som jag tidigare nämnde tog jag mig tid att ”mingla” runt lite bland de åhörare som jag inte kände igen. För mig var det ett starkt möte med en dam som sedan ett tag var rullstolsbunden efter en stroke. Hon hade trots de transportsvårigheter hon har, tagit sig ned till torget för vår skull. Inte nog med detta så berömde hon oss för att vi rakryggat vågar protestera mot den destruktiva utveckling vårt samhälle har tagit. Jag förklarade även för henne hur mycket det betyder för mig att hon fanns på plats. Vidare pratade jag med andra åhörare på orten som jag även fick kontaktinformation till. De var intresserade av vår etablering på orten och ville vara till hjälp. Just detta att fler förstår att alla kan hjälpa till är något jag tycker har blivit vanligare den senaste tiden.

Eftersamlingen
Detta är något vi tillämpat många gånger. Att efter en offentlig aktion samlas upp och umgås en liten stund betyder mycket. Dels är det ett tillfälle att varva ned lite innan hemfärd och dels ett bra tillfälle att prata med kamrater som man kanske inte träffar så ofta. Vid denna aktion hade vi med kamrater från Finland och Norge och även Danmark. Det var mycket givande att få chansen att tala med dem. Det känns som det Nordentänkande som Motståndsrörelsen inledde för snart 10 år sedan äntligen börjar bära frukt. Det var även några nya ansikten på plats som verkar mycket lovande för Organisationens framtid. Jag hörde om nationella som tidigare inte kände varandra från samma ort som här knöt kontakt. Att det i lokalen hade ordnats fika och att barn sprang och lekte ökade självklart på trivseln.

Svensken radikaliseras
Några av våra konkurrerande organisationer tror att man för att vinna den breda massan måste gå ut med ett mindre radikalt budskap. Man tycker alltså en sak egentligen och presenterar en annan för ”det dumma folket”. Det är inte bara falskt att tala med kluven tunga utan även i längden dömt att misslyckas. Att från början bygga in en lögn i en organisation gör till slut att lögnen blir det som gäller. Man kan dessutom ifrågasätta karaktären på de personer som rakt upp och ned kan stå och ljuga för de folk de säger sig vilja rädda. Att vi i Bollnäs samlade så många som vi gjorde tyder på att folk idag tål att höra sanningen. Om inte annat är det människor som insett hur allvarlig situationen är som vi som motståndsrörelse vill rekrytera. De andra har vi faktiskt ingen praktisk nytta av då de ändå kommer att vika när det väl gäller.


Nästeschef Pär Sjögren var den operativt ansvarige för manifestationen i Bollnäs.

Tack till ALLA medverkande
Jag blir uppriktigt sagt tårögd av glädje när jag ser vilka självuppoffrande idealister vi har i Motståndsrörelsen. Organisatoriskt klaffade allt mycket bra. I detta sammanhang måste Pär Sjögren få en extra eloge eftersom han har varit operativt ansvarig för aktionen.  Jag har sett honom stå och limma plakat långt innan manifestationen, han har varit med och planerat mycket praktiskt inför mötet. På morgonen innan mötet stod han i lokalen och hjälpte till med att bre smörgåsar, han höll tal, representerade på eftersamlingen och var till och med och städade lokalen efteråt. Allt detta gjorde han med ett glatt humör. Han är en mönsternästeschef. Skulle man tacka alla som förtjänar det skulle det bli en egen artikel i sig men den skulle nog inte vara så kul att läsa. De nationella från andra organisationer som slöt upp och de som bor i närheten och hjälpt till förtjänar ändå att nämnas. Det var en glad överraskning att DNSB dök upp, de har ju ändå ganska lång resväg. Vi vill även tacka alla nationella hemsidor och papperstidningar som skrivit om händelsen.

Slutligen
Jag vill hävda att den här typen av aktioner är här för att stanna. Tidig fysisk närvaro i kombination med en egen medial uppladdning där fientlig desinformation krossas. Finurliga inslag och en bra uppföljning är självklart viktigt. Motståndsrörelsen har bevisat att vi är en kompetent kamporganisation som kan få ut sitt politiska budskap. Nu kan ingen stoppa oss!

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments