Så sent som 1988 var fortfarande de pedofila inslagen i RFSL tydliga. Ordförande i RFSL vid den tiden var ingen mindre än nuvarande HomO, Hans Ytterberg.
Även internationellt finns en mängd exempel på att pedofili förekommer på hög, politisk nivå.

Kopplingarna mellan organiserad homosexualitet och pedofili är mer omfattande än man kanske skulle kunna tro. T ex var Sveriges nuvarande homosexombudsman (HomO), Hans Ytterberg, ordförande i den homosexuella intresseorganisationen RFSL under en period då de pedofila inslagen i rörelsen var många och uppenbara, vilket kan vara särskilt intressant att notera med tanke på att bl a RFSL och HomO numera, allt högljuddare och med bifall från massmedia, kräver att homosexuella ska ha rätt att adoptera barn.
I RFSL:s tidning, Kom Ut! (nr 4 och 5 /88), försiggick en häftig debatt mellan olika personer inom BHUS!, RFSL:s ungdomsgrupp. Frågan var huruvida BHUS! skulle bli medlem i den samlande organisationen för alla världens bögar och lesbiska, ILGA, trots att denna försvarade pedofili.
I ett öppet brev till ILGA:s konferens 1988 uttryckte personer från BHUS! styrelse tveksamhet inför att ansluta sig, med motiveringen att ILGA:s konferensmaterial uttryckligen försvarade pedofili.

”Barn är sexuella varelser”
Men i nästa nummer får de svar på tal av Jonas Schild Tillberg, själv medlem i BHUS!. Denne börjar med att slå fast en politiskt korrekt dogm, som även hans motdebattörer och hela det politiskt korrekta etablissemanget brukar skriva under på, nämligen att ”grunden till alla sexuella handlingar måste väl ändå vara att allt är tillåtet som bägge parter (eller alla inblandade) ger sitt medgivande till?”
Han ser ingen principiell skillnad mellan övriga, organiserade, sexuella avvikelser och organiserade pedofiler, eftersom även de sistnämnda omfattar ovannämnda dogm, eller med hans egna ord:

”…liksom man inte har sex med någon som nobbar en i ens egen ålder har man inte sex med ett barn som visar tecken på att inte vilja.”

Schild Tillberg menar sig också veta att det faktiskt finns ”pedofila situationer som innebär medgivande från båda parter; ofta också situationer där den yngre parten är drivande.”
Senare i artikeln skriver han att ”jag måste återigen återkomma till att barn är sexuella varelser. Att barn kan vilja utveckla sin sexualitet tillsammans med äldre.”

Pedofili ett sätt att ära Gud?
I dessa kretsar verkar denna typ av föreställningar inte alls vara främmande. I en annan artikel med den talande rubriken Pojkarna tog själva initiativet frågar sig skribenten Greger Eman retoriskt:

”Hur många bögar har man t ex inte hört säga ’När jag var tio år ville jag inget hellre än att bli förförd av en vuxen man.’?”

En artikel om författaren Björn Vilson illustreras med en bild på denne då han 1973 demonstrerade på Gärdet och Sergels torg i Stockholm, för homosexuellas rättigheter. På Vilsons plakat likställs homosexualitet, heterosexualitet, lesbianism, pedofili och bisexualitet som olika former av kärlek, vilket i sin tur likställs med Gud. Att förgripa sig sexuellt på barn skulle med andra ord vara ett sätt att ära Gud!

Barnpornografi som ”konst”
I det politiskt korrekta samtalet av idag dras en skiljelinje mellan homosexualitet å ena sidan, som det anses fel och snart kommer vara olagligt att ens kritisera, och som ses som åtminstone likvärdig med heterosexualitet; och å andra sidan pedofili, som fortfarande är förbjuden och stigmatiserad.
Den som läser igenom några gamla nummer av RFSL:s tidning inser snart att denna skiljelinje inte är så skarp som det kan tyckas vid första anblicken. Utifrån politiskt korrekt grund kan i själva verket båda fenomenen försvaras med viss framgång, liksom diverse andra sexuella avarter; något som även en del ”konstnärer” av idag tycks ha noterat, då de vid upprepade tillfällen har försökt utvidga den allmänna toleransnivån till att även omfatta pedofili.
Vid ett uppmärksammat fall under kulturhuvudstadsåret i Stockholm tvingades Nationell Ungdom rycka in och förstöra en statligt subventionerad, fotografisk utställning på Historiska muséet som föreställde pre-pubertala pojkar med erektion.
Senare har samme konstnär åter fått göra en utställning i form av en film, denna gång på Moderna muséet, som Folktribunens utsände beskrev i följande ordalag (nr 2/00):

”I filmen kunde besökarna åse hur två män våldför sig på en liten ettårig flicka. Den ene mannen håller fast den nakna flickan medan den andre suger hårt på hennes arm. Samtidigt framför speakerrösten ihärdigt perversa beskrivningar av påstått självupplevda homosexupplevelser med starka sadistiska inslag. Vid ett tillfälle vänder flickan huvudet mot kameran, skräck och förtvivlan lyser ur hennes ögon, samtidigt som hon försöker komma loss ur den vuxne mannens grepp vilket är henne övermäktigt.”

Dessa avantgardistiska ”konstnärer” brukar, som namnet antyder, betraktas som föregångare till vad som komma skall; de bryter så att säga ny moralisk mark. Det kan verka främmande nu, men det är inte helt omöjligt att pedofili inom några decennier kommer vara lika accepterat som homosexualitet är idag, om utvecklingen tillåts fortgå.
Förutsättningen är förstås att de som kontrollerar massmedierna beslutar sig för att på allvar driva den linjen, på samma sätt som man redan gjort med homosexualitet; att gradvis öka toleransen för sexuella aktiviteter med minderåriga inblandade; att presentera förment vetenskapliga undersökningar som visar att barn inte alltid tar skada av att ha sexuella relationer; att sexuella aktiviteter t o m kan vara positivt för barnets utveckling, etc.
Lämpligen bör detta kompletteras med att man hittar på ett lämpligt ord, t ex pedofilifobi, för att marginalisera dem som ids protestera.

Barnpornografin som trojansk häst
Än så länge verkar man dock anse att stigmatiseringen av barnpornografi kan vara användbar som en trojansk häst, för att legitimera och popularisera integritets- och yttrandefrihetskränkande befogenheter för polis och rättsväsende, som sedan kan användas till att komma åt regimens politiska motståndare. Detta antyds exempelvis av att man brukar vara mån om att koppla samman barnpornografi med ”rasism” när någon ny lag för att förhindra den fria informationsspridningen på Internet föreslås.
Nu senast i augusti var det EU:s justitieministrar som enades vid ett möte i Marseille, om att kampen mot vad man benämner ”brottslighet” via cyberrymden måste skärpas. Frankrikes inrikesminister, Jean-Pierre Chevènement, menade att databrottsligheten kan delas upp i tre grupper: angrepp på databanker och e–handel med hjälp av virus, och olaga intrång; penningtvätt och andra former av bedrägeri; och slutligen spridning av barnpornografi och rasism.
TT-telegrammet som kanaliserade ut nyheten, var föga förvånande mån om att poängtera denna gruppindelning.
Det är emellertid inte barnpornografin eller för den delen rasismen, utan kritiken av den nuvarande ordningen och främlingsväldet man vill få bort egentligen; man vill hindra de västerländska folken från att försvara sig mot exploatering, slaveri och i förlängningen utrotning. Den med rätta avskydda barnpornografin används för att ge de nya lagförslagen ett bredare stöd och ökad legitimitet, men för åtminstone delar av det politiskt korrekta etablissemanget finns det ingenting i barnpornografin eller pedofilin som sådan man har något emot.

Pedofili på hög nivå
I själva verket finns det ett flertal exempel på att pedofili förekommer på högsta, politiska nivå.
I Belgien avslöjades att en vice premiärminister var insyltad i en pedofilhärva för några år sedan. I Sverige var för övrigt barnpornografi laglig på 70-talet, och nuvarande HomO var som sagt ordförande i RFSL medan den fortfarande innehöll pedofila inslag.
För en tid sedan avslöjade den brasilianska polisen en barnprostitutionsring som var verksam i Brasilien, men kontrollerades av israeliska diplomater. Ringen leddes av Israels konsul i Rio de Janeiro, Ariel Scher. Flickor så unga som nio år rekryterades, och utnyttjades av prominenta, israeliska turister på organiserade sexfester. Barnpornografiska bilder, som hittades i samband med ett tillslag mot en hebreisklärare i Rio, ledde polisen på spåren. Av bilderna framgick att festerna hållits vid den israeliske konsulns swimmingpool.
Denne kallades dock hem till Israel innan han hann förhöras av polis.

Legalisering av pedofili möjlig?
Etablissemanget av idag verkar ha en något kluven inställning till pedofili. Helt klart är dock att ett stort antal personer gärna skulle vilja se att den blev tolererad, så att de fick möjlighet att leva ut sina perversioner utan att ta några risker.
Frågan man då ställer sig är: Är det möjligt att genomföra?
Det spontana svaret måste bli nekande. Men om vi tänker oss tillbaka i tiden ett antal decennier, t ex till 1900-talets början, och föreställer oss att vi istället ställde frågan om det är tänkbart att homosexualitet kommer vara accepterat vid sekelskiftet år 2000; att män kommer tillåtas ingå äktenskap med män; att höga politiker kommer delta som vigselförrättare, omgivna av landets jet-set; att man på fullaste allvar kommer diskutera huruvida homosexuella par ska få adoptera barn; att det inom en nära framtid kommer bli olagligt att kritisera homosexuellt leverne.
Om vi ställde den frågan till t ex August Strindberg, eller någon av hans samtida, så skulle vi i bästa fall bli utskrattade. Ingen skulle ta den möjligheten på allvar. Likväl är det där vi står idag.


  • Publicerad:
    2000-11-20 00:00