”Boer-ledarna har förrått sitt folk”

INSÄNDARE. Sydafrikanen Torsten Sjöberg, med rötter i Sverige, skriver om sin frustration över fredagens antiklimax i Sydafrika som hade kunnat bli starten för de vitas frigörelse från afrikanernas förtryck.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Gårdagens händelser i Sydafrika blev en sorglig dag i vår historia. För första gången på 26 år hade vi en möjlighet att slå tillbaka mot ANC:s kommunistregim och deras ”inofficiella” militära gren EFF (”Economic Freedom Fighters”). Vi hade en möjlighet att mobilisera och stå kompromisslösa med det momentum vi fått i och med den första rättegångsdagen i Senekal.

LÄS MER: Bakgrunden till de ökade spänningarna i Sydafrika

Vi hade möjligheten att i aldrig så tydliga ord säga att slakten av vårt folk tar slut nu, vi hade möjligheten att lägga våra kulturella skillnader åt sidan och säga att detta inte bara handlar om mordet på Brendin Horner, eller morden på våra farmare, utan folkmordet på alla vita sydafrikaner från både städer och landsbygd. Att vita mördas har pågått sedan den första holländska bosättningen i landet 1652.

Vilket momentum vi än fick, vilka sympatier vi än har fått både lokalt och internationellt för vår sak, tycks ha försvunnit i vad som bara kan beskrivas som ”tribalistiska internbråk”. De så kallade utnämnda Boer-ledarna och andra politiker ansåg det lämpligt att sprida rädsla bland de som var villiga att kämpa, de spred desinformation och räckte fram en olivkvist, inte bara till Julius Malemas EFF, som har med all önskvärd tydlighet visat att han vill ”skära halsen av vitheten”, utan också mot den korrupte polisministern Bheki Cele, som trots att han avskedades 2012 som rikspolischef nu befinner sig allra högst upp i hierarkin.


EFF:s ledare Julius Malema vill ”skära halsen av vitheten”.

Vreden över mordet på Brendin Horner var rättfärdig och motiverad. Två av hans mördare var inte bara sedan tidigare kända av polisen, den ena var till och med en polisman själv medan den andre har arresterats sexton gånger av samma polis som säger sig försvara bondgårdar och farmare.

Stormningen av domstolen, omkullvältningen och uppeldningen av polisfordonet, var helt legitimt. Min enda önskan är att det hade gått längre. Europeiska sydafrikaner borde ha omfamnat mångkulturialismen vid det tillfället och bränt ner hela domstolshuset, polisstationen och varenda regeringsbyggnad – samtliga legitima mål för deras vrede.

Efterdyningar har lett till gripandet av André Pienaar, en lokal farmare från området som efter att ha hört om vilka de mordmisstänkta var gjorde vad vilken man som helst med karaktär skulle ha gjort och stormade domstolen för att leta upp mördarnas celler, för att återställa rättvisan på det enda sätt som dessa afrikaner förstår.

Gripandet och de misstankar som riktats mot honom borde ha varit bränsle på vår eld. När den mäktiga staten slår ner på EN man och åtalar honom för terrorism, mordförsök, våld på allmän plats och uppvigling, kan det endast betyda en sak: De är rädda. Men återigen togs vår ilska och vår vrede ifrån oss av självutnämnda så kallade ledare, dessa valde att bryta bröd med regimen och polisen som aktivt försöker att vräka oss från våra egna landområden genom motioner i parlamentet såsom ”The Land Expropriation Act”, som inte bara täcker vit jordbruksmark utan all slags ”egendom” som tillhör vita och som kan beslagtas av staten, för att sedan lämnas över till afrikaner, helt utan kompensation.

Organisationer som Afriforum, Suidlanders, Boere Legion och de andra trettiotalet så kallade grupper gjorde inget förutom att splittra oss när vi borde ha varit enade. De var mer intresserade av ”fredssamtal” och att förvandla dagen till någon slags festival istället för en dag av rent hat och vrede riktad mot dem som dödade Brendin Horner och de som stödjer farmarmördarna.

Vi behöver inga politiker, vi behöver en ledare. Vi behöver en man som kan leda oss i rätt riktning. Vi behöver inte människor som ”brinner för vår sak” men som bryter bröd med de som mördar oss. Vi provade det 1883 när Piet Retief slöt ett fredsavtal med Zulu-kungen Dingaan för att sedan bli ihjälklubbad. Vi försökte det under apartheid-tiden med ANC och Nelson Mandela som vägrade upphöra med politiskt våld mot oss och vi försökte det nu igen med människor som Malema som går upp på en scen utanför domstolen och sjunger ”kill the boer” innan han går in och sätter sig bredvid polisministern Bheki Cele.


Hur kan Julius Malema tillåtas gå in i domstolsbyggnaden? Vart var våra ”ledare” då?

Om någon i hela världen känner till hur vilda och svekfulla afrikaner kan vara så är det vita sydafrikaner. Men återigen valde många att sätta sina individuella intressen före gruppens. De föredrar att vika sig för västerländsk media, samma media som lobbade hårt för slutet för apartheid. De föredrar ”optik” före rättvisa. De vill hellre bara ta farmarnas pengar och göra sig feta och lyckliga på deras bekostnad medan de samtalar med fiender, istället för att säga ”Nej! Vi förhandlar inte med dessa terrorister!”. Tänk er att sitta ned och äta lunch med en pedofil som bara en liten stund tidigare berättade att han skulle våldta dina barn, kanske inte just nu men en vacker dag. Det skulle du inte göra, du skulle vara rasande, du skulle agera och dessutom agera å det bestämdaste. Du skulle inte bry dig om ditt banankonto eller om ”optik”.

Vi har förrädare mitt ibland oss och vi ser dem. Deras handlingar går inte obemärkta förbi. De kommer inte ha någonstans att fly när ”Uhuru” hittar vägen till deras förorter, de kommer inte att välkomnas av rättänkande vita och de kommer att slaktas som djur av samma människor som de förhandlat med.

Vita sydafrikaner måste börja ta Julius Malema och EFF väldigt seriöst, han uppviglar rasligt hat och våld med sin retorik. EFF bryr sig inte om optik och det borde inte vi heller göra.

De kanske bidrar med tv-underhållning när de beter sig som clowner i parlamentet, men under fasaden ligger djupt hat för den vite mannen, oavsett vilket språk han talar.

EFF har några väldigt (((skickliga krafter))) bakom sig. De tänker inte i mandatperioder och har inte en ettårsplan eller tvåårsplan utan en tjugo-tjugofemårsplan och en femtioårsplan.

De befinner sig i skolorna för att radikalisera de unga afrikansktättade sydafrikanerna, de är på universiteten och tar över studentråden. De planerar en framtid för deras folk och de bryr sig inte om optik!

Till och i Senekal framhärdade Malema med sin retorik om att ”vita människor måste be om ursäkt och betala pengar för folkmord, apartheid och mord”.

Det är tid att vi slutar bry oss om vad det internationella samfundet tycker, det är tid att vita sydafrikaner sätter sina meningsskiljaktigheter åt sidan och börjar använda afrikanska lösningar för att fixa afrikanska problem. För om vi inte gör det kommer vi att reduceras till en fotnot i historien. Den moderata falangen bland vita sydafrikaner som oroar sig över optik måste förstå att den enda optiken som är viktig i en sydafrikansk kontext är den optik som du använder till ditt gevär.

Om du är ung och trött på att den äldre generationen säger åt dig att du inte vill ha krig, säg till dem att jag kanske inte känner till kriget men jag känner igen slaveriet och jag är jävligt trött på det.

— Boer Jack

/Torsten Sjöberg, Sydafrika

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
3 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments