December är martyrernas månad. Det är den tid då allt är fruset och dött, då den isande vinden tränger kölden in i märgen och luften blir så kall att man får svårt att andas. Men det är även en tid då den klara stjärnhimlen som förebådar vår ras storslagna öde, gnistrar som klarast; då den nyfallna snöns renhet är som en sinnebild för den framtid som väntar det fria Norden och då den snötyngda granens skönhet fyller ens själ till bredden av lycka och glädje. Död, stillhet, skönhet och förebådelse om nytt liv – det är vintern. Det är även Martyren! Låt mig berätta för er om den främsta av de alla i efterkrigstidens fallna värld. Låt mig berätta om ”mannen mot tiden”, om krigaren och hjälten vars liv endast överträffas av hans död. Låt mig berätta om Robert Jay Mathews.

En krigare formas
Den 16:e februari 1953 blev vår ras av försynen given denna man som skulle komma att en gång för alla visa på kampens allvar och den väg som den med ära och mod i slutändan måste vandra. Robert Mathews skulle genom sin livsgärning för evigt förändra hur den rasbevarande rörelsen såg på kampen, på fienden och på sig själv – och han skulle komma att motivera oräkneliga kämpar världen över.
Medan andra jämnåriga pysslade med vad barn nu gör, skiljde sig Robert, eller Bob, från dem eftersom han intresserade sig mer för sin omvärld och sin nation. Hans föräldrar såg sig lyckligt lottade eftersom Robert under hela sin uppväxt höll sig borta från den degenererade hippiekulturen som blomstrade; han svor aldrig, vare sig rökte eller drack, tränade brottning, höll håret kortklippt och klädde sig som en man. De oroade sig över hans alvarsamma sinne och den oro han kände inför framtiden, men i efterhand kan man bara konstatera att han redan då måste haft en föraning om det öde som var hans att leva.
Robert gick som tolvåring med i ”the John Birch Society”, en högerextrem antikommunistisk organisation, och blev snabbt omtyckt av de äldre medlemmarna. De sägs att deras stolthet inte gick att ta miste på då denna unga man höll sina brinnande tal om frihet, patriotism och vikten av att bekämpa kommunismen.
Fem år senare besökte Bob ett möte där en Marvin Cooley höll ett anförande om den amerikanska statens svek mot folket genom ett skattesystem som mer eller mindre bistod kommunismens framfart. Robert förstod genast vikten av det som sades och kom snart att bistå Cooley som mötesvakt. Han såg nu att faran inte var det avlägsna Sovjetunionen utan att fienden fanns på hemmaplan, och att den representerades av den ”egna” regeringen.
För varje nytt skede i uppvaknandet formade Bob sitt liv i enlighet med sin övertygelse. Han vägrade att delta i vissa lektioner på skolan eftersom läraren förfäktade de förrädiska idéerna, den ”högre utbildningen” ville han inte höra tals om och efter en skandalös dom av en armélöjtnant som i processen av att ha hörsammat en order orsakat 22 civila vietnamesers död, ändrade Robert sitt beslut att bli soldat.
Alla försökte få honom att inse att hans framtida karriär skulle komma att påverkas negativt av hans brinnande övertygelse. Men det spelade honom inte någon roll – han förstod konsekvenserna och brydde sig inte om dem – han hade valt sin väg!

Den unge revolutionären
Mathews kände instinktivt att en våldsam konfrontation skulle komma förr eller senare. Trogen sin natur skapade han, innan han ens var tjugo år fyllda, sin egna grupp: ”Sons of Liberty” med rekryter från survivialistkulturen och från Mormonerna. De genomförde paramilitära övningar och spred material om situationen i landet.
Efter ett nyhetsreportage om ”Sons of Liberty” fick FBI press på sig att slå sönder gruppen. Några månader in i utredningen dök namnet Robert Jay Mathews upp, men man lyckades aldrig bevisa hans medverkan i någon brottslig verksamhet.
När Bob väl hamnade i ”rättvisans” klor var det på grund av ett försök att undkomma att betala skatt. FBI-agenter följde efter Robert och när han såg dem försökte han undkomma. Under jaktens gång tappade han kontrollen över bilen som voltade ner i ett dike, Bob tog sig ur men greps och fick tillbringa veckoslutet i ett federalt häkte. I slutändan dömdes han till sex månaders villkorligt fängelse.
Bob tröttnade på storstadens miljö och då det visade sig att hans grupp mest drog till sig labila våldsromantiker insåg han att det inte fanns något mer att hämta där. Under en tur norröver förälskade sig Mathews i den lilla staden Metaline Falls i delstaten Washington – han beslöt att slå sig ner där.
FBI kunde däremot inte hålla sig borta från honom. Två agenter besökte Bobs arbetsplats för att berätta om hans bakgrund, Mathews chef visade sig dock snarare hålla med Bob om hans regeringsfientliga inställning så de kom ingen vart med det. Bob svarade genom att skicka ett brev till det lokala FBI-kontoret där han varnande skrev: ”Lämna mig ifred eller så kommer jag att svara på ett sådant sätt att det kan bli mycket smärtsamt för vissa agenter.”

En tid av eftertanke
Bob kom snart till rätta i sin nya hemstad. Han blev omtyckt av lokalbefolkningen och blev hjälptränare i brottarföreningen. Efter en tid fick han möjligheten att köpa en bit mark där han började bygga sitt hem – han kallade platsen ”Mathews Acres”, och kunde snart flytta upp hela sin familj till denna idyll.
I lugnet som låg över Metaline Falls kunde nu Bob fördjupa sig i den patriotiska Saken. Han prenumererade på en mängd olika tidningar och förkovrade sig i nationell litteratur. Han kom i kontakt med National Alliance och började korrespondera med dess ledare Dr. William Pierce och började även deltaga på möten hos Aryan Nations, vars kyrka låg bara någon timmes bilfärd bort. Så sakteliga utvecklades Bobs världsåskådning och befästes i grund då de olika bitarna som han funnit sedan han var liten föll på plats. På ”Mathews Acres” arbetades det hårt på dagarna och kvällarna ägnades åt studier, Bob vägrade att ha en teve.
Mathews var Odinist, men vistades gärna hos de identitetstroende. För honom var den religiösa aspekten underordnad individens trohet mot rasens överlevnad. Hos Aryan Nations samlades unga som gamla och familjer med sina små barn – det återspeglade den vision av hur det borde vara som han själv hade.
Genom att sätta ut annonser i patriotiska tidningar ville han skapa ”the White American Bastion” och få fler vita familjer att flytta upp till området och han var villig att upplåta sin egen mark för detta. Men det vara bara någon enstaka som svarade och sedermera kom att bosätta sig där.
Bob hade allt han kunde drömma om. Sin egen mark i en naturskön omgivning, sin familj hos sig och en hustru med vilken han adopterade sonen Clint. Han var omtyckt i trakten och hade goda vänner, både i stan och hos Aryan Nations.
Men han visste vilken väg han var menad att vandra.

Bröderna samlas
Tre män hörsammade Robert Mathews första kall och samlades runt honom för att svära en ed att kämpa till slutet för sitt folk. Dessa var Bruce Pierce, Randy Duey och Gary Yarbrough. Andra skulle snart följa – David Lane, Richard Kemp, Frank Silva, Randy Evans, David Tate och Richard Scutari. Andra personer svor även de eden men svek – deras namn är evigt förbannade och nämns därför inte här.
Personerna som slöt sig till Mathews armé kom från olika bakgrunder – där fanns identitetstroende, Odinister och politiska aktivister, hemmahörande i organisationer som Aryan Nations, National Alliance, the Covenent, Sword and Arm of the Lord. De var alla vanliga människor med familj och arbete, men ovanliga ty de vågade riskera allt för rasen. De var sådana män vars avtryck blir kvar länge efter det att deras liv på jorden avslutats. Sådana som inte i tysthet betraktar sin samtid och låter allt ha sin gång utan väljer att skriva historia.
David Lane uttrycker sig så här i sin självbiografi om det val han gjorde: ”hade vi inte gjort det skulle vi inte tillbringa våra liv i fängelse dömda till löjligt långa straff, upp till flera livstider. Men vi kan också kanske säga att, hade vi inte träffat Bob skulle vi inte uppfylla vår plikt eller öde för vår ras”.
För Richard Kemp var engagemanget, för utom övertygelsen, en rit och ett sätt att pröva sig själv – visa sig själv värdig. Alla Bröderna är, trots sina olika bevekelsegrunder, överens om att personen Robert Mathews aldrig gav en man något val. Då han beslöt sig för något och frågade om någon ville slå följe, så fanns det inget annat hedervärt alternativ.

Från ord till handling
Det första gruppen var tvungen att göra var att skaffa pengar till utrustning. Till en början försökte man arbeta ihop pengarna genom att åta sig skogsavverkningsanbud, men kom snart fram till att det inte var effektiv. Man beslöt sig för att återvända till Bobs ursprungliga idé, att råna. Ingen av Bröderna hade någon egentlig kriminell erfarenhet så de var tvungna att lära under tiden.
Deras första mål var en butik som saluförde pornografiskt material. Målet var noga valt, männen var inte brottslingar utan patrioter och med insikten om pornografins skada på folket fanns det ett egenintresse att slå till just där. Rånet gick efter planerna även fast bytet inte blev särdeles stort, ett par hundra dollar. Tärningen var nu kastad och någon återvändo fanns inte.
Många har spekulerat kring eller hävdat sig veta ARM:s¹ mål som Bob Mathews såg det. En av de mer tillförlitliga källorna är medlemmen Richard Scutari som i fyra dagar samtalade med Bob innan han lät sig övertygas om att ansluta sig till gruppen. Enligt Scutari var gruppens mål följande: 1) rekrytering; 2) att skaffa en krigskassa; 3) att etablera träningsläger och skaffa vapen; 4) att organisera legala öppna organisationer; 5) avrättningar; 6) att få till stånd ett undantagstillstånd och bedriva gerillakrigföring; 7) att etablera ett vitt hemland i nordvästra USA; 8) återtagandet av all mark norr om Rio Grande. Man lyckades med allt utom de två sista punkterna.
Efter rånet mot porrbutiken började gruppen även att trycka falska sedlar som ett led i finansieringen. Medlemman Bruce Pierce greps i samband med att han försökte handla för dessa sedlar. Richard Kemp berättar om en händelse i anknytning till detta som beskriver Bob Mathews mentalitet. Enligt Bob var det hans ansvar att ordna pengar för att betala borgensumman men fick inte ihop tillräckligt, Kemp berättar: ”Jag höll på att skotta snö vid Bobs hus då han ropade på mig från bakom ladan. Han står med en fallfärdig pistol i handen och kan inte få avtryckaren att röra sig. Pistolen var så gammal att den troligen inte använts sedan indiankrigen. Den hade fem .38 kaliberpatroner i en cylinder. Vi höll båda på att mixtra med den en stund, sedan tog Bob med sig den bakom ladan och siktade mot marken. Klick, klick, klick, Bang. Klick, klick, klick, Bang! Han var tvungen att trycka av tre gånger för att skjuta ett skott. Senare fick jag veta att han helt ensam utfört ett bankrån med denna skrangliga pistol”. Bruce Pierce släpptes sedan mot borgen och gick under jorden.
Rekryteringen till gruppen tog fart och nya celler bildades. Snart var det dags för ett nytt rån, denna gång mot en värdetransport och man kombinerade det med ett bombdåd mot en porrbiograf. Vid rånet kom man undan med 500 000 dollar. Bomben exploderade i biografens vestibul och orsakade därför bara materiella skador, men budskapet gick fram.
Bob ville ena den splittrade patriotiska rörelsen i USA och trodde att pengar skulle kunna vara ett bindmedel. Han reste kring i landet och träffade ledare för en uppsjö av organisationer till vilka han överlämnade stora bidrag. Tyvärr visade sig många av dessa sedermera vara av ruttet virke och en av dem vittnade för systemet mot bröderna.

Avrättning och historiskt rån
David Lane berättar följande i sin självbiografi om radioprataren Alan Berg: ”Alan Berg hade varit en särskilt avskyvärd, outhärdlig och anti-vit radioshowpersonlighet på ett antal av Denvers radiostationer innan hans välförtjäna och litet sörjda bortgång från jordelivet… Vid tiden för hans bortgång arbetade han på Klippigabergens största och kraftigaste radiostation. Han var rabiat judisk och skämde ut de utvalda genom sina frispråkiga kommentarer. Efter en resa till Israel sade han att, ’denna gång kommer judarna att antingen äga världen eller spränga sönder den.’ En gång hade han arbetat som advokat för organiserade brottslingar i Chicago, och hans okontrollerbara mun var onekligen en källa till oro för många personer. Enligt vissa var han även involverad i kokaindistribution och att han använde kokain för att få sexuella tjänster från unga flickor. Jag kan dock inte verifiera kokainanklagelserna. I vilket fall som helst var Alan Berg ingen som en eftertänksam person skulle vilja att sin dotter umgicks med (för att uttrycka mig milt)”.
En junikväll 1984 sköt någon Alan Berg med en MAC-10. Till en början visste inte FBI vart de skulle leta efter mördaren eftersom Berg hade så många fiender. Men snart kom blickarna att riktas mot personer kring Mathews och media spekulerade genom att namnge bland andra David Lane som tänkbar mördare.
Vid tiden för Bergs död återupptog gruppen arbetet med att trycka sedlar och man genomförde även det största värdetransportrånet i USA:s historia. 3,8 miljoner dollar återtogs från systemet. Men ett ödesdigert misstag begicks. Bob Mathews tappade under rånet en pistol som var registrerad på en av bröderna och snart kunde FBI börja nysta upp gruppens sammansättning. FBI fick även hjälp från en person som valde att svika sina kamrater för att rädda sitt eget skinn. Genom denna förrädares försorg stämdes ett möte med Bob Mathews och Gary Yarbrough i Portland. Förrädaren ringde sin FBI kontakt oh meddelade vilket hotell de bodde på och i vilket rum Mathews och Yarbrough vistades. Dagen efter stormades hotellet av insatsstyrkor. Mathews som var utanför rummet sprang in i en gränd där han öppnade eld och lyckades såra en agent. Han blev även själv sårad av ett skott i handen men lyckades undkomma. Yarbrough hoppade ut genom badrumsfönstret men greps. Bob lyckades ta sig till ett av gruppens säkra hus där han mötte upp med Richard Scutari, som berättar om händelsen:
”Jag kom in mitt i jakten och tillsammans med Frank Silva körde vi Bob i säkerhet. Vi satte honom på flaket på vår Pick-up och staplade möbler runt honom. Innan vi stängde igen luckan gav jag honom ett vapen. Jag kan ännu denna dag se det leende han fick då jag gav honom det. Jag hade inte velat vara den som försökte flytta på något på det flaket utan att först ha sagt de rätta orden. FBI anlände till det säkra huset en halvtimme efter att vi åkt därifrån”. Tillsammans tog de sig till ett annat av gruppens säkra hus beläget på Whidbay Island.

En hjältes död
Det blev två hektiska veckor på ön. Nyckelmedlemmar kom
och strategiska beslut fattades. Där skrev också Bob gruppens
krigsförklaring vilka samtliga närvarande skrev under på med
sina namn. Gruppen skulle nu flytta fram sina positioner ännu
mer och slå hårt mot systemet. Men all planering till trots, och en
skadad och värkande hand som plågade honom, berättar bröderna
som var där att han såg till att ta sig tid att leka med barnen som
fanns i huset – det var för dem han slogs.
Men återigen blev Mathews förråd. En, av Richard Scutari, namngiven person, ringde FBI och angav Mathews vistelseort. 500 agenter från FBI, SWAT och BATF understödda av amerikanska flottan samt en bestyckad attackhelikopter belägrade huset. Bob vägrade ge upp om systemet inte gick med på att avdela en bit av Amerika till ett helvitt hemland och han passade på att till insatschefen råda två krypskyttar, vilkas namn han nämnde, att gömma sig bättre om de inte ville ha sina näsor bortskjutna – han hade haft dem i sitt sikte. Belägrarna genomförde ett flertal stormningsförsök men slogs tillbaka varje gång. Till sist tog man till en väl beprövad taktik – eld. Om det var brandfacklor eller eldkastare vet ingen, men huset blev snabbt övertänt. Bob gav inte upp. ”Jag kunde se Mathews springa från fönster till fönster, avfyrande sitt vapen då flammorna sköt upp runt om honom,” berättade en lokal sheriff efteråt.

Om man sluter sina ögon och föreställer sig scenen, kan man inte då se gudarnas anleten torna upp sig i röken som stiger från huset, Enhärjarna som sida vid sida med Bob kämpar mot fienden och en Valkyria, omgiven av ett vitt ljus som avsides väntar på att återbörda denna hjälte till sitt riktiga hem, någonstans bortom stjärnorna? Robert Mathews mötte döden med det stoiska lugn som kännetecknar den borne krigaren, som en av vår ras främsta.
De som givit sitt liv för folket får aldrig falla i glömska. Berätta om våra hjältar för våra barn, låt er stärkas av deras offer i er kamp. Varje gång vi skålar till deras minne, talar om dem eller tänker på dem, så reser de sig från sina bänkar i Valhall och sluter sig till oss; de dödas armé.
Robert Jay Mathews – NÄRVARANDE!

  • Publicerad:
    2004-12-08 00:00