MILJÖ: Följderna av att företag inom industrin undviker att ta ansvar för sina föroreningar kan kan bli förödande. I Hultsfred har en numera nedlagd batteritillverkare förhalat processen om sanering och utredning av farliga utsläpp.

Denna historia har varit på tapeten lokalt i småländska Hultsfred sedan batteritillverkaren Varta la ner sin produktion. Redan under tiden verksamheten bedrevs gick rykten om föroreningar som företaget orsakade. Det handlade delvis om själva blyutsläppens verkningar men även om att det har grävts ner allt möjligt avfall inofficiellt i stora gropar. Ingen före detta anställd har trätt fram och talat ut under det dryga decenniet som gått sedan industrin gick i graven. Det tyder på att företaget har lyckats tysta de som har information. Eller möjligen är det så att den mänskliga skamsenheten är för stark.

I mitten av 1999 började processen, som snart pågått i tolv år, då länsstyrelsen krävde att Varta skulle utreda omfattningen av sina föroreningar. Varta överklagade och miljödomstolen skickade tillbaka fallet till länsstyrelsen. Det dröjde fram till början av 2001 innan länsstyrelsen återigen gav Varta ett föreläggande med likvärdiga krav som tidigare. Varta försökte också denna gång förhala processen genom att överklaga beslutet. Beskedet blev ändå att miljödomstolen krävde att undersökningen ska vara färdig den första maj 2002.

Ärendet fortsatte att skickas fram och tillbaka mellan myndigheter, företag och domstol, samtidigt som vissa föroreningsundersökningar bedrevs. I en av dessa konstaterades även att det utöver blyföroreningar fanns klorerade kolväten, sulfat, klorid och natrium som spridits bort från området, där industrin legat, mot grundvattenkällan i Hultsfred. Varta svarade genom att hävda att grundvattnet troligen endast används till bevattning av trädgårdar och att halten gift troligen ligger under riktvärdet. Företaget vägrar även göra fler undersökningar med motivering att de i dagsläget inte bedriver verksamhet och därmed har begränsade tillgångar. Att den sovande fabriken i Hultsfred tillhör en multinationell koncern med stora tillgångar verkar inte spela någon roll.

Varta säger sig inte ha en aning om var föroreningarna orsakade av klorerade lösningsmedel kan komma ifrån och hävdar att de aldrig använt sig av sådana lösningsmedel. Konstigt nog har bolaget själv lämnat in en miljörapport 1994 om omhändertagande av farligt avfall med över 250 kilogram klorerat lösningsmedel. Det i sig är en stor mängd som tyder på en betydande användning av dessa produkter i samband med den tidigare batteritillverkningen. Denna uppgift kom dock inte fram förrän 2008 så föroreningarna har därmed fått sprida sig utan åtgärder i över 10 år.

Den uppmätta halten av trikloretylen, som används i lösningsmedel, har under alla mätningar på området varit i stort sett konstant, trots att grundvattnet beräknas flytta sig med ca 100 meter per år. Detta tyder på att det finns en källa någonstans på området som läcker. Mätningarna visar även lägre halter uppströms och sedan successivt lägre nedströms om fastigheten, vilket visar att källan bör ligga under fabriksbyggnaden.

Blyföroreningarna i sig har i marken uppmätts till 300 000 milligram bly per kilo. På vissa ställen består alltså marken till 30 procent av bly, vilket är över tusen gånger mer än det tillåtna värdet.

Byggnader med tillhörande mark, som kopplas till nämnda föroreningar, ligger mitt i centrala Hultsfred. Området är ett attraktivt läge för andra företag, även planer på att bygga bostäder har nämnts av kommunen. Marken uppgår till 110 000 kvadratmeter där fabriks- och kontorslokalerna upptar ungefär 26 000 kvadratmeter .

Hultsfred Kommun har de senaste åren drabbats hårt av nedläggningar av industrier och fabriker. Varta sysselsatte över 400 personer som mest, men största slaget mot Hultsfred var när Hultsfreds-hus försvann, en hustillverkare som sysselsatte 1100 personer som mest. Detta i ett samhälle med 5000 personer och 14 000 boendes i kommunen. Denna bakgrund förklarar till stor del bristen på arbetstillfällen i Hultsfred. Att då låta industrilokaler stå tomma och förfalla i snart 15 år samtidigt som naturen förgiftas av batteritillverkarens föroreningar visar på ett obefintligt ansvarstagande och ett skandalöst agerande.

Men vi har inte kommit till det värsta än, självklart drabbar det en liten ort hårt att människor inte har tillgång till jobb. För det som skrämmer mig mest som naturälskare och värnare om framtiden för våra barn är att fastigheten ligger rakt över en stor isälvsformation; ”Hultsfredsdeltat”. Denna har av länsstyrelsen konstaterats ha stor regional betydelse för försörjning av dricksvatten. Halterna av föroreningar har på vissa ställen uppmätts till att överskrida dricksvattenkvalitet med fem till sju gånger. Värt att notera är att kommunens vattentäkt ligger endast cirka två kilometer norr om fastigheten och det kan ej hållas osannolikt att föroreningar även sprids dit. Ju längre tid det går desto större blir risken att ph-värdet i vattnet sjunker mer eftersom ph-värdet i jorden är så lågt. Om vattnet blir surare så leder det till att blyet blir än mer lättrörligt och på allvar hotar skyddsområdet Hultsfredsdeltat.

Det är bara pengar som verkar räknas. Så fort lönsamheten sjönk, tog Varta sitt ”pick och pack” och flydde, och efterlämnade sig en av Sveriges mest förorenade områden, enligt en rapport från Svevia. Företaget förhalar utredningen gång efter gång och förhindrar därmed en sanering av fastigheten och dess mark. Allt för att slippa utgifter. Är verkligen pengar viktigare än vår framtid, barns hälsa samt djur och natur?

Den lokala sjön Hulingen som Hultsfred är uppbyggd kring har även den förorenats kraftigt av tungmetaller men det har blivit bättre sedan 90-talet. Ett samband med nedläggningen av batterifabriken kan inte uteslutas. Men det läcker fortfarande ut ca 15 kilo bly varje år. Förskräckligt på en sjö med naturreservat omkring sig där både sällsynta fåglar och även den utrotningshotade uttern finns att beskåda.

Nu är det snart år 2012 och den här historien har ännu inte nått sitt slut även om miljödomstolen under 2011 beslutat om vite varje månad på runt 30.000 kronor om inte Varta fullföljt sina utredningskrav. Beslutet har igen överklagats av Varta och ännu en gång skjuts allting upp. En nyhet i fallet är att Varta nu vill sälja av fastigheten och därmed även ansvaret för sanering på den kommande ägaren. Vi får verkligen hoppas att det inte är fallet då allt sannolikt börjar om på nytt med nya ansvarsutredningar.

Varta – ta ert ansvar!

Skribent: Joakim Wenell

”Varta-problemet”

Bakgrund

Fabriken i Hultsfred
Som en förenklad resumé av fabrikens historia så kan det nämnas att batteritillverkningen pågick från 50-talet och fram till millennieskiftet. Industrin har funnits först under namnet Boliden Batteri AB som köptes upp av tyska tillverkaren Varta. 1969 bytte företaget namn till Noack AB för att tjugo år senare byta namn till Varta Batteri AB. Hawker Batteri AB och Varta delade lokaler från 1995 och tillverkade båda batterier. När Varta lades ner i slutet på millenniet så drabbades Hawker som också slutade med batteritillverkning i lokalerna. Varta fortsatte dock att ha lagerhållning i lokalerna till 2005. Hawker heter numera Invensys Property Company AB.

Bly
Bly är en tungmetall och ett av naturens värsta miljögifter med kraftiga gränsvärden. Ämnet har en förmåga att lagras i människor och kan orsaka stora skador på nervsystemet. Även foster och njurar har en tendens att ta skada. Bly har använts under hela ”moderna” människans tid då den är lätt att utvinna, arbeta med och även att återvinna. Runt 80% av allt bly nu för tiden används till batteritillverkning.

Varta
I artikeln nämns endast företaget Varta då detta var företagets namn under merparten av tiden. Lokalt är företaget ett begrepp när det bland annat talas om ”Varta-problemet”. När Varta nämns i artikeln så måste det inte enbart avse företaget.

Klorerade kolväten
Detta miljögift användes förr ofta inom industrin som lösningsmedel. Medel som DDT och PCB räknas till dessa och användes flitigt förr. De konstaterades senare vara starkt cancerframkallande och har förbjudits i Sverige samt många andra länder.


  • Publicerad:
    2011-12-01 00:00