Bland möss och löss – en annorlunda text om bildspråket i Tredje riket

INSÄNDARE. Skribenten Joakim Ratatosk resonerar i en insändare kring bildens betydelse för budskapet genom att sätta tysk bildpropaganda från Tredje riket i ett nytt ljus.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Det kan definitivt finnas positiva effekter med att lyckas övertyga sin omgivning med vassa argument eller för den delen prydligt uppradad statistik, men den som stävar efter att påverka andra personer på ett djupare plan märker ganska snart att metoden är begränsad i precis det avseendet. Så om det är målet behövs andra, mer sofistikerade och fantasifullt förpackade budskap, ofta berättelser med bildspråk som är skräddarsydda för att nå människors undermedvetna. Dessa är svårare att få grepp om visuellt men de har också kapaciteten att leverera ett mångfacetterat innehåll i en enda komprimerad kärna, vilket för tankarna till det klassiska ordspråket ”en bild säger mer än tusen ord”.

Detta liknar på många sätt den kommunikativa relation som råder mellan talspråk och kroppsspråk (som ju på sätt och vis också är bilder). Medan språket är snabbt, tydligt och lättbegripligt men i många avseenden ganska fattigt är det visuella kroppsspråket mer kraftfullt men samtidigt diskret. Vi påverkas också, många gånger utan att egentligen veta om det, när vi automatiskt läser av våra medmänniskors rörelser och reaktioner. Ofta kan vi uppfatta känslor som t ex rädsla, osäkerhet eller öppenhet utan att egentligen kunna redogöra för dess exakta kroppsliga markörer, helt enkelt för att signalerna tolkas av vårt undermedvetna.

Att på detta sätt använda diskreta signaler för att sprida budskap som bilder är ur propagandasynpunkt oerhört kraftfullt och bland de som definitivt var mästare i denna gren var nationalsocialisterna i 30 -och 40-talets Tyskland, under ledning av propagandaminister Dr Joseph Goebbels. Bland det material som producerades under dessa år återfinns specifikt en typ av bilder som både har en mycket intressant detaljrikedom och som dessutom har lämnat enorma avtryck i eftervärlden, vilket skulle visa sig först senare.

Denna bild och samtliga följande bilder i artikeln publiceras för att analysera dess bildspråk, inte för att sprida något budskap om judar eller någon annan folkgrupp.

Propaganda av olika slag har ofta levt sitt eget liv på olika sidor av slagfält och gränser, parallellt med alla de krig, statskupper och maktskiften som finns återgivna i våra historieböcker. Den har alltid haft något av två tydliga och motsatta syften; positiv propaganda för att stärka och förena en grupp människor i en gemenskap, eller negativ propaganda för att försvaga och splittra i misstro och alienation. När nationalsocialismen började få inflytande i Tyskland presenterades en specifik bildberättelse till det tyska folket.


Dessa bilder har ungefär samma innehåll och beskriver en abstrakt förövare, en mycket skickligt framställd fantasi snarare än en verklighet. Konstruerad av noga identifierade detaljer och med egenskaper som tillsammans kan smälta ihop till en enda varelse, i samma anda som mytologiska odjur som Medusa, Fenrisulven eller den sjuhövdade hydran. Med ett utseende närmast likt en bläckfisk eller en spindel och med tentakler och ben i nära nog samtliga multinationella institutioner inom till exempel media, finans, kultur och industri visualiserades en ensam organism som agerade med en tanke och en riktning.

Den beskrevs inte bara som enormt stor, onaturlig och overklig utan också som en farlig fiende till det tyska folket och den tyska kulturen snarare än dess individer. Den saknade ett omedelbart budskap men uppträdde istället som bärare av alla de egenskaper som ansågs karaktärisera den judiska minoriteten och dess allierade. Med stor målmedvetenhet rörde den sig över stora områden där den livnärde sig som parasit i de länder där den lyckades suga sig fast och koppla sitt grepp.

Men denna berättelse skulle komma att förändras och faktiskt förvridas i syfte att istället nå en splittrande effekt. När kriget var över vändes alla detaljer till sin motsats och den ursprungligen tyska berättelsen fick istället en helt ny innebörd när den blev judisk. Den stora konstruerade fantasivarelsen föll isär till mängder av småkryp, närmare bestämt till löss, en helt annan typ av parasit. Kollektivt farlig blev individuellt ofarlig, odjur blev djur, onaturlig blev naturlig, abstrakt blev konkret, diskret blev påtaglig, målmedveten blev planlös, fri blev begränsad och global blev lokal. Den tidigare levande förövaren blev till miljoner döda offer och från att ha varit en symbol för stolthet och frihet var det nu istället en symbol för blytung skuld och skam.

Denna nya berättelse känns nog bekant för de flesta och ur ett bildspråksperspektiv är den också den totala motsatsen till den propaganda tyskarna själva producerade. Istället för att judar tillskrevs egenskaper som en abstrakt parasit beskrevs nu istället verkliga parasiter som judar, likviderade med ett gift avsett för just löss.

Men detta har aldrig fångats i några bilder…

/Joakim Ratatosk

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

6 Kommentarer till "Bland möss och löss – en annorlunda text om bildspråket i Tredje riket"

Meddela om
Sortera efter:   Senaste | Äldst | Mest röstad
Henrik
Medlem

Intressant artikel. Goebbels och den tyska propagandamaskinen var duktiga på sin sak! :)

Caesar-Aurelius
Medlem

”Att på detta sätt använda diskreta signaler för att sprida budskap som bilder är ur propagandasynpunkt oerhört kraftfullt och bland de som definitivt var mästare i denna gren var nationalsocialisterna i 30 -och 40-talets Tyskland, under ledning av propagandaminister Dr Joseph Goebbels.”

Förvisso var Dr. Goebbels Tysklands Informationsminister under denna tid, men de flesta bilderna av denna kvalitativa art bör snarare tillskrivas den duktige publicisten och chefredaktören för ”Der Stürmer”, Julius Streicher och hans formidable tecknare/illustratör Philipp Rupprecht.

https://vk.com/doc453578850_456998336?hash=e0d6ff429b46c3ddc6&dl=4cb3468db147556f9a

Andreas
Medlem

Just bläckfiskkartor är gammalt påhitt, sök ”octopus map”.

Robin Palmblad
Admin

Bra artikel! Hoppas att du skriver mer för Nordfront. :-)

nordbo
Medlem

Svartvita bilden längst ner är en klassiker – dåtida Tyskland förstod tidigt av vad det handlade om.

Sigfrid
Medlem

Bra artikel och fina bilder.