RECENSION. ”Personligen känns den mer som en bisarr komedi”. Dennis Hopper har tittat på den nya dramaserien ”Blå ögon”.
Foto: Youtube.
Blå ögon är en produktion av Strix drama i samarbete med SVT och Film i väst. Den beskrivs som en ”dramaserie i politisk miljö” på SVT:s hemsida. Serien är skapad av bla. Robert Aschberg, Alex Haridi, Mia Sohlman och Zoula Pitsiava, vilket nog ger de flesta av oss en fingervisning vad serien kan handla om och vilka bakomliggande motiv det kan finnas.
Här får vi följa den vikarierande stabschefen Elin Hammar och Trygghetspartiets nya kommunfullmäktigekandidat i Uddevalla, Annika Nilsson. Väldigt snabbt efter hon börjat sitt vikariat märker Elin Hammar att något inte står rätt till och kastas in i ett komplicerat nät av lögner och konspirationer i maktens korridorer. Annika Nilsson däremot kämpar på ett mer personligt plan, hennes dotter har just lämnat en misshandlande pojkvän och sonen har problem på sitt jobb och med sina ”multikulti”-kompisar som inte tar så lätt på moderns karriärval. I slutet på första delen mördas hon dessutom och vi kan nog anta att konspirationerna kommer att vävas allt tätare allt eftersom serien fortskrider.
I följande avsnitt börjar Trygghetspartiet att utnyttja Annika Larssons död och en tvist i serien dyker upp. Något som vi nog kan anta ska föreställa Motståndsrörelsen eller några ännu hemskare dödsknarkarnazister. Vi får här en inblick i en, för mig, helt ny värld. Här jobbar nazisterna efter något de kallar ”1000 nålstick” vilket innebär att man utsätter systemet för 1000 små attacker tills ”staten blöder ihjäl”. Vad deras attacker innebär visar sig vara att döda våldtäktsmän, pedofiler och, hör och häpna, rattfyllerister.
Vad tanken med serien är framgår med väldig tydlighet, men personligen känns den mer som en bisarr komedi. Här tar man i så man spricker och lite till för att visa hur hemska och inhumana nationella är. Fast ibland får de till det, dock helt omedvetet kan vi nog anta, för som ledaren för nazistoperationerna uttrycker sig: ”Vi ska väcka ett helt folk, vi ska befria vår ras från det judiska slaveriet.”
Serien är välproducerad och skådespelarinsatserna håller hög nivå men där tar det stopp, i alla fall för mig. Behöver vi verkligen svartmåla nationella och motståndet mot övermakten ännu mer? Tydligen. Serien talar iallafall sitt tydliga språk: Alla som inte omfamnar mångkulturen och de styrande är hemska nazister.
Sverigedemokraterna har skrikit sig hesa över den koppling mellan Trygghetspartiet och deras eget parti som de anser sig kunna se i serien. Nu kan man tycka vad man vill om SD men nog finns det fog för deras invändningar. I serien framställs Trygghetspartiet som ”vågmästare” och firar i första avsnittet 20 år som parti. Att serieskaparna dessutom plockat retorik och vad jag anser mer eller mindre rena citat gör ju inte SD:s utspel alltför långsökta.
Hur serien ska utvecklas i 8 avsnitt till känns för smärtsamt för mig att följa med på. Eller ska jag bita ihop och kämpa mig igenom resten av serien och komma med en fullständig rapport? Ni får avgöra i kommentatorsfältet nedan.
/Dennis Hopper
Hoppa till huvudinnehåll
