INSÄNDARE. Johan Persson belyser i en polemisk artikel kommunisternas hyckleri och vägran att prata om den verkliga elefanten i rummet – den orkestrerade massinvandringens alltmer destruktiva effekter.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Häromdagen publicerade proletären.se en krönika av Robert Wettersten i vilken han belyser problematiken med anställningsformen hos företag som snabbmatsleverantören Foodora eller taxiföretaget Uber. Företagen erbjuder inga 40-timmarsveckor med betald semester (vars existens kommunisterna kan tacka Hitler för) utan istället sitter den anställde på dessa företag och väntar på provisionsavlönade uppdrag från en plingande app. Ett sådant arbete kanske kan passa en ensamstående, extraknäckande student men ger inte den minsta trygghet åt en man som försöker försörja sin familj. Ohämmad spridning av denna anställningsform är givetvis ett potentiellt hot gentemot lönearbetare och problemet är i högsta grad värt att diskutera.

Elefanten i rummet som Wettersten dock inte nämner är varför den svenska arbetsmarknadens förhållanden gått från att ha varit mycket gynnsamma till att nu ha kommit att efterlikna den svåra situationen i mångetniska länder som USA eller Brasilien. Jag vet inte vad Wettersten har för erfarenhet av att arbeta (att skriva politiska krönikor är inget jobb utan en passion) men om han någonsin, likt jag själv, arbetat med somalier hade han vetat att solidarisk organisation arbetare emellan är enormt svår, för att inte säga omöjlig, med en somalisk kvinna som knappt vågar prata med dig och än mindre behärskar svenskan.

Inte nog med att invandringen av okvalificerad arbetskraft driver ned lönen för dem som redan har det tuffast i detta samhälle där pengar köper allt, utan även övriga arbetsförhållanden försämras genom att arbetsgemenskapen och förmågan att organisera sig solidariskt föröds på grund av mångetnisk splittring. Hur lätt är det för en svensk taxichaufför att organisera sig med någon som identifierar sig genom sin klantillhörighet?

I en artikel från förra året skrev Wettersten om Foodora-arbetare som ”organiserade sig” (ett uttryck som gör vänstern kåta) och talande nog så var fyra av de sju organiserades namn svenska, ett var östasiatiskt, ett spanskt (chilensk kommunist?) och det sista var Ahmed, vilket jag får gissa är en iranier i detta fall. Fyra av sju var svenskar! Trots att jag aldrig sett en svensk i en Foodora-klädsel. Proletärens läsare, vad säger er detta om olika folks förmåga och vilja till arbetarorganisation?

Det skulle inte förvåna mig om Proletären avlönar sina skribenter, det skulle nämligen förklara varför skribenterna i det stora hela är nöjda med sakernas tillstånd och kritiserar saker som förvisso är berättigade att kritisera, men som i slutändan är irrelevanta eftersom de rör detaljer, inte sakernas tillstånd i stort. Givetvis gynnas en tidning av att ha avlönade redaktörer, ja även av att ha avlönade skribenter om skribenterna visar sig vara av den sällsamma sort som håller sanningen som högre lön än penningen. Men när man läser en krönika som Wetterstens undrar man hur man ska förklara att han inte nämner elefanten i rummet: invandringens påverkan på arbetsmarknaden och arbetsförhållandena för människorna i dessa ”okvalificerade” branscher.

Om Wettersten själv sökt jobb på Foodora hade han märkt att deras rekryterare talar engelska, inte svenska, vilket kanske hade sagt honom något. Proletärens skribenter har betalt för att skriva halva sanningen och intet mer än halva sanningen. Jag tror inte att dessa skribenter medvetet väljer att säga halva sanningen utan att deras bekväma, småborgerliga medelklasstillvaro får dem att undvika att ställa sig själva rätt frågor.

Nietzsche sade att de rika och de vackra aldrig får höra sanningen, eftersom de skyddas från den. Jag beskyller inte vänsterskribenter för att vara vackra, men jag beskyller dem för att de inte frågar sig varför de familjer som kämpar för att ta sig fram till fredagskvällen har den inställning till invandring som de har. Eller varför svenska tonårspojkar, som tvingas slåss i skolkorridorerna, inte kan ha samma förljugna bild av verkligheten som sina föräldrar, som växte upp i ett annat Sverige.

Jenny Tedjeza, ansvarig utgivare för Proletären.

Ansvarig utgivare och chefredaktör för Proletären är Jenny Tedjeza, född och uppvuxen i norra Skåne, numera bosatt i Göteborgs södra skärgård. Som alla som känner till Göteborgs demografi vet så är skärgården det svenskaste man kan drömma om. Jenny borde kanske sluta sitta på sin ö och hata och flytta till Angered istället, där knappt 70 procent röstar på Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det skulle passa henne bättre. Eller finns det andra faktorer än politik och produktionsmedlen som avgör hur människor passar ihop?

Det sägs att man inte ska döma förrän man känner till den andres situation. Kanske hade även jag blott vågat häva ur mig halvsanningar om jag tjänat tillräckligt för att bo i ett apartheid-område.

Valresultatet i Jennys valdistrikt Donsö-Vrångö. Ingen i distriktet röstade på Kommunistiska partiet.

I Skolspåret i Angered finner vi Jennys gelikar. Varför så hatisk Jenny? Varför betala miljoner för att slippa undan dina meningsfränder?

Övriga i Proletärens redaktion är: August Eliasson, Marcus Jönsson, Karit Kalleson, Artur Szandrowski (låter polskt eller polsk-judiskt), Robert Wettersten och Lenita Åberg – ett föga representativt urval för det nya Sverige. Är den etniska homogeniteten hemligheten bakom Proletärens framgångar? Måste man vara nordeuropé för att arbeta åt er? Inte bara era åsikter utan även er etniska sammansättning tillhör en svunnen tid och det är dags att ni frågar er varför.

Märk väl Robert Wetterstens folkvandringstidsmustasch, en symbol för patriarkatets hat-biologiska exklusivism och en CIS-makt symbol. Den samlade bedömning av mustasch, rågblont hår och en mansplainande krönika är tvivelsutan ett HMF-brott. Gå direkt till fängelse.

Proletärens läsare, jag uppmanar er att lämna de ideologiska skyttegravarna och istället ta till er sunt förnuft och en organisk syn på samhället. Med sunt förnuft är du varken vänster eller höger utan nationalsocialist.

/Johan Persson


  • Publicerad:
    2018-11-06 12:00