LÖGNMEDIA. Simon Lindberg har lyssnat på Sveriges radios bägge program om Nordiska motståndsrörelsen och bemöter dessa i en artikelserie på tre delar. Detta är den tredje och sista delen.
Den första delen i artikelserien som framförallt handlar om SR:s påstådda objektivitet trots att de genom dessa ”dokumentärer” sprider grova lögner och begår valfusk kan läsas här.
Den andra delen som bemöter det första av SR:s två program Min tid i Nordiska motståndsrörelsen där framförallt olika mytomaner intervjuas kan läsas här.
I denna tredje och sista del ska jag bemöta det andra programmet som SR släppt om vår organisation som går under namnet Barnen i Nordiska motståndsrörelsen. Detta program skiljer sig åt från det första. Det första byggde framförallt på lögner och även om också detta andra program innehåller en del sådana bygger det istället mer på känslopropaganda och en vänsterextrem värdegrund där det inte överhuvud taget existerar någon tolerans för människor med från dessa avvikande politiska uppfattningar.
Skärmdump från sverigesradio.se
Samtliga involverade vägrar erkänna nationalsocialismen som en politisk ideologi och istället definierar de vår världsåskådning som någon form av sinnessjukdom. De menar att vi medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen inte är hederliga människor med annorlunda politiska åsikter, utan att vi är kriminella terrorister och monster. Inte baserat på vad vi gör eller inte gör, utan med anledning av att vi har just annorlunda politiska åsikter. Det är smart men omoralisk propaganda där man inte överhuvud taget argumenterar utifrån ifall vi har rätt eller fel utan istället tar för givet att alla tycker att vi har fel.
Vidare menar man i programmet, ska vi eftersom vi är sinnessjuka, kriminella terrorister och monster inte heller tillåtas ha några barn. Den obehagliga känslan man får efter att ha lyssnat på programmet är att de menar att det är värre för ett barn att växa upp med föräldrar som är aktiva i Nordiska motståndsrörelsen än i pedofilringar.
För att bemöta denna lögnpropaganda måste jag först klargöra en viktig sak: Det är inget fel i att vara nationalsocialist! Somliga bryr sig inte om ifall vårt folk utrotas medan andra tycker det skulle vara förskräckligt. Somliga tycker att det är bra att folket är splittrat i klasser medan andra menar att det vore bättre med ett enande genom folkgemenskap. Somliga tycker att vi enbart ska ta ansvar för oss själva och våra egna liv medan andra menar att vi faktiskt också måste ta ansvar för kommande generationer. Vem som har rätt eller fel av dessa är en subjektiv bedömning – bara för att somliga har makten idag betyder det inte per automatik att andra har fel och är sinnessjuka.
Ironiskt nog spelar de upp en bit av det tal jag höll på Nordendagarna år 2017 där jag vänder på just detta vanliga resonemang från våra fiender och säger tvärtom – att vi har rätt och att alla andra har fel. Att vi måste vara övertygade kring vår egen rättfärdighet. Trots att detta tal inramas med skräckfilmsmusik i SR:s ”dokumentär” är det alltså i själva verket precis så de själva uttrycker sig med detta program – att de har rätt och att vi har fel, för att vi inte tycker som de. Men nationalsocialismen är inte fel och det finns heller inget fel eller problematiskt med att vara nationalsocialist.
Förstår man och kan hålla med om detta, om man alltså kan respektera att det finns människor med andra politiska åsikter än ens egna och att man inte är sjuk i huvudet enbart på grund av det är resten av dokumentären egentligen ganska meningslös att bemöta eftersom att hela innehållet egentligen bygger på detta.
I ”dokumentären” problematiseras det att barn till nationalsocialister tar efter sina föräldrars åsikter. Vilka barn tar inte efter sina föräldrars åsikter i någon utsträckning i någon ålder? Är det värre att ett barn tar efter föräldrarnas nationalsocialism än pappans socialdemokratiska åsikter eller mammans feminism?
Det framstår som fruktansvärt att barn får se när nationalsocialister brottas och tränar kampsport. Är det verkligen annorlunda att se nationalsocialister träna än att se andra människor göra det?
Det påstås att det inte är en bra miljö för barn att växa upp i med Motståndsrörelsens fana på väggen. Varför skulle detta vara värre än att växa upp med en pride-flagga på samma vägg?
Är det värre om nationalsocialister skaffar många barn än om människor med andra politiska uppfattningar gör det?
Det finns inte några barn i Nordiska motståndsrörelsen. Att kampen skulle föras genom barnen är därför en lögn. Det finns däremot barn som växer upp med föräldrar aktiva i Nordiska motståndsrörelsen liksom det finns barn som växer upp med föräldrar aktiva i Miljöpartiet eller Moderaterna. Vad gör det värre att ens föräldrar har en politisk åsikt än en annan?
Vad gäller min egen del som förälder och faktiskt också alla andra föräldrar jag pratat med som är aktiva i vår organisation, är det ingen som propagerar för sina barn. Tvärtom menar jag att det frekvent pratas mer om politik i andra hem. Det är fler ”anti-fascister” som lär sina barn att nazister är onda än vad det är nationalsocialister som lär sina barn att Hitler var god. Det är fler feminister som tvingar sina barn att klä sig i könsneutrala kläder och leka med det motsatta könets leksaker än vad det är nationalsocialister som lägger sig i sina barns vardag. Det är fler socialdemokrater som propagerar för sina barn om allas lika värde än det är nationalsocialister som förklarar bristen på logik i denna floskel.
LÄS ÄVEN: Myten om alla människors lika värde
Med detta inte sagt att jag aldrig pratar politik med mina barn eller att det alltid i alla lägen skulle vara fel att göra det. Men, till skillnad från alla ovanstående grupperingar gör åtminstone jag personligen det alltid reaktivt, inte proaktivt. Jag berättar exempelvis om varför jag tycker att nationalsocialismen är av godo om något av mina barn kommer hem och har ”lärt” sig att den är av ondo. En annan skillnad gentemot många med andra politiska åsikter är att jag alltid är mycket mån om att säga ”detta är vad jag tycker – du får bilda dig en egen uppfattning när du är gammal nog”. Kan ni se framför er en enda PK-människa som skulle säga det samma till sina barn? ”Jag tycker att alla är lika värda, men du får självklart bilda dig en egen uppfattning när du är vuxen”. Knappast. Där handlar det alltid om att de har rätt och att allt annat är fel. Fritt tänkande får inte existera i den liberala demokratins kvasireligiösa dogm.
Jag fostrar inte nationalsocialistiska barn. Jag fostrar självständiga barn som själva ska få göra ett aktivt val när de blir äldre, baserat på fakta och vetskap från bägge sidor. Precis detta är också vad programskaparna, Sveriges radio och systemet egentligen är rädda för. Våra fienders världsbild håller nämligen inte utan ensidig hjärntvätt. Den tål inte att ifrågasättas. En fritänkande individ kommer inte att acceptera vårt folks undergång!
BONUS
En bonus för de som någon gång deltagit på Nordendagarna är mytomanen och den ofrivillige komikern Martin Karlssons mycket humoristiska och fullkomligt lögnaktiga vansinnesbeskrivning av denna aktivitet:
”Det är mycket Hell seger och mycket Död åt Zog och sådant. Sen står man och heilar lite.”
Ännu roligare blir det om man faktiskt tänker att det på allvar finns människor som tror på detta.
Hoppa till huvudinnehåll
