KRÖNIKA. Kan man som förälder kritisera skolans politiska indoktrinering men samtidigt vara engagerad i barnens skolgång?

free-kids

Svaret är så löjligt enkelt. Självklart kan man vara kritisk inför vissa saker inom skolväsendet och trots det vara delaktig i sina barns utbildning. Att det ena skulle utesluta det andra är lika absurt som att man inte skulle få nyttja sjukvården om man tyckte att väntetiderna var för långa. Eller att en person som inom vissa områden kritiserar polisens arbete inte ska ha rätten att ringa 112 i en nödsituation.

På samma sätt är det med skolan. Nationalsocialister är knappast de enda som ifrågasätter skolans inverkan på våra unga. Nyligen motsatte sig flera kristna föräldrar det faktum att allt fler skolämnen handlar om sex. De tyckte att det räckte med den sexualundervisningen som fanns och var emot att lärarna satte en sexuell prägel på allt, även inom kärnämnena. En frågeställning som knappast skulle utesluta dem från ett föräldraråd eller bannlysa dem från fortsatt engagemang.

Sanningen är att dagens barn påtvingas klyschor och moralkakor som de förväntas leva upp till. Våra barn, alltså de svenska, är de som drabbas värst. Överallt spys det ut naturvidriga floskler vars syfte är att passivisera folket och göra det till en foglig massa. Det är inte en slump att man lägger extra krut på barnen. Lyckas man med sin indoktrinering i tidig ålder blir efterarbetet så mycket enklare.

Nyligen ”avslöjade” svenskfientliga Expo att en ledande ”nazist” engagerar sig i sitt barns skola. En nyhet som döendemedierna snabbt hakade på. Man frågade sig om det är förenligt med skolans paroll att låta en förälder med nationalsocialistiska åsikter verka aktivt i en skola. Vissa tror kanske felaktigt att vi är emot skolväsendet. Ett påstående som bevisar deras okunskap, det är inte skolan vi ifrågasätter. Det är den politiska korrektheten som genomsyrar skolan som vi är skeptiska inför.

Förskolan/skolan så som den ser ut idag spelar tyvärr en stor roll i den politiska maktprocessen. Därför är det för det första av yttersta betydelse att människor väljer att lämna sina barn så sent som möjligt till statliga instanser. Jag har tidigare skrivit om vikten av att lägga en stabil grund för sina barn. För det andra borde vi vara ytterst engagerade som föräldrar i våra barns skolgång då den väl tar fart. Att föräldrar på olika vis är delaktiga i skolans arbete är oerhört bra och det ger en möjlighet vi och alla andra som bryr sig om barnens framtid borde ta.

I sammanhanget är det värt att poängtera andra aspekter som spelar roll i vår syn rörande för tidig förskolevistelse. Det är inte en slump att vissa ledande socialdemokrater förespråkar skolplikt från två års ålder. Personligen anser jag att förslaget både är skrämmande och inte minst destruktivt för den naturliga utvecklingen samt samspelet mellan barn och deras föräldrar. Vi måste genomskåda viljan att styra befolkningen till total tolerans. De vill att vi från tidig ålder ska få inpräntat saker som gör oss toleranta inför de övergrepp som vårt folk direkt eller indirekt utsätts för varje dag.

Det är på grund av den här hjärntvätten som folk inte vågar resa sig och och säga ifrån! De är nämligen alla, mer eller mindre, själva uppfostrade utifrån dessa floskler. Sanningen är att det har tillåtits fortgå allt för länge. Det är därför oerhört viktigt att fler inser allvaret i situationen och själva blir aktiva föräldrar som klarar av att lägga en grund baserad på sunt förnuft.

Att lämna ifrån sig sina barn hela dagarna är dåligt på många sätt. En sak är att barnets naturliga spärrar luckras upp. Det är inte nyttigt för små barn att helt avväpna sig sin integritet. Man ska inte behöva ty sig till människor som inte älskar en när man är såhär liten. Jag är övertygad om att ett barn som vuxit upp så är ett mycket enklare offer för till exempel pedofiler. Barn är ofta reserverade inför människor de inte känner och det är ett sätt att skydda sig.

Små barn har inte förmågan att urskilja skillnaderna mellan olika situationer och tvingas de in i att tro att man ska lyda alla vuxna så kan detta utgöra en livsfara. Inte heller är det naturligt för dem att umgås i extremt stora barngrupper. Speciellt inte om barnen är i samma åldersgrupp, till exempel ett till tre år. Barn ska lära sig av varandra i en syskonskara och inte i lika stor utsträckning av sina jämnåriga.

Men det viktigaste är ändå den politiska agendan som skolan samt förskolan tvingas att lära ut till våra barn. Det pratas mycket om att skolan i Sverige ska vara fri från både politisk samt religiös påverkan men det stämmer verkligen inte. Idéerna om allas lika värde och att vi alla är en stor familj har både en politisk och religiös prägel. Jag tycker det är värt att understryka vad skolans uppgift är; att lära ut skolämnena. Inte att pränta in en självdestruktiv värdegrund som våra barn tvingas att efterfölja. Det är på tiden att belysa hur de här flosklerna kan komma att påverka de kommande generationerna. Och för att inse det måste man som förälder vara delaktig och väl insatt i vad som försiggår i skolan.

Att den svenska skolan måste jobba på det här sättet visar bara på en extrem obalans i samhället som sådant. Jag vet dock många lärare som inte alls uppskattar den prägel som det politiska systemet tvingar på skolan. Politikerna vet att det gror en vilja till förändring i folket. Därför manipulerar man skolväsendet så att de får göra grovjobbet; att kontrollera våra unga. På så vis gör man föräldrarna maktlösa och fråntar dem det naturligaste ansvaret i världen, att uppfostra samt vägleda den egna avkomman, både innan de börjar skolan och efter. Något som fler borde ta på fullaste allvar.

  • Publicerad:
    2013-11-15 19:55