Dagens datum 7 augusti: Hermann Rauschning gjorde sig ett namn som en av Hitlers ”förtrogna” med god insyn i Hitlers ”planer”. Under 40 år var Rauschning primärkälla för några av de mest kända och respekterade historikerna innan han avslöjades som bluff.

Hermann Rauschning.

Hermann Rauschning påstods vara en av Hitlers förtrogna som hade ”hundratals samtal” med den tyske Führern. I Rauschnings böcker framställs Hitler som en demagogisk, cynisk och skrupellös opportunist samt nihilist som saknade idéer och principer. Rauschnings berättelser blev mycket viktiga för den allierade krigspropagandan, särskilt då han läckte Hitlers hemliga ”plan” om ett världsimperium som var tänkt att även innefatta USA. 1983 blev Rauschning emellertid avslöjad som en bedragare av en schweizisk historiker.

Hermann Rauschning föddes den 7 augusti 1887 i Thorn i Tyskland och kom sedan att bosätta sig i Fristaden Danzig där han ägde ett gods. Rauschning tillhörde de radikalkonservativa men kom att ansluta sig till NSDAP 1931. Efter nationalsocialisternas valseger i Danzig 1933  blev Rauschning vald till senatspresident för fristaden. Ett år senare blev Rauschning av med sitt ämbete och försvann. Somliga hävdar att Rauschning ”tvingades fly” medan andra menar att han i själva verket utmanövrerades från sin position och självmant lämnade Tyskland, bitter och hämndbegärlig.

Rauschning bodde några år i olika europeiska länder. 1939 ger han i Paris ut boken ”Hitler m’a dit” och i London samma år ”Hitler Speaks” .

Boken gavs sedan ut på en mängd olika språk; ”The Voice of Destruction” i USA, ”Gespräche mit Hitler” på tyska och ”Samtal med Hitler” på svenska. Boken, där Rauschning återger vad han själv påstår var hundratals samtal och intervjuer med Hitler åren 1932-1934, blev en bästsäljare.

I boken berättar Rauschning hur ledande nationalsocialister som Göring, Himmler och Frick erkände för honom att riksdagshusbranden i Berlin var deras egna verk (något som få historiker tror idag), att Hitler hade övertagit frimurarnas magi och riter, att Hitler betecknade samvetet som ”en judisk uppfinning” och att när han blev arg fick ”fradga runt munnen” och stampade i marken. Hitler ska även ha sagt att han vill ”utrota” andra människor. Nedan några utdrag från boken:

”Jag har hört Hitler rasa och skälla. Han bar sig åt som en ouppfostrad pojke. Han gormade med gälla och högljudda läten, stampade med foten i golvet, slog med knytnävarna på bord och väggar. Med fradga runt munnen och i hejdlöst vredesmod flåsade och stammade han något som: ’Jag vill inte! Försvinn allihopa! Förrädare!’ Det var oroväckande att se honom. Håret tillrufsat över ansiktet, stirriga ögon. Ansiktet förvridet och illrött…”

”Why do you babble about brutality and get upset over suffering. The masses want that. They need some cruelty […] I want a violent, masterful, fearless, cruel youth.”

”We must be brutal. We must regain a clear conscience about brutality. Only then can we drive out the tenderness from our people […] Do I propose to exterminate entire nationalities? Yes, it will add up to that […] I naturally have the right to destroy millions of men of inferior races who increase like vermin.”

”Conscience is a Jewish invention”

1940 flyttade Rauschning till USA där han mottogs med öppna armar. Som en av Hitlers ”förtrogna” blev Rauschning en auktoritet och fick agera expertvittne under The Great Sedition Trial där amerikanska nationalsocialister, men också andra som var motståndare till USA:s inblandning i andra världskriget, åtalades och dömdes.

Alan Bullocks ”Hitler – en studie i tyranni” är en av många böcker som använt bedragaren Rauschning som källa.

Efter kriget blev Rauschnings berättelser viktiga i arbetet att fortsätta demonisera Hitler och nationalsocialismen för att på så sätt framställa de allierades verksamhet under kriget som berättigad. Utdrag ur Rauschnings bok lästes upp i Nürnbergrättegången och boken användes efter kriget som primärkälla av några av de mest kända och respekterade historikerna, bland andra Alan Bullock och Joachim Fest.

Det fanns även andra historiker, däribland Theodor Schieder som var anställd av den västtyska regeringen efter kriget, som redan från början var övertygade om att Rauschning inte alls var en nära vän till Hitler och att samtalen var fabricerade. Dessa vann dock liten eller ingen uppmärksamhet eftersom de allierade segermakterna betraktade Rauschnings berättelser som viktiga bevis för att Hitler startade kriget och hade planer på världsherravälde.

Rauschning förblev en auktoritativ källa och ett sanningsvittne fram till 1983 då en schweizisk historiker, Wolfgang Hänel, efter flera år av detaljerad research avslöjade Rauschning som en bluff vid ett revisionistseminarium. Hänel konstaterade att Rauschnings bok inte hade något värde ”förutom som en dokumentation över allierad krigspropaganda”. Hänel konstaterade bland annat följande:

* Rauschnings påstående om att ha träffat Hitler ”hundratals gånger” var en lögn.
* I själva verket möttes de två vid högst fyra tillfällen, och aldrig ensamma.
* Påstådda uttalanden från Hitler var helt enkelt uppfunna eller plagierade från många olika källor, däribland skrifter från Ernst Jünger eller Friedrich Nietzsche.
* Ett skildring av en galen Hitler som på natten hörde röster och med krampaktiga skrik pekade i skräck mot ett tomt hörn medan han skrek ”Där, där i hörnet!” är plagierat från en novell av den franske författaren Guy de Maupassant.

Vidare intervjuade Hänel Rauschnings judiske förläggare i Frankrike, Imre Révész, som gav ut originalutgåvan ”Hitler m’a dit”. Révész erkände för Hänel att Rauschnings främsta skäl till att skriva boken var att han fick 125 000 francs i förskott. Reves medgav även att de båda hade pratat igenom vilka personlighetsdrag som skulle lyftas fram och att han själv förstod att Rauschnings berättelser var fabricerade.

Andra historiker tvingades ge med sig. Hugh Trevor-Roper, som tidigare uppgett Rauschning som primärkälla, reviderade sin syn på Rauschning, och Ian Kershaw skröt om att han aldrig hade citerat Rauschning i sina böcker. Både Der Speiegel och Der Zeit ratade Rauschning som källa.

Idag är det få medier som refererar till Rauschning. Undantag är exempelvis juden Peter Hjörne som i Göteborgsposten hänvisar till Rauschning i samband med en artikel om Kristallnatten och författaren Staffan Skott som i den judiska tidningen Dagens Nyheter åberopar Rauschning i artikeln ”Vad Adolf Hitler lärde av Josef Stalin”. Rauschnings olika Hitler-citat lever dock fortfarande ett eget liv och kommer fram lite här och var – bland annat på internet och i filmer. I filmen ”Hitler: The Rise of Evil” säger exempelvis Hitler fnysande att samvetet är ”en judisk uppfinning” precis som Rauschning påstår att han skulle ha sagt till honom. Filmen har visats i svenska skolor i utbildningssyfte.

Hermann Rauschning blev 1942 amerikansk medborgare och var därefter bosatt i USA i resten av sitt liv. Han skrev flera böcker om sin tid i det nationalsocialistiska Tyskland och av dessa blev ”Samtal med Hitler” och ”Nihilismens revolution” storsäljare som översattes till många språk. Rauschning avled 1982, ett år innan han avslöjades som bedragare.

Rekommenderade artiklar:
Swiss Historian Exposes Anti-Hitler Rauschning Memoir as Fraudulent
Rauschning’s Phony ’Conversations With Hitler’: An Update

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-08-07.

• Publicerad:
  2017-08-07 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Tredje riket