Stora frågor har en tendens att bli mer behändiga om man bryter ner dem i ett resonemang. När det kommer till frågan om vårt folks framtid, vår rätt (och skyldighet) att värna vårt eget och göra motstånd mot de krafter som vill oss ont, så är det höljt i ett dunkel skapat av propagandalögner – lögner smidda av just de krafter som med rätta skall ses som vårt folks dödliga fiender.

Nedanstående text är hämtad från nationalvanguard.com och översatt av redaktionen. Texten gör just detta, bryter ner en stor fråga till ett förnuftigt resonemang med glasklar logik. Läs och begrunda.

Här är några frågor för att ge dig en tankeställare:
Om du älskar din fru, betyder det att du hatar alla andra kvinnor?
Om du älskar dina barn, betyder det att du hatar alla andra barn?
Om du älskar din familj, betyder det att du hatar alla andra familjer?
Om du vill att bara din familj ska bo i ditt hus, betyder det att du hatar alla andra familjer?
Är du en familjeextremist om du bara bjuder familjemedlemmar till en familjeåterförening?
Är det hat gentemot andra barn när du skryter om dina egna barn?
Är det hat gentemot andra familjer när du uttrycker stolthet mot din egen familj?
Är det hat gentemot andra att efterlämna dina ägodelar till dina rätta arvingar när du dör? Och är det hat från deras sida att acceptera dessa ägodelar som bara sina egna?
Om alla familjer i ditt kvarter hyllas för att de är stolta över sina familjer, är inte du också lika värd att hyllas om du är stolt över din familj?
Om andra familjer som redan har egna hem, försöker flytta in i ditt hem och tränga undan din familj, är det inte din rättighet och också en hedervärd sak att försvara ditt hem och kasta ut dessa inkräktare?

Om du har svarat ärligt så förstår du att det som benämns som hat hos ”vår” medieelit inte är det. Att älska dina egna, försvara dina egna och att önska leva med dina egna är bra, sunt och hedervärt. När du inser att rasen bara är en förlängning av din familj, så blir allt mycket klarare. Alla andra raser förstår detta, de har sina egna organisationer, sina egna mål och de försvarar sitt folk. Den vita rasen har dock förträngt detta kritiska faktum.

Så betänk nu följande:
Skulle det vara hedervärt för en man att bry sig mer om alla andra kvinnor än vad han bryr sig om sin egen fru?
Skulle det vara hedervärt för en mor att älska sina barn mindre än hon älskar alla andra barn?
Skulle det vara hedervärt för en man att älska sin familj mindre än han älskar alla andra familjer?
Skulle det vara hedervärt att tvinga din familj att flytta från ert hem till förmån för andra familjer som redan har ett hem?
Skulle det vara hedervärt att tvinga din familj att avstå en familjeåterförening och istället göra det till en allmän flerfamiljsfest?
Skulle det vara hedervärt att förödmjuka dina egna barn och skryta om andra barn istället?
Skulle det vara hedervärt att lovorda andra familjer men aldrig din egen?
Skulle det vara hedervärt att ge alla dina ägodelar till främlingar istället för dina egna rättmätiga arvtagare?
Skulle det vara hedervärt för dig att dölja din stolthet för din familj om alla andra familjer i ditt kvarter hyllades för sin stolthet över sina familjer?
Skulle det vara hedervärt att inte göra någonting för att försvara din familj när andra familjer, som redan har egna hem, försöker flytta in i ditt hem och tränga undan din familj?

Alla de här vanhedrande alternativen förväntas vita män och kvinnor efterleva.

Vi förväntas vara mer bekymrade över icke-vitas välfärd än vår egen.

Vi förväntas älska alla andra folk, men skämmas över vårt eget.

Vi förväntas ge upp våra hem, våra grannar, våra städer, våra nationer, våra söner och döttrar till andra raser.

Vi förväntas hylla och fira andra kulturer men förneka vår egen.

Vi förväntas stå handfallna inför invasionen av icke-vita folk som översvämmar våra länder idag.

Vi förväntas acceptera det faktum att vi snart kommer att vara en minoritet i vårt eget land och inte göra något för att förhindra det.

De av oss som har hedern i behåll kommer inte att acceptera det här tillståndet som påtvingats oss.

Vi älskar våra familjer, vårt folk och vi försvarar vårt land. Ära är en tung börda, precis som det är att bära en sårad kamrat till säkerhet.

Men kom ihåg:
En människa utan ära, är ingen människa alls.

  • Publicerad:
    2006-06-23 00:00