Arkeologiska utgrävningar i närheten av Mexico City påvisar förekomsten av kannibalism bland de forna aztekerna.

I Calpulalpan, inte så långt från Mexico City, har arkeologer funnit dödskallar och ben från ca 550 människor. Arkeologerna anser att det är kvarlevorna av en karavan bestående av spanska conquistadorer och deras följeslagare som 1520 överfölls och tillfångatogs av områdets azteker.
Fångarna har troligtvis offrats på traditionellt aztekiskt vis genom att präster har slitit ut deras hjärtan. Senare har kropparna styckats, kokats och ätits upp – vilket tycks ha varit en utbredd sed inom den aztekiska kulturen.
– Prästerna och de äldre som utförde ritualerna på tempeltrapporna… åt ibland offrens råa och blodiga hjärtan eller kokade kött från deras armar och ben, säger Enrique Martinez, ansvarig för utgrävningarna.
– Märken från knivar och även märken från tänder visar från vilka kött slets loss och åts upp, tillägger han.

När conquistadorernas ledare Hernan Cortez fick höra talas om detta lär han ha sänt ut en straffexpedition till området för att utrota dess invånare.

I boken Cannibals and Kings: The Origin of Cultures, Glasgow 1978, beskriver författaren Marvin Harris aztekernas kannibalism:

”Som Harner påpekar, existerar det inget mysterium kring vad som hände med kropparna eftersom alla ögonvittnen är överens. Var och en som har kunskap om hur Tupinamba, Huron och andra… gjorde sig av med sina rituella offer borde komma till samma slutsats: Offren åts upp. Bernardino De Sahagúns beskrivning lämnar mycket lite utrymme för tvivel:
’Efter att ha slitit ut deras hjärtan och hällt blodet i en behållare, vilket ägaren av den slaktade erhöll, rullade de ner kroppen för pyramidens trappor. Den kom att stanna på ett litet torg nedanför. Där lade gamla män, kallade för Quaquacuiltin, beslag på kroppen och bar den till deras stamtempel, där de styckade den och delade den för att äta upp den.’”

”’Efter att ha slaktat dem och slitit ut deras hjärtan, tog de försiktigt iväg kroppen och rullade ner den för trapporna. När de hade nått ner högg de av huvudet och stack in en stång genom dem och bar kropparna till de hus som de kallade calpulli, där de delade dem för att äta dem.’
Diego Durán ger en liknande beskrivning:
’När väl hjärtat slitits ut offrades det till solen och blod stänktes mot solguden. I en imitation av solens nedgång i väst puttades kroppen ned för pyramidens trappor. Efter offret firade krigarna en stor fest, med mycket dansande, ceremonier och kannibalism.’”

Harris skriver att historikern Sherburne Cook beräknade att över 14 000 människor offrades vid ett enda tillfälle – vid den stora pyramiden i Tenochtitlán 1487 – under loppet av fyra dagar. Han skriver vidare:

”Ritualernas storleksordning skulle kunna avfärdas som överdrifter, om det inte vore för Bernal Diaz och Andrés de Tápia som påträffade metodiskt upphängda och lätt räknade rader av dödskallar på torgen i de aztekiska städerna. Diaz skriver att på Xocotlans torg ’var det högar med mänskliga skallar, så regelbundet ordnade att man kunde räkna dem, och jag beräknade dem till mer än hundratusen.’”

”Men det var inte allt. Tápia beskrev också två höga torn av dödskallar… i vilka det rymdes oräkneliga skallar och käkar.”


  • Publicerad:
    2006-08-24 00:00