Avlägsnande av ”osant” monument avspeglar rysk ambivalens inför det förflutna

UTRIKES. Avlägsnandet av ett monument över offer för Stalins brott är del av en linje som orsakar en verbal konflikt mellan Ryssland och Polen. Samtidigt blottläggs rysk kluvenhet inför det egna landets historia.

Websidan Notes from Poland rapporterar om hur ett monument i den ryska staden Tver över offren för Stalins brott har avlägsnats på ryska myndigheters initiativ. Monumentet som har tagits bort var beläget vid byggnaden som en gång huserade det lokala högkvarteret för sovjetiska hemliga polisen i den stad där för åttio år sedan tusentals polska fångar avrättades.

Åklagarmyndigheten ansökte om avlägsnandet av monumentet förra året och man ska därvid ha hänvisat till att det placerats vid byggnaden ”utan lagens stöd” samt att ”informationen som presenteras på det inte återspeglar de verkliga förhållandena”.

Själva borttagandet ska enligt Alexander Guryanov vid Memorial, ett ryskt sällskap som har som målsättning att bevara minnet av Sovjetunionens totalitära förflutna, ha utförts av ledaren för en lokal nationaliströrelse samt biträdande säkerhetsansvarig vid det medicinska universitet som nu huserar i byggnaden.

Guryanov uppger för den polska webbsidan RMF24 att det inte finns någon ”laglig grund” för aktionen. Han påpekar även att universitetets säkerhetsansvarige har utsetts av FSB, ryska statens säkerhetstjänst.

Bakgrund: Katynmassakern
I den så kallade Katynmassakern mördades år 1940 22 000 polska officerare och intellektuella, som hade tagits till fånga efter Sovjets invasion av Polen 1939, i utomrättsliga avrättningar. Planen för dessa dåd hade framlagts av Lavrentij Berija, chef för hemliga polisen, och godkänts av Josef Stalin.

Trots att brottet är känt som Katynmassakern, efter den skog där kropparna först upptäcktes, ägde morden till största del rum på annan plats. Omkring 6 300 av offren mördades i källaren till hemliga polisens högkvarter i Kalinin (som Tver kallades 1931-1990).

LÄS MER: Lavrentij Berija – en kommunistisk massmördare

När massgravarna 1943 upptäcktes av det nationalsocialistiska Tyskland, motsade sig Sovjetunionen krav på en internationell utredning och anklagade tyskarna för brottet. Detta förblev Moskvas officiella position fram till 1990, då man medgav sovjetregimens ansvar för massakern.

Följande år erkände ett före detta sovjetiskt polisbefäl sin roll i mördandet vid Kalinin. Han beskriver i en videoinspelning detaljerat hur de sköt ihjäl 250 polacker varje natt.

1992 uppförde Memorial två monument vid det förra högkvarteret för hemliga polisen. På ett stod det (på polska och ryska) skrivet:

Till minne av de polacker från Ostashkovlägret som mördades av NKVD (det sovjetiska inrikesministeriet) i Kalinin, som en varning till världen.

För sex år sedan utfärdade andra kammaren i Rysslands parlament, Duman, ett fördömande av den ”fruktansvärda tragedi som Katynmorden, vilka begicks på direkt order av Stalin, utgjorde”. Man uttryckte även förhoppningar om att detta initiativ kunde utgöra ”början på ett nytt stadium i relationerna” mellan de två länderna.

LÄS MER: Massakern i Katyn

Ny trend i Ryssland och verbal konflikt mellan Ryssland och Polen
På sistone har det emellertid i Ryssland uppstått en växande trend, där man vill nedtona brott begångna av Sovjetunionen på såväl nationell som lokal nivå. Detta har ansträngt relationerna med Polen och successivt har en slags verbal konflikt mellan de två länderna uppstått.

Relationerna blev till exempel inte bättre när Parlamentsledamoten Vyacheslav Volodin i Duman gjorde gällande att Polen ”samarbetade med Tyskland för åttio år sedan” och uppmanade polska ledare av idag att ”vara ärliga och be om ursäkt”.

Även agerandet av Polens president Andrzej Duda när han bojkottade ett internationellt ”förintelseforum” i Israel som organiserades i samarbete med en rysk oligark sägs ha ”kylt ner” relationerna. Duda ska ha tagit beslutet efter att Putin tilläts tala vid eventet medan Dudas begäran att få göra detsamma avslogs.

2015 hävdade Rysslands ambassadör i Polen, Sergej Andrejev att ”Polen var delvis ansvarigt” för att ha intagits av Tyskland eftersom landet ”konsekvent hade blockerat bildandet av en koalition mot Hitler”.

Sovjetunionens ockupation av östra Polen var helt enkelt en handling av självförsvar, förklarade han.

Andrejev kritiserade förra året polska myndigheter för borttagandet av sovjetiska monument och sade i samband med detta att ”så länge som Polen förnekar att landet befriades av Röda armén under andra världskriget är ett återupptagande om en dialog om historiska händelser inte möjlig”.

2016 befäste Rysslands högsta domstol en dom mot en bloggare som hade lagt upp en text där det hävdades att Sovjet och Tyskland hade ”samarbetat intimt” i den ”gemensamma invasionen av Polen”. Rätten fann honom ansvarig för ”spridande av falsk information” och därmed skyldig till ”rehabilitering av nazism”.

Förra året valde Polen att inte bjuda in Ryssland till högtidlighållandet av åttioårsminnet av andra världskrigets utbrott. Rysslands utrikesminister kritiserade beslutet och sa att det var Sovjetunionen som ”befriade Polen från de nazistiska angriparna”.

President Duda svarade med att säga att Polen önskar fira minneshögtiden endast med länder som arbetar för ”fred i världen baserat på principen att följa internationell lag”.

Om Rysslands ambivalens rörande synen på sovjettiden
Den judiska bolsjevikkuppen 1917 inledde ett över sjuttio år långt mörkt kapitel i Rysslands historia med en statlig terror av sällan skådat slag. Efter Sovjetunionens fall har Rysslands ledning markerat att man vill ta avstånd från den förda politiken under Sovjeteran.

Sålunda ersattes 2005 det årliga firandet av oktoberrevolutionen 1917 med firandet av ”Den ryska enighetens dag”: Den fjärde november varje firas åminnelsen av Moskvas uppror 1612 mot polska inkräktare. Men samma år som man slutade fira oktoberrevolutionens årsdag, kallade Putin Sovjetunionens kollaps för ”1900-talets största geopolitiska katastrof”.

I Ryssland lever idag sovjetnostalgi och sovjetkritik sida vid sida. Gator och monument har fortfarande namn efter sovjetledare och bolsjevikledaren Lenin står ännu staty och lånar alltjämt sitt namn till torg runtom i landet. Men kritik mot övergrepp som begicks mot ryssar under den här tiden florerar samtidigt både i officiella kanaler och i folkdjupet.

Ambivalensen som finns i Ryssland idag gentemot den mörka Sovjettiden kan i någon mån jämföras med ambivalensen som (åtminstone hos landets ledarskikt) fanns under Sovjettiden till föregående perioder i landets historia. Bolsjevikerna, som i ord visade ett djupt förakt mot ”imperialism”, hyste till exempel samtidigt en illa dold beundran för Peter den Stores ambitioner om ett Storryssland på 1700-talet.

Denna kluvenhet inför en tidigare epok finns idag inte bara hos landets ledning utan även bland ryska folket i allmänhet. En undersökning visar att 58 procent av Rysslands befolkning uppger att de i någon mån saknar Sovjetunionen.

Siffran ska vara den högsta på tio år och det är framförallt den kommunistiska ekonomiska modellen man uppger sig sakna.

34 procent av de tillfrågade menar att de inte längre upplever sig tillhöra en supermakt. Bland deltagarna uppgav 26 procent att de tappat kontakten med anhöriga efter Sovjetunionens fall.

54 procent menar att de saknar det ekonomiska systemet, som var orsaken till Sovjetunionens kollaps. Samtidigt menar 52 procent att kollapsen kunde ha undvikits.

Nordfront har tidigare berättat om invånare i den ryska staden Ryazan som under 2016 genomförde en namninsamling med krav på att den gata som bolsjevikerna givit namnet ”Gudlösa gatan” istället skulle ges namn efter USA:s president Donald Trump, som vid tillfället var enormt uppskattad i Ryssland på grund av sin Rysslandsvänliga valkampanj.

”Gatunamnet Gudlös i sig går helt emot ryska värderingar och sårar de troendes känslor. Och Donald Trump som nyligen vann presidentvalet i USA är en stor vän av Ryssland och försvarare av traditionella värderingar”, stod att läsa.

Och här finns kanske en förklaring till den i Ryssland rådande ambivalensen till en period i landets historia. Det går att ta avstånd från företeelser under en period som bryter mot själva essensen i nationens och därmed folkets karaktär.

Men inte ens under de mörkaste perioderna bryter allt som görs mot denna. Det blir därför svårt för ett land och ett folk att helt ensidigt bara fördöma en del av sin historia. Det kan bli som att fördöma en del av sig själv.

Historien är trots eventuella revolutioner, vändpunkter och andra skiften också en organism i kontinuitet och på något sätt en konsekvens av folkets natur och agerande. Även en i stort sett destruktiv period kan i det långa loppet visa sig ändå föra utvecklingen framåt.

Och att helt fördöma ambitionerna hos ett folk som bedras av folkfientliga ledare är att förenkla ett komplicerat skeende.

Men när det kommer till att ljuga om historien eller att konstlat försöka ”vitmåla” det svarta under en period så kommer sådana ambitioner i det långa loppet visa sig fruktlösa.

Källor:
Russian city removes “untruthful” plaque commemorating thousands of Poles murdered by Soviets
Number of Russians who regret collapse of USSR hits 10-year high
100 år sedan bolsjevikernas blodiga maktövertagande
Trump country in Russia: Town wants to name street after incoming US president

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Subscribe
Meddela om
4 Comments
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments
Ludwig Wilhelm
Ludwig Wilhelm
1 månad sedan

Förbannat bra artikel!

Caesar-Aurelius
Caesar-Aurelius
1 månad sedan

Katynmassakern: (Varning! Otäck film!)

https://vk.com/video-157237914_456239079

Jimmy Thunlind
Redaktör
1 månad sedan

Tack för en mycket intressant och analytisk artikel. Mer sådant!

Nat
Nat
1 månad sedan

Väldigt relevant och bra.