I skenet av Sverigedemokraternas intåg i riksdagen verkar pk-etablissemanget förlorat kontrollen över sig själv och sin annars så genomtänkta och samordnade medietaktik. Välregisserad och finslipad propaganda har trängts undan av flagrant hat och förvirring.

Folket har gjort fel, röstat fel och tänkt fel genom att rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen. Detta är etablissemangets dom. Vi kan hålla med om det men av helt andra orsaker. Det riktas hårda ord mot SD från media vilka alla är fullständigt opåkallade. SD är vare sig rasister, nazister eller ens nationella i den bemärkelsen både vi och många ur väljarskaran lägger i ordet. SD vill inte skapa en ett etniskt homogent land, de vill begränsa massinvandringen. SD vill inte säkerställa vår ras överlevnad utan accepterar en fortsatt ohållbar demografisk trend som otvetydigt kommer att leda till den nordiska rasens undergång. SD vill heller inte erkänna ras utan anser att en främling från Afrika eller Asien, till exempel, är att anses som svensk om han eller hon kan prata svenska och gillar svenska traditioner. Alltså, SD är i stort som vilket annat parti som helst och denna anpassning som partiet haft fullt upp med kommer att fortsätta.

Det är därför intressant att se den fullständiga panik som drabbat pk-etablissemanget. Framförallt när det kommer till hur man väljer att framställa SD inför den massa av människor man vet att man når ut till – intressant och skrämmande.

För genast har den demokratiska masken ramlat av, vilket den gjorde för Ohly redan på valnatten. Låt oss se hur långt det redan gått:

Reinfeldt har själv påtalat att SD-medlemmar skall räkna med våld som riktas mot dem.

Alliansen och de rödgröna har konstaterat att de inte vill ”ta i dem med tång” och flera av dem har påtalat att SD inte är demokrater.

Man gör allt man kan för att begränsa SD:s inflytande.

Flera partier vägrar sitta i samma byggnad som SD:s riksdagsgrupp.

Och allt detta på grund av ett parti som inte har något mer radikalt i programmet än begränsad invandring och lite kulturintresse.

Media å sin sida har med en frenesi vi inte sett sedan 90-talet gjort allt för att förmå nationalismen att framstå som på alla sätt och vis hemskt. Det mest intressanta med media är det språkbruk som används av dem när det kommer till SD. Förut var kraftord som ”ondska”, ”vidrigt” och ”avskyvärt” förbehållet oss som faktiskt och på riktigt vill bringa ordning. Men nu används dessa med ökad frekvens om SD i media. Även ”mörkermän” och det vanliga med ”rasister”, ”höger” och ”populister” fortsätter dyka upp.

Samtidigt väljer man att fortsätta ignorera eller tala tyst om brotten som riktar sig mot partiets företrädare. Vad som sker när media och etablissemang avhumaniserar grupper av människor vet vi allt för väl, från Rwanda, dagens Sydafrika eller Sovjetunionen. De avhumaniserade blir fritt villebråd för systemets gunstlingar. Sveriges media kommer få mycket blod på sina händer under åren som kommer.

Hur skall SD agera?
För SD-eliten är det inga problem på himlen ty nu har Säpo ansvar för deras liv och hälsa. Men alla deras medlemmar och anhängare då, som lärts att tro att parti och val är det som skall göra susen? Efter överfallet i Stockholm trodde man kanske att Åkesson skulle uttala sig och kräva krafttag som politiker gör då saker sker som de bryr sig om; men knappt ett knyst. Vart var samlingen mot det svenskfientliga våldet från SD:s riksdagsgrupp?

Nej, SD har aldrig varit intresserade av att säga det som måste sägas, korrekt analysera verkligheten eller för den delen, förbereda sina medlemmar på verkligheten. Man har konsekvent gömt sig bakom polisen och krupit ihop som rädda hundar – och nu kommer de godhjärtade med lurade väljarna betala priset.

SD är ingen förtrupp för vårt folks bevarande: de kan inte försvara sig själva och de kommer inte att kunna försvara någon annan. De kommer att skriva motioner och desperat hålla sig kvar vid makten – medan svenskarna fortsätter att lida. Men visst, det är upp till bevis. Nu har vi SD i riksdagen och andra nationella partier med mandat i olika kommuner. Det är fyra år till nästa val.

Från etablissemangets sida har jaktsäsongen börjat. Därför känns det tryggt med en stabil och samkörd, disciplinerad och härdad organisation bakom sig.

• Publicerad:
  2010-09-27 00:00