Den forskningsrapport om den pro-israeliska lobbyn som de båda professorerna Walt och Mearsheimer (Harvard- respektive Chicagouniversitetet) nyligen publicerade – som kom att anklagas för ”antisemitism” av ledande judar – får stöd av Uri Avnery, en avhoppad sionist och före detta ledamot i Knesset. Avnery uppger i en artikel bland annat att lobbyn har så starkt inflytande att det är politiskt självmord att i amerikansk politik kritisera Israel.

Uri Avnery är en före detta parlamentsledamot i israeliska Knesset, tidigare hårdför sionist i en militant sionistorganisation, men numera kontroversiell journalist och titulerad fredsaktivist.

I artikeln Who’s the dog? Who’s the tail? beskriver Avnery hur den pro-israeliska lobbyn har USA i sitt grepp och att varje motstånd mot den är politiskt självmord. Följande skriver Uri Avnery i sin artikel:

”De två professorernas konstateranden är korrekta in i minsta detalj. Varje senator eller kongressledamot vet att kritik gentemot Israels regering är detsamma som politiskt självmord. Två av dem, en senator och en kongressledamot, försökte – och de blev politiskt avrättade. Den judiska lobbyn mobiliserade mot dem och jagade bort dem. Detta gjordes öppet, för att sätta ett exempel. Om den israeliska regeringen vill ha en lag imorgon som upphäver de tio budorden skulle 95 senatorer (minst) ställa sig bakom det.”

Avnery berättar hur han själv utsatts för judiska lobbyister i USA, bland annat genom att de utövat sitt inflytande för att stoppa en föreläsningsturné av honom själv vid de stora amerikanska universiteten. Föreläsningarna, som till sist under övervakning ändå hölls, hade förbjudits av ADL, en av de mäktigaste sionistorganisationerna, då organisationen betraktade Knessetledamoten Avnery som en förrädare.

Om professorerna Walt och Mearsheimer säger Avnery följande:

”I 80 sidor, 40 av dem med fotnoter och källor, visade de två hur den pro-israeliska lobbyn utövar sin makt i USA:s huvudstad, hur den terroriserar medlemmarna av senaten och representanthuset, hur Vita huset dansar efter dess pipa (om nu ett hus kan dansa), hur den värdefulla pressen lyder direktiven och hur universiteten också fasar inför den.
Rapporten orsakade en storm. Och jag syftar jag inte på de väntade vilda attackerna från “Israelvänner” – vilket innebär nästan alla politiker, journalister och professorer. Dessa angrep författarna med de sedvanliga anklagelserna: att det skulle vara antisemiter, att de sprider budskapet i Sion vises protokoll, och så vidare. Det var någonting paradoxalt i dessa attacker eftersom de i själva verket illustrerade vad författarna kommit fram till.”

Läs Uri Avnerys artikel i sin helhet här.


  • Publicerad:
    2006-05-02 00:00