TALAR UT. Efter den mediala uppmärksamheten som riktades mot Norrland har Dennis Hopper bestämt sig för att bli en så kallad ”av-Hopper”.

Dennis Hopper, avmaskerad och avhoppad.

Dennis Hopper, avmaskerad och avhoppad.

Det var under söndagskvällen, en dryg vecka efter artikelserien i VK och Norran, som Dennis Hopper ringde upp mig och med en gråtmild röst berättade att han inte orkar mer.

Dagarna innan uthängningen i Norrlandspressen hade han försökt förbereda sig mentalt på det värsta men inget hade kunnat förbereda honom på det helvete som skulle komma redan samma dag som han utmålades som samhällets fiende nr.1.

Enligt Dennis Hopper brakade helvetet lös när hans hyresvärd, Dawuud Hopperstein fick avföring tillsammans med ett formellt dödshot nerpillat i brevinkastet. Gissningsvis hade en modig vardagshjälte trott att D. Hopperstein var den uthängde Nordfrontskribenten som försökt vara anonym på ett snillrikt sätt.

Detta var givetvis något som gjorde hyresvärden väldigt upprörd och han meddelade Hopper omgående att han blivit vräkt och gav honom 24 timmar på sig att flytta. Hyresvärden sa något om allas lika värde, värdegrunder och demokrati och att detta stod i hyreskontraktet som Hopper hade skrivit under.

När Hopper ringde sin chef för att meddela att han inte kunde komma och jobba den dagen på grund av vräkningen kom nästa kalldusch, han blev uppsagd på stående fot. Chefen som han arbetat för i 15 år hade läst tidningen och var nu helt förkrossad. Vidare påpekade denne att Hopper ljugit och fört ett lömskt dubbelliv under hela sin anställning. Egentligen hade han ju varit en kallblodig nazist hela tiden och inte alls den trevlige och arbetsamme människa han så skickligt lyckats lura alla till att tro han var.

Chefen hade redan varit i kontakt med facket vilka givetvis också uteslöt honom omgående, så här fanns varken lagstadgad uppsägningstid eller chans till a-kassa att hämta. Ännu en gång talades det om allas lika värde, värdegrunder och demokrati.

Hopper säger uppgivet att detta drev in honom i en bubbla av total likgiltighet och att han knappt kunde fokusera på behovet av kartonger för flytten i detta närmast apatiska tillstånd. Han märkte knappt att han klev rätt in i famnen på tre maskerade personer som skanderade ”inga nazister på våra gator” när han klev ut genom ytterdörren. Detta följdes självklart upp med en regelrätt misshandel av den redan totalt nedbrutne och likgiltige Dennis Hopper. När slagen äntligen slutade hagla kröp han in i sin lägenhet igen och ringde sin flickvän som givetvis också hade läst tidningen och sa att ’vi behöver prata…’
suicide-funny-joke-in-the-world1
Någonstans här har Norran och VKs journalister hunnit öppna champagnen och fått ett flertal PK-orgasmer under höga jubel och glädjetjut. Men lyckligtvis blev resultatet av deras artikelserie och uthängning inte fullt så dramatisk.

Nu tänker jag inte gå in på personliga detaljer i just mitt fall och vad detta innebar för mig mer än att alla mina farhågor var vida överdrivna. Det som drabbade mig lite grann däremot var att all mystik jag byggt upp, eller kanske naivt vill tro fanns, kring mitt alias Dennis Hopper nu är mindre mystiskt och bortblåst.

Men jag tänker sticka huvudet i sanden och låtsas att det aldrig har hänt och helt enkelt fortsätta skriva satir, lättsamma artiklar och listor under samma pseudonym, bara för att jag kan och för att våra kära läsare förknippar detta alter-ego med just nämnda typer av artiklar.

dennishoppertwilightzone3

Dennis Hopper kör på trots den förödande demaskeringen.

Men även om händelserna den senaste tiden inte blev den katastrof de norrländska medierna hade hoppats på är det ändå viktigt att vi funderar en del runt deras motiv och förhoppningar.

Det talas ofta om den personliga integriteten och hur viktig den är kontra allt hat, våld och hot som offentliga personer tvingas utstå. Media säger sig ha pressetiska regler vilka är väldigt tydliga då det kommer till dessa saker. Här ska media aldrig döma någon på förhand och de ska ta stor hänsyn till faktorer som privatlivets helgd och anhöriga. Bilder ska media vara varsamma med och de ska noga överväga konsekvenserna då de går ut med namn.

I ljuset av nämnda pressetiska regler kan man tycka att en uthängning med bild på omslaget till en dagstidning under en stor och laddad text som “Nazisterna i Norrland”, tillsammans med namn och bostadsort, bryter å det grövsta mot pressetik och egentligen är en ren brottsprovokation. Så hur tänker tidningarna och journalisterna när de gör detta? Vad driver dem och vad förväntar de sig efter ett sådant agerande?

Jag har som bekant gjort en hel del listor här på Nordfront inom en rad olika områden så jag tänkte lägga in en analys-lista här och resonera lite kring vad uthängningen mest troligt hade för syfte och vilka konsekvenser journalisterna möjligtvis önskat sig. Nu kanske inte journalisterna suttit i något hemligt möte och konspirerat kring möjliga utfall men likväl finns det saker som gynnar dem, både om negativa eller positiva saker skulle hända i efterdyningarna av denna politiska kampanj.

5. Sälja tidningar
Detta är en given anledning då papperstidningarna går mer och mer mot sin undergång. Läser man hela artikelserien är den väldigt smaskig och fylld av sånt som vi kan anta gemene man älskar att läsa. Våld säljer och vi har blivit vår tids affisch-namn jämte ISIS och Hells Angels. Detta blev väldigt uppenbart då ena tidningen till och med tog betalt på internet för att läsa om oss. Så på ett sätt är vi en födokrok för dessa samtidigt som vi är deras ärkefiende.

4. Stigmatisera
Att hänga ut människor med namn och bild som i vårat fall görs enbart i detta syfte. Journalister vet att man kan förlora arbetet, bli utesluten ur facket, förlora vänner och så vidare, så här kan man inte missta sig det minsta. Att alla människor har ett socialt nätverk är något alla förstår och de verkliga offren i en sån här uthängning är människorna som omger den uthängde.

Målet för journalisterna är att alla ska veta vilka vi är och få alla att hata oss så mycket så ingen ska vilja ta i oss ens med tång. Här ställer sig VK och Norran med varsin gigantisk pekpinne och visar alla som läser tidningarna vad de ska tycka och tänka för annars går det så här.

Denna insikt blev väldigt obehaglig när man läste samma tidningar dagen efter uthängningarna. Då var det stora rubriker om nya smaskigheter, men då de valde tidningarna givetvis att inte gå ut med någon information alls. Just dagen efter skrevs det bland annat om två pedofiler, flera rånare och ett försök till en överfallsvåldtäkt. Här bör man ta sig ett djupt andetag och fundera lite på vilka grunder dessa tidningar egentligen väljer vilka som ska hängas ut och vilka som ska pixlas och integritetsskyddas.

3. Brott
När media väljer att inte hänga ut kriminella säger de att de inte vill döma någon på förhand. Att de väljer att inte hänga ut de som faktiskt blir dömda beror på att media inte vill att folk ska ta lagen i egna händer.

När tidningarna hänger ut oss däremot betyder det att media har dömt oss på förhand och att de vill att något illa ska hända oss. Då spelar det ingen roll om vi är helt ostraffade eller rena mönstermedborgare. Denna mer eller mindre formella uppmaning till brott blir väldigt tydlig då de hetsar och påstår att våld och hat driver oss. Man behöver inte använda speciellt mycket fantasi för att förstå att journalisterna vill att alla ska uppfatta det som helt legitimt att vi får “smaka på vår egen medicin”.

Skulle detta hemska scenario inträffa så ges media självklart många lysande möjligheter hur utfallet än blir. Blir vi ordentligt näthatade kanske det går så bra så någon hoppar av och blir det någon form av misshandel är det ännu bättre. Fredar vi oss skapas ett offer och bilden av oss som våldsamma kan mjölkas ännu mer. Blir utfallet omvänt blir förövaren hjälteförklarad och många artiklar kan skrivas. Förövaren kan intervjuas, skönmålas och någon kanske till och med kan skriva en spännande bok om dennes kamp mot rasism och nazism.

2. Avhopp
Media vill oss absolut inte väl, helst vill de att vi ska lägga ner allt, hoppa av och börja prenumerera på deras tidningar istället. Får de dessutom lyxen att sätta klorna i en avhoppare skapas ett sällsynt tillfälle att skriva om oss inifrån med alla hemska och smaskiga detaljer man kan tänka sig. Så även här finns det ett önskvärt scenario med en möjlig uppföljning. Media vinner hur det än blir ifall någon hoppar av.

1. Trollfiske
Journalister säger ofta att de lever under konstant hot och hat. Även i fallet med denna artikelserie togs detta upp vid ett flertal tillfällen vilket bejublades av vissa. Journalisterna framställde sig själva som rättvisans och sanningens riddare som sätter sin egen säkerhet på spel för yttrandefriheten och demokratin. Givetvis vore det extra grädde på moset om de nu verkligen fick utstå en flod av hat, hot och våld, på riktigt.

Nu blev det lyckligtvis inte så mycket hat, hot och våld utan mer kritik och ifrågasättande av vad deras syfte egentligen är. För oss som följde artiklarna på nätet fick denna del av läsarinteraktionen ett abrupt slut då alla möjligheter att kommentera stängdes av och hundratals kommentarer försvann. Nu klassas kanske just dessa som näthat enligt VK och Norran, det vill säga att läsarna inte håller med.

Sammanfattning. Media ljuger, förvränger och man gör bäst i att hålla sig så långt bort ifrån dessa man kan. Här vill jag uppmana alla som kontaktas att göra följande. Svara som vanligt, fråga vad journalisten heter, vilken tidning eller annan media den kommer från, anteckna detta och avsluta samtalet. Här behövs ingen hänvisning till gruppchef eller något annat. All information vi behöver nå ut med finns på Nordfront.se.


  • Publicerad:
    2016-11-07 11:00