August Kubizek – Adolf Hitlers ungdomsvän

Dagens datum 3 augusti: Denna dag 1888 föddes Adolf Hitlers ungdomsvän August Kubizek, mest känd för boken ”Adolf Hitler mein Jugendfreund”.

Till vänster den unge Hitler och till höger Kubizek. I bakgrunden den lägenhet som de båda delade i Wien.

Till vänster den unge Hitler och till höger Kubizek. I bakgrunden den lägenhet som de båda delade i Wien.

August Kubizek är ett namn som inte nämns allt för ofta. Ändå var det han som närde konstintresset hos den man som senare skulle göra Tyskland till en nation med konsten i centrum. En kulturnation där storslagna byggnadsprojekt byggdes och där de största konstnärerna inom arkitektur, målning, skulptur, musik och så vidare upphöjdes som Gottbegnadeten (gudabenådade). Kubizeks bok från 1953, ”Adolf Hitler mein Jugendfreund”, har även varit mycket värdefull för historiker då boken rymmer en tidsperiod – från den tid när Hitler lämnade skolan fram till vistelsen i Wien – som få vetat någonting om. I en tid när alla tävlade om att demonisera Hitler förmedlade Kubizek en mänskligare sida av Adolf Hitler.

August Kubizek

August Kubizek

August Kubizek föddes 1888 i den österrikiska staden Linz. Han var son till en tapetserare och en servitris. Deras hem var fattigt. Hans far, Michael Kubizek, jobbade hårt för att få allting att gå ihop samtidigt som modern, Maria Kubizek, tvingades sluta arbeta när hon väntade August. Kubizek föddes under ”ganska miserabla förhållanden”, men det skulle bli värre. Åren efter Kubizeks födelse föddes även tre syskon, vilka alla dog tidigt. Maria Kubizek var utom sig av sorg och det enda överlevande barnet, August, blev särskilt omhuldad av henne. Kubizek skrev senare att det var en slående likhet mellan hans och Adolf Hitler liv, vars mor också förlorat flera barn. Både August och Adolf kände att de hade blivit sparade av ödet.

I likhet med Hitler hade även Kubizek svårt med enformiga lektioner i skolan och ägnade sig hellre åt konsten. Kubizek berättar att han ”sålde sin själ” till musiken. Vid nio års ålder fick han en fiol i julklapp och en granne, som studerade för att bli musiklärare, gav honom privatlektioner. Kubizek gick senare i olika musikskolor och tog privatlektioner. Förutom fiol lärde han sig trumpet, trombon, marschmusik, körsång och musikteori.

Kubizeks musikdrömmar fick dock en törn då han i tonåren tvingades arbeta på sin fars firma som hade ont om folk. Detta arbete ledde av en slump in honom på ytterligare en passion – opera. En dag fick Kubizek i uppdrag att reparera kuddarna på en samling rokoko-möbler och leverera dessa till stadens teater. Scenmästaren visade Kubizek till scenen samtidigt som en repetetion höll på. Kubizek blev hänförd över vad som utspelades omkring sig: ”En man stod där, magnifikt klädd. Han tycktes mig vara en varelse från en annan planet…Orkestern gav återklang till hans mäktiga röst.”

Från den dagen missade Kubizek inte en enda opera. Men han var inte ensam om att ha trollbundits av denna konstform. Kubizek och Hitler möttes första gången 1904 då de tävlade om en plats vid Landestheater i Linz. Kubizek, som inte hade mycket pengar och därför ofta hänvisades till ståplats, hade fortfarande möjligheten att få en plats med bättre akustik och sikt om han kom tidigt till föreställningen. En dag rusade Kubizek in för att hitta den bästa platsen men då var platsen tagen av någon som ”hade varit mer entusiastisk” än Kubizek:

Halvt irriterad, halvt överraskad betraktade jag min rival. Han var en anmärkningsvärt blek, mager ungdom, ungefär i min ålder, och följde uppträdandet med glittrande ögon. Jag förmodade att han kom från ett bättre hem, för han var alltid noggrant och vårdat klädd och var väldigt reserverad.

Under en av pauserna började de båda tala om föreställningen; alltifrån dess uppsättning till musiken i sig. De kompletterade varandra: ”Jag förundrades över den snabba, säkra uppfattningen om det andra (uppsättningen). I detta var han otvivelaktigt min överordnade. Å andra sidan kände jag min egen överlägsenhet när det kom till rena musikaliska frågor.” Efter operaföreställningen bjöd den 16-årige Kubizek hem den magre ynglingen, som var ett år yngre än honom. När de skiljdes åt presenterade han sig som Adolf Hitler.

adolf-hitler-mein-jugendfreundDe blev goda vänner och följde varandra till operaföreställningarna. Ibland var Kubizek, upptagen i sitt arbete, sen till en mötesplats och då kom Hitler och hämtade honom på arbetsplatsen. En dag ställde Kubizek frågan hur Hitler kunde ha så mycket fritid och huruvida han själv hade ett arbete. Han fick det överraskande svaret: ”Självklart inte!” Hitler förklarade att ett vanligt brödjobb inte var något för honom. Till en början uppfattade Kubizek Hitlers svar som ”ungdomligt skryt” men det var något med hans allvarliga inställning som gjorde att Kubizek inte trodde att svaret berodde på skrytsamhet. Han trodde inte heller att det berodde på att Hitler var arbetsskygg. Kubizek spekulerade ifall Hitler var en rikemansson, men det förakt som Hitler visade inför sådana uteslöt även den teorin.

Vad många kanske inte känner till är att Hitler även skrev dikter och bar dessa med sig. Han läste också upp dikterna för Kubizek, vilket imponerade på honom. En del av dessa var kärleksdikter till en kvinna vid namn Stefanie som Hitler var förälskad i. Det var när Hitler utöver poesin, arkitektoniska visioner och annat visade sina målningar för Kubizek och förklarade att han skulle viga sitt liv åt konsten, som Kubizek till sist förstod varför Hitler inte ville ha ett brödjobb:

Han hörde till detta särskilda släkte som jag själv drömt om att få tillhöra i mina mest expansiva stunder; en konstnär…som hängivet ägnade sig åt att skriva poesi, att teckna, måla och gå på teater. Detta imponerade oerhört på mig.

Hitlers konstnärsdrömmar grusades rejält när han kom till Wien och drogs ner av storstadens misär och fattigdom. Kubizek delade lägenhet med Hitler från februari till juli 1908. Trots att Hitler själv inte kom in på konstakademin och hans pengar började sina fortsatte han uppmuntra Kubizek att leva ut sina egna konstdrömmar. Kubizek, vars far ville att han skulle ta över firman, hade närt hemliga planer på att bli dirigent. Det var Hitler som framgångsrikt hade övertygat Kubizeks far om att Kubizek skulle börja på musikkonservatorium i huvudstaden. Hitler var en god talare redan vid den tiden, skrev Kubizek i sin bok.

I juli bröt den luspanke Hitler vänskapen med Kubizek och han drevs in i hemlöshet. Denna del av Hitlers liv är mer känd; hemlöshet och misär, ströjobb och vykortsmålningar, första världskriget, politisk verksamhet och slutligen det nationalsocialistiska maktövertagandet.

Det var en annan aspekt som möjligen fick den opolitiske Kubizek och den politiskt uppvaknade Hitler att glida från varandra:

Åren i Linz dominerades av konst, de följande åren i Wien av politik. Jag var fullt medveten om att det var i de konstnärliga frågorna som jag räknades. Och ju mer han blev intresserad av politik, desto mindre betydelse fick vår vänskap. Inte för att han visade det för mig. För det första tog han mycket seriöst på vår vänskap, för det andra var han kanske inte medveten om det själv.

Adolf Hitler blev en nationalist. Jag har sett med vilken absolut dedikation, redan så tidigt som då, han gav sig själv till det folk han älskade. Han kände inget annat än detta folk.

Under denna period fortsatte Kubizek att leva ut sina drömmar som Hitler uppmuntrat honom till. Kubizek kom in på Wiens musikakademi, utexaminerades 1912 och blev så slutligen dirigent för en orkester i Marburg an der Drau, Österrike. Han erbjöds senare en tjänst vid Stadttheater i Klagenfurt, men detta arbete och hans musikkarriär avbröts av första världskriget. Innan han åkte till fronten gifte han sig med Anna Funke, en violinist från Wien med vilken han fick tre söner.

Kubizek blev medveten om Hitlers nya bana år 1920 då han såg en bild av honom på förstasidan av München Illustrierte. Efter att Hitler blivit rikskansler den 30 januari 1933 skickade Kubizek ett brev till Hitler för att gratulera honom. Kubizek förväntade sig inget svar tillbaka men ett halvår senare fick han brev från Hitler. Hitler förklarade att Kubizeks brev försvunnit ur mängden av hundratusentals brev men att det nu påträffats och att han gärna  skulle se att de träffades: ”Jag skulle bli riktigt glad – så fort den period av mina hårdaste utkämpanden är över – att än en gång återuppliva med dig minnena av de bästa åren av mitt liv.

I mars 1938 införlivades Österrike med Tyskland och månaden därefter besökte Hitler återigen Linz. Där återförenades Kubizek och Hitler efter trettio år. De träffades igen vid Bayreuthfestspelen där Kubizek var inbjuden som Adolf Hitlers gäst 1939 och 1940. Kubizeks beskrev detta som ”de lyckligaste stunderna i mitt liv”.

Kubizek och Hitler träffade varandra sista gången 1940. Efter detta återgick Hitler, i och med andra världskriget, till en period av de hårdaste utkämpanden och undvek allt som var av privat natur. Han fortsatte dock att skicka brev till Kubizek och han skickade en matkorg till Kubizeks mor på hennes 80-årsdag. I ett brev efter de framgångsrika fälttågen i Polen och Frankrike skrev Hitler till sin vän:

Det här kriget kommer att fördröja oss i vårt byggnadsprogram. Det är en tragedi. Jag blev inte rikskansler för det tyska riket för att utkämpa krig.

Kubizek gick med i NSDAP 1942 som en lojalitetsgest mot sin vän. Han förblev dock opolitisk.

År 1953 publicerades boken ”Adolf Hitler mein Jugendfreund” där Kubizek skriver om sina fyra år med Adolf Hitler när de umgicks nästan dagligen. I boken framträder bilden av människan Adolf Hitler som redan tidigt sökte efter att uppfylla ett storslaget öde. Boken anses av många vara ett av de få böcker om Hitler som beskriver honom på ett äkta och oförfalskat sätt. Även om Kubizek inte döljer att han imponerades av denna beslutna man som mer än någon annan personifierade livskraften, framgår i boken att även Hitler hade fel och brister. Under den tid som Kubizek skrev boken fanns allt att förlora på att beskriva Hitler på ett alltför positivt sätt, eller att skriva som Kubizek gjorde i sin epilog:

Även om jag är helt opolitisk och jag har hållit distansen till den period som slutade för alltid 1945, så finns det ingen kraft i världen som kan få mig att förneka min vänskap med Adolf Hitler.

August Kubizek dog år 1956 i Eferding, Österrike.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-08-03.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om