Gästskribenten ”Från Dalarna” skriver om en naturvistelse utifrån ett mer personligt perspektiv.

På lördag morgon den 14 januari, samlades delar av Svenska motståndsrörelsen. Båda könen var representerade, även en flock hundar.

Vi samlades i Borlänge, för att sedan gemensamt köra upp i stora skogen. Vädret var helt perfekt, blå himmel och strålande sol. Kunde inte bli bättre. Väl inne i skogen parkerade vi längs en skogsbilväg, för att så börja vandra. Hundarna var som vanligt lyriska, och sprang som skållade troll. Det är en njutning att se djuren trivas så i sin rätta miljö. Inga sura miner där inte. Men det är det heller aldrig bland Motståndsrörelsens medlemmar. Även Motståndsrörelsens medlemmar, springer ibland som skållade troll genom skogen, dock inte denna dag.

Vi vandrade i lugnt tempo, och bara njöt av vildmarken, det fina vädret, frisk luft, god kamratskap, och av att se hundarnas glädje. Målet för denna dag var just njutning. Livskvalitet. Stämningen var som alltid på topp, och det skämtades hej vilt, så som det ofta görs.

Att strosa runt i skog och mark med fina vänner, speciellt en så vacker dag som denna, ja det är verkligen livskvalitet. Vad kan vara bättre? Tänk så många människor och djur som aldrig får uppleva detta. Tragiskt. Tänk så många människor man har erbjudit över åren att följa med ut, men nej. Alltid en ursäkt, dålig bortförklaring. Eller helt enkelt: ”Va fan då för?” Nej usch” ”Aldrig i livet” ”Till skogen? Skämtar du?” ”Varför då?”

Väldigt många människor (och hundar och barn) får aldrig ens en gång i livet uppleva detta. Man har ingen A N I N G om vad man missar i livet. Många människor törs helt enkelt inte en enda gång i livet hänga med ut, även om vi ej ska vandra mer än 30 meter från bilen till stranden, för att göra eld och ta en gofika.

Man törs inte pröva något nytt helt enkelt. Man har redan bestämt sig att det är så och så. Man har målat upp en falsk bild. Man ser inte meningen med det. Man fattar helt enkelt inte. Vad det handlar om är mycket att man törs ej lämna sin komfortzon, feg helt enkelt. Man törs inte pröva något nytt, inte ens en gång i livet. Mycket beklagligt.

OK då om man är vuxen, då får vi andra acceptera. MEN! Har man barn, (och hund) ja då menar jag att det är mamma och pappas förbaskade, jädrans skyldighet att ta ut barnet/barnen. Det är då helt och fullständigt OINTRESSANT vad dom vuxna tycker om att gå till skogen. Det är föräldrars SKYLDIGHET att ge barnen en god uppväxt.

Föräldrarna SKA ta barnen till skog och mark, och vandra över stock och sten, genom vatten, upp för berg och fjäll, ner i dalar. Göra eld, fiska, tälta, titta på myrstackar, växter och djur, tälja, tillverka saker, etc. Barnen ska ha frisk luft och vänja kroppen och knoppen vid fysiskt arbete. Lägga en god grund för resten av livet.

Forskning visar också, att detta med att traska över stock och sten, etc. är positivt för lärandet i skolan t.ex. Vissa skolor lägger stock och sten, etc. på skolgården. Finns folk som designar skolgårdar. Detta kan jag kanske skriva mer om senare.

Hur som, ut med barnen i skog, mark och fjäll. Går du med i Motståndsrörelsen, ja då får du vara med och lära dig massa om vildmark bland annat. Vi gör mycket där barnen också deltar. Se gärna tidigare artiklar i artikelbiblioteket. Några exempel:
Nattvandring i dalaskog
Skogsmarsch i Dalarna
Vildmarksutbildning i Dalarna
Vildmarkshelg i norra Dalarna
Vildmarksdag i Dalarna
Julbord i Dalarna

Låt oss återgå till lördagens äventyr. Efter några kilometers rolig (Norsk rolig) vandring i solen, så anlände vi till en mysig koja vid en fin sjö. Där gjordes eld i spisen, värmen spred sig snabbt och fikat sattes på. Hundarna låg vid spisen och njöt, vi satt med varsin god fika och njöt. Vi pratade och umgicks, så som vi alltid gör. Stämningen var hög och flera ämnen avhandlades.

Ibland diskuterar vi väldigt intensivt och högt, alla har starka meningar. Medlemmarna i Motståndsrörelsen räds inte lufta vad dom tycker och tänker. Det är starka individer, som säger rätt ut vad dom tycker och tänker. Det är högt i tak och väldigt intressant att diskutera. Det intressanta är också, att aldrig har jag varit med om att vi har blivit osams. Oavsett vad vi har diskuterat.

Efter att ha eldat i spisen och umgåtts en längre stund, så gick vi ut och fyrade bål. Mat skulle grillas. Hundarna tyckte det luktade gott, och ett par av hundarna försökte stjäla lite gott vid bålet. SJÄLVKLART inte någon av mina, dom gör ALDRIG något bus…
Maten intogs inne i kojan framför spisen, och vi alla njöt.

Så småningom började eftermiddagen bli sen, och solen började dala. Vi började vandringen tillbaka, dock ej samma väg som vi kom. Det var skönt att börja vandra igen efter att ha suttit i kojan. Hundarna verkade tycka det samma. Dom skuttade och kutade runt på sjöisen i glädje.

Vi återvände så småningom till bilarna, utan missöden. Vad gör nu medlemmarna i Svenska motståndsrörelsen, efter en lång dag i vildmarken? Jo, dom åker hem och äter, för att sedan samlas igen vid en backe. Vad gör dom där? Jo, kör intervallträning på lördagskvällen. Detta mina Damer och Herrar, det är Svenska motståndsrörelsen.

Normala människor efter en lång dag i vildmarken, åker hem och sjunker ner i soffan. Men inte Svenska motståndsrörelsen. Det är annat virke i dom. Dom är inte så normala. Detta är utmärkande för Svenska motståndsrörelsen. Tuffa, hårda, disciplinerade individer med klara mål. Standarden är hög, kraven likaså. Svenska motståndsrörelsen är icke för alla. Alla pallar inte trycket som aktivist. Detta är gräddan.

Har du det som krävs? Är du den individ vi söker som aktivist? Vågar du ansluta dig? Vill du tillhöra dom bästa? Är du nöjd med tillvaron som den är? Eller vill du utvecklas och växa? Lära dig nya saker? Anslut dig då till Svenska motståndsrörelsen!


  • Publicerad:
    2012-01-21 00:00