Frågan om sterilisering vid könsbyte är högaktuell. Nyligen hölls en HBT-demonstration i Stockholm. Det hela handlar om kvinnor som byter kön men som trots det vill ha kvar sin livmoder för att kunna ”föda” barn.

En paradox
En person som lever med en stark känsla av att vara född med fel kropp kan efter prövning bli beviljad ett könsbyte av socialstyrelsen. Många gånger har personer med sådana här tankar levt i depression och ångest över att vara ”fast” i den biologiska kropp de fötts med. Åtskilliga är berättelserna om hur allt kulminerat under puberteten. En flicka med en stark övertygelse och vilja att vara en pojke vantrivs och äcklas av sina kvinnliga former och funktioner.
Med dessa uppgifter samt vittnesmål har läkare och socialstyrelsen valt att sterilisera, alltså avlägsna livmodern, från en kvinna som önskar bli en man.

Inga konstigheter med det kan man kanske tycka. Vill man till fullo vara en man och uppfattar kvinnokroppen som ett fängelse borde det väl rimligtvis vara en befrielse att inte kunna bli gravid? För vad kan vara mer kvinnligt än att ett litet foster växer inne i livmodern? Att man sedan i den rådande debatten väljer att kalla det medicinska ingreppet för ”tvångssterilisering” är absurt. Ingen har väl tvingat dessa människor att genomgå ett könsbyte? Valet får man förmoda är högst genomtänkt och personligt. Så ordvalet ”tvång” måste ses som starkt missvisande. Hormonbehandlingarna, könskorrigeringen och steriliseringen är en oundviklig process för att få kroppen att stämma överens med den efterlängtade psykiska könstillhörigheten och självuppfattningen. Den debatt som dragit igång kring sterilisering av personer som byter kön är minst sagt befängd. För att inte tala om onaturlig. Hur kan det komma sig att en kvinna som vill vara man ändå vill föda barn? Det hela blir totalt paradoxalt. En känsla som slår en är att bara för att det är vetenskapligt och tekniskt möjligt så blir det inte rätt.

Hormonella påverkningar
Under en graviditet spelar de kvinnliga könshormonerna en extremt viktig roll för att på ett så optimalt sätt som möjligt frambringa ett friskt barn. För att bära ett barn handlar inte om att livmodern sköter allt själv utan ett samspel med resten av kroppen. En kvinna som bytt kön har en icke funktionell livmoder. Befruktningen måste göras på konstgjord väg och som vi alla förstår måste förlossningen ske genom kejsarsnitt. En av alla små men viktiga utvecklingar som styrs av hormoner är pojkfosters testiklar. Om mamman inte producerar tillräckliga halter av hormoner kan det resultera i att pojken föds steril. Även hjärnans utveckling är direkt påverkade av kvinnans utsöndring av rätt hormoner. Man kan bara ana varför inte dessa frågor tas med i debatten. Om män var menade att föda barn så skulle dom säkert likt kvinnan vara född med den förmågan. Har det gått så extremt långt att de mest basala begreppen måste redas ut så kan det inte hjälpas. För hör och häpna: vi är inte lika. Män och kvinnor föds med olika kroppar som besitter skilda förmågor. Detta är väl något som en människa som valt att byta kön borde vara högst medveten om?

Egoismens drivkraft
Det eviga tjatet om ”rätten” till barn har dragits till oanade vidder. Helt plötsligt är barn en mänsklig rättighet. Inte en gång hörs det i debatten något om barnens rättigheter. Varför bryr sig ingen om det? Dessutom tycks ansvaret och skyldigheterna vara som bortblåsta. Ser man endast till sina rättigheter ur ett egoistiskt perspektiv är det oundvikligt att de som inte kan välja kan komma i kläm. För hur kan det komma att påverka ett foster som under fosterstadiet lever i en kropp styrd av manliga hormoner? Det finns nästintill ingen forskning i området för ingen verkar bry sig om de ofödda barnen. Debatten om ”tvångssterilisering” handlar om vuxna människor som sätter det egna jaget över allt och som ännu inte fattat att man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Avsäger man sig sin kvinnokropp genom invecklade operationer ska man inte heller ha kvar rätten att föda barn. Kvinnor föder barn. Inte män. Så lyder de oskrivna naturlagarna, vare sig man vill det eller ej.

  • Publicerad:
    2012-01-23 00:00