Artikeln ”Den mörka religionen” som publicerades den 27 februari detta år anmäldes av en privatperson till Justitiekanslern. Anmälare ansåg att artikeln innehåller ”uttalanden som måste anses som missaktande mot kristna, judar och homosexuella.” Vidare anmäldes en kommentar till artikeln på samma grunder. JK har nu svarat och beslutat sig för att inte inleda någon förundersökning. Magnus Söderman skriver här angående detta.

Jag retade visst upp fler personer än vanligt när jag publicerade min svidande kritik av kristendomen och de bakomliggande syften den tjänar. Någon blev så till den milda grad uppretad av mitt kätteri att man slängde iväg, inte bara en utan två anmälningar till JK. I första rummet skulle jag själv överlämnas till den moderna inkvisitionen för min frispråkighet, i andra rummet var man ute efter en person som kommenterat artikeln och tagit ställning för de tankegångar jag för fram. Naturligtvis använde man sig av rubriceringen hets mot folkgrupp. Anmälare menar att jag minsann hetsat mot både judar, kristna såväl som homosexuella. Inte dåligt, om jag får säga det själv. Troligtvis bads både en och annan bön till Fadern och Sonen att jag borde straffas för mina ord – Gud hör bön? Jo tjena, inte ens er, hans trogna anhängare lyssnade han på. Och ska jag berätta varför? Sätt dig ner först, detta kommer att bli svårt för dig: din gud finns inte.

Det är intressant att några av de mest fördömande och trångsynta personer som finns verkar återfinnas bland dessa grupper. För om vi kritiserar judar, kristna eller homosexuella så anmäls det; när vi å andra sidan kritiserar främlingsinvasionen är det tyst från dem som med samma logik borde ta illa upp; främlingarna. Men nu är det ju såhär, att många främlingar i vårt land inte alls tycker att vi patrioter är ute och cyklar – snarare möts man ofta av funderingen varför vi svenskar är så snabba på att nedvärdera oss själva.

Jag kan ge mig tusan på att det var en kristen som anmälde mig, jag känner det på mig. Dessa gillar verkligen inte kritik eftersom kritiken riktas mot den de anser vara universums upphöjda skapare, Gud Fader själv. Någon älskvärd kristen skrev ju även i en kommentar att ”valet står mellan att söka Sanningen och rädda sin själ, eller att gå under av passioner och sina egna synder, och tillslut hamna i helvetet.” Ständigt detta helvete! Vad är ni kristna för skenheliga individer egentligen? Ni predikar kärlek men vill kasta den som inte håller med er i helvetet. Men visst, jag kastas hellre ned där tillsammans med mina stolta förfäder, än tillbringar en evighet i himmelen med någon av er. Ett sådant öde vore ju värre än Dantes samtliga nivåer!

Säkerligen kommer jag att väcka ännu mer ont blod med denna lilla krönika – det må så vara. Dessa kristna med sitt, som de ser det, ”moraliska övertag” tror kanske att jag bara bläddrat litet i Bibeln och därefter fattat ett beslut som sedermera blev artikeln. Då tror man fel. Artikeln var nämligen i mångt och mycket en uppgörelse med mitt egna förflutna.

Jag har varit kristen, inbiten sådan. Visserligen tillhörde jag den trosuppfattning som går under benämningen ”kristen identitet”. Om sanningen skall fram var jag inte ens då vidare omtyckt av kristna, helvetet var inte långt borta den gången heller. Nåväl, jag och en god kamrat studerade Bibeln mer flitigt än de flesta vardagliga kristna gör och hör och häpna, jag blev även utnämnd till pastor; ordinationen skedde inom en registrerad församling, även om denna inte fanns i Sverige. Märker ni vilket svek mot YHVH (Jehova, Gud) jag begått?

Orsaken till mitt avståndstagande från den kristna tron baserades på djupa studier av den samma. Jag debatterade med Jehovas vittnen, pingstvänner och missionskyrkomedlemmar; aldrig kunde de prestera någon vettigt försvar eller jämka det nya med det gamla testamentena. Historisk fakta och sunt förnuft gjorde det kristallklart – religionen var en BLUFF, ett PÅHITT och en VILLFARELSE! Jag använde mig av uppemot 20 olika översättningar av Bibeln tillsammans med bland andra Strongs konkordans; jag gick tillbaka till Septuagintan och de massoretiska texterna i mina försök att berättiga min tro. Men ju mer jag studerade desto mer uppenbart blev det korthus som den judekristna läran är. Till sist insåg jag hur fel jag haft och hur skadlig den judekristna tron har varit för vårt folk. Det ni!

Jag ångrar inte för en sekund min odyssé som kristen och ibland får jag lust att damma av min rättmätiga pastorstitel. Pastor Söderman; det rullar bra över tungan om jag får säga det själv. Jag är glad över alla de kunskaper jag förvärvade eftersom jag faktiskt vet vad jag talar om när jag kritiserar den mörka religionen.

Slutligen, när jag skriver på denna sida eller i vår tidning så gör jag det med mitt eget namn – jag står för mina åsikter. Jag förväntar mig inte att läsaren skall hålla med om allt och backar inte för kritik. Inte heller ägnar jag mig åt att damsuga Internet efter saker att anmäla. Som kättare, förtappad själ och nationalsocialist skiljer jag mig där gent emot den jude, den kristne eller den homosexuelle som anmälde mig. Du hoppades att staten skulle straffa mig för min åsikt. Hade du levt på medeltiden hade du väl anmält mig till inkvisitionen. Jag tänker inte kalla dig för en massa fula ord utan bara retsamt konstatera: TJI FICK DU!

Ni kristna kan blicka upp mot er gud och vältra er i synd och förnekelse. Själv vandrar jag framåt med mina kamrater mot en ny gryning och en sann moral härledd ur naturens grundläggande lagar – själv förblir jag en del av den nationalsocialistiska förtruppen. Ni kan vända er till er kraftlösa och korsfästa frälsare medan jag sätter min tro till den ariska rasens vilja att överleva och avancera.

Eder pastor Söderman

Den anmälda artikeln
Den mörka religionen.

  • Publicerad:
    2008-04-14 00:00