RECENSION. I den här artikeln recenserar Hans Magnusson filmen Assult on Wall Street.

wall street

Recension

Betyg:

Titel: Assault on Wall Street
Längd: 99 minuter
Språk: Engelska
Regissör: Uwe Boll

Filmen Assault on Wall Street (2013) utspelar sig under finanskrisen 2008 och handlar om hur ett aktiebolag som har hand om privatpersoners investeringar samt agerar som deras investeringsrådgivare försummar sina klienters investeringar i syfte att öka sina vinster.

Samtidigt kämpar säkerhetsvakten Jim Baxford (Dominic Purcell), en fd soldat, med att betala sin frus sjukhusvistelser. Jims fru Rosie (Erin Karpluk) har nämligen cancer och går på en ny hormonbehandling vilken inte täcks av hennes sjukförsäkring. Detta leder till att Jim får betala den dyra behandlingen med sitt kreditkort. Rosie är på grund av sin sjukdom sjukskriven och Jim jobbar övertid. Ändå är det inte tillräckligt för att räkningarna ska kunna betalas. Sakta men säkert ökar parets skuld.

Jim bestämmer sig då för att ta ut sina sparade pensionspengar som han har investerat i aktier. Han får då reda på att det mesta av pengarna har förlorats på grund av dåliga investeringar gjorda av hans rådgivare. Förutom den förlorade pensionen är Jim skyldig 60 000 dollar som ett resultat av sin rådgivares dåliga investeringar.

Han beslutar sig för att stämma sin rådgivare och går till en jurist. Åklagaren begär dock 10 000 dollar i betalning för att åtala rådgivaren och aktiebolaget han arbetar för, pengar som Jim inte har. Jim får pengarna som advokaten begär av en vän. Det går dock inte som förväntat och åklagaren meddelar att det inte finns något han kan göra samtidigt som Jims bankman vägrar att träffa honom.

Paret blir vräkta eftersom de inte kan betala räkningarna och Rosie anklagar sig själv och begår senare självmord. Förkrossad och uppgiven bestämmer sig Jim för att hämnas sin fru och alla andra som har blivit utnyttjade av finansmännen på Wall Street. Han tar rättvisan i egna händer och påbörjar en hämndturné där en efter en av de som utnyttjat honom och hans fru skjuts ihjäl. Ingen av Wall Streets finansmän går säkra.


Scener från Assult on Wall Street ackompanjerat av Raubtier-låten Opus Magni.

Filmen, som är regisserad av Uwe Boll, är mycket välgjord och bekostad samt också starkt antikapitalistisk. Även om man inte nämner fienden vid namn är den ändå väldigt essentiell och inspirerande då västvärlden och framförallt USA styrs av de makter som Jim bekämpar i filmen. Det riktas också en hel del kritik mot judiska banker så som Goldman Sachs och budskapet i filmen är enligt mig tydligt; totalt motstånd gentemot finanseliten!

Om fler vore som Jim hade slutsegern för vårt folk inte varit långt borta. Och det behöver nödvändigtvis inte betyda att man är tvungen att skjuta ihjäl bankirer för att göra något för kampen. Alla kan vi göra något. Alla har sina unika egenskaper vilka kan användas på olika vis i kampen för vårt folks överlevnad och välstånd. Det viktiga med filmen är inte att Jim skjuter ihjäl en massa finansmän, det viktiga med Assault on Wall Street är att Jim vägrar att vika sig för sina fiender. Jim är fanatisk i sin kamp och kämpar helhjärtat för sin sak. Hans offervilja vet inga gränser och hans mod gör honom ostoppbar!

/Hans Magnusson

 

  • Publicerad:
    2014-11-06 19:18