KOMMENTAR. Finska Yle publicerade i söndags en artikelserie om Nordiska motståndsrörelsen, mestadels inriktad på verksamheten i Finland. Texterna har sin grund i intervjuer med förrädaren Henrik Holappa som var med i organisationen för några år sedan.

Precis som man också kan läsa i artiklarna har Henrik Holappa inte varit delaktig i Nordiska motståndsrörelsens verksamhet de senaste åren. Holappa säger att organisationen ser på passiva eller avhoppade medlemmar som förrädare. Sanningen är dock att organisationen i första hand ser dessa personer som neutrala. Detta gäller såklart om de forna medlemmarna agerar hederligt och pålitligt gentemot sina kämpande kamrater efter sitt avslut med organisationen.

På grund av okänd orsak har Holappa dock valt att lämna den nationella rörelsen på ett ohederligt och opålitligt vis. I Yles intervju kan man observera en mycket bitter attityd från Holappa till rörelsen trots att finska aktivister aldrig har talat ont om Holappa eller anklagat honom på något vis.

yle-holappa

Skärmdump från svenska Yle.

Journalisten bakom artikelserien heter Marko Hietikko. Han är uttalad antirasist. Enligt intervjun har Holappa skrivit en bok om sitt liv (som det vänsterextrema bokförlaget Into Kustannus kommer att publicera) och artikelserien är givetvis ett utmärkt tillfälle för honom att marknadsföra den nya boken. Hietikkos och Holappas försök att spetsa till saker och sätta händelser som var aktuella för många år sedan i fel kontext är uppenbart. Skandaler är det som skapar rubriker och säljer lösnummer.

Skandaler i sin rätta mening erbjuder dock artikelserien inte. Till exempel det som påstås om konflikten i Jyväskyläs bibliotek och om andra sammandrabbningar har Kansallinen Vastarinta (Motståndsrörelsens tidning i Finland) och även Nordfront skrivit många artiklar om när det var aktuellt.

Motståndsrörelsen har då och då hamnat i konflikter med politiska motståndare under åren när dessa har agerat våldsamt mot organisationen. Motståndsrörelsen behandlar alla konflikter internt och granskar i varje enskilt fall om aktivisterna har agerat korrekt eller inte. Eftersom Holappa inte har varit aktiv i organisationen på många år har han heller inte varit med på den största delen av dessa utredningar.

Fokus i Yles artiklar ligger mycket på organisationens interna diskussioner. Holappa berättar om Motståndsrörelsen i Finlands första år (snart 10 år sedan) då man hade ideologiska diskussioner om organisationens offentliga linje. Holappa påstår att rörelsen är en ”sekt” som hjärntvättar alla att tänka och agera på exakt samma sätt. Samtidigt påstår Holappa att det finns stora åsiktsskillnader gällande rörelsens verksamhet och ideologi och tillägger att ”det finns lika många ideologier i Motståndsrörelsen som det finns medlemmar”. Väldigt motsägelsefulla uttalanden.

Sanningen ligger mittemellan dessa två lögner. Motståndsrörelsen i Finland är en organiserad grupp av finska nationalsocialister där varje person har en egen hjärna att tänka med och har självständigt uppbyggda åsikter. De bästa åsikterna och tankarna är de som organisationen drivit framåt. Vi har samlat oss kring tanken att landets politiska system är korrupt och att det bästa motståndet till korruptionen är nationalsocialism. Vi alla har samma förbindelse till samma politiska, funktionella och ideologiska mål och man kan läsa mer om detta i artiklarna som finns på vår hemsida.

Personligt agg som bärande tema
Det bärande temat under intervjuerna är rent agg mot vissa finska och även svenska personer inom Motståndsrörelsen. En del av detta agg har sin grund i ideologiska kontroverser och en del i personliga auktoritetsproblem.

Holappa berättar att han var besviken för att han saknade förmågan att kontrollera organisationen på rätt sätt, vilket är en förutsättning för att kunna sköta den roll han hade. En orsak till den bristande auktoriteten säger Holappa beror på att han bodde i Uleåborg (i mellersta Finland) och därmed hade långt att resa till de södra kampgrupperna i Helsingfors och andra städer. Organisationens medlemmar, även de i Uleåborg, stannade dock kvar trots att Holappa lämnade sin post, men auktoritetsproblemen i syd avtog med den efterträdande ledaren. Hela artikelserien är skriven ur denna mycket begränsade, personligt aggressiva och subjektiva synvinkel.

Marko Hietikko tog kontakt med många forna och nuvarande aktivister innan publiceringen av artikelserien. Han frågade om någon av de var villig att ställa upp på en intervju för svartmålningsartikeln. Med anledning av Hietikkos tidigare lögnartiklar och välkända antirasistiska hållning ställde ingen upp.

Eftersom Holappas uppgifter om organisationen är flera år gamla har Yle varit nödgade att fylla i luckorna med gissningar, desinformation och lösa rykten. I artikelserien skriver man också om personer som inte har varit med i organisationen på länge och som inte alls är väsentliga i Motståndsrörelsens nuvarande verksamhet. De här personerna har dragits fram i ljuset endast med anledning av att de underlättat syftet att måla upp en så negativ bild av organisationen som möjligt.

Yles journalister lyfter bland annat fram en svensk person, som uteslutits ur organisationen, som hade en flera år gammal narkotikadom i bagaget, för att skapa en bild av att organisationen skulle lida brist på disciplin. I verkligheten är organisationens hållning till droger strikt negativ. I alla politiska organisationer stöter man ibland på rötägg – i Motståndsrörelsen blir de dock granskade och uteslutna ur organisationen.

”Jag hade överlämnat mig till hatiska ideologier redan som riktigt ung och jag gav de obegränsat utrymme i mitt liv”, berättar Holappa i intervjun. Om det är så att hatet redan från första början var hans motiv till att bli aktiv har hans utgångspunkt hela tiden varit fel. Det är i så fall inte en överraskning att detta har lett till konflikter och brustna relationer.

En nationalsocialist är inte i första hand motiverad av hat utan istället av kärlek till sitt eget folk och viljan att bygga ett tryggt hemland för framtida generationer. Just på grund av detta driver Motståndsrörelsen sin verksamhet och fortsätter att växa hela tiden (som Yle också erkänner). Den styrande elitens attacker mot vår organisation visar att vi är på rätt väg.

Artikeln är ursprungligen publicerad på Vastarinta.com

  • Publicerad:
    2016-05-17 16:40