De eviga kombattanterna Göran Rosenberg (f.d. maoist, numera godkänd liberal DN-skribent och TV-producent) och Jackie Jakubowski (en av Sveriges främsta förespråkare för israeliskt herravälde, via det etnocentriska magasinet Judisk krönika) har återigen drabbat samman.

Det som denna gång utlöste ytterligare en inomjudisk diskussion rörande Israels strategiska göromål, var Rosenbergs senaste bok ”Utan Facit”, vilken inte alldeles förvånande utgavs av bröderna Hirschels (Bonniers).

I egenskap av chefredaktör på Judisk krönika går Jackie till frontalangrepp mot den ”progressive” Rosenberg. Göran har gjort sig känd som en kritiker till Israel och detta framförallt sedan judestaten påbörjat en förnyad aggressiv expansionism i Mellanöstern, i början av 2000-talet. Detta är något som Jakubowski, i egenskap av sitt osminkade förakt mot gojer, inte tigandes kan acceptera.

Med all den sarkasm en chauvistisk sionist kan uppbåda, avfärdar han Rosenbergs tveksamheter och försiktiga kritik av Israel, med att påstå ”jag saknar kompetens för att spekulera över Rosenbergs psykologiska bevekelsegrunder” och vidare att Göran Rosenberg är ”närd av kommunistisk ideologi och egna identitetsgrubblerier…” (Judisk krönika nr 5, -06).

Två judiska personers envisa gafflande via ett politiskt korrekt medium, borde i vanliga fall inte vara värt mödan att syna. Men i detta fall ger herr Jakubowski oss med sitt ovanligt klumpiga och förbittrade ordval mot sin stamfrände, en bevekelsegrund till att skärskåda en klassisk strategi för etnisk överlevnad.

Vi kan nog inte, med vår intellektuella heder i behåll, påstå att de båda herrarna i en konspiration sinsemellan i förväg kommit överens att framstå som kombattanter, när de egentligen är såta vänner. Att Göran verkligen är uppriktig i sin tveksamhet till Jackies öppna rasism, vilken resulterar i en daglig slakt av palestinska kvinnor och barn, framstår som tämligen troligt. Men Rosenberg å sin sida har heller aldrig någonsin motsatt sig själva staten Israels existens, vilket åtminstone anarkisten Chomsky vågat drista sig till. Nej istället förespråkar han en för ”liberala” sionister vanligt förekommande förslag, om en så kallad tvåstatslösning. Genom detta ställningstagande ifrågasätter Göran inte i sig sionisternas orättfärdiga och folkrättsligt vidriga ockupation av Palestina, utan anser enbart att hans stamfränder i Israel inte borde behandla palestinierna riktigt så hänsynslöst som de gör idag.

Denna strategi, att offenligt exponera en inometnisk konflikt, är något som inte är ett nytt påfund. Genom att tillåta en viss oenighet i triviala frågor kan ett folk framstå som splittrat utåt, och med det blir dess välorganiserade, på etniska grunder byggda lojalitet och solidaritet, inte så bestickande för utomstånde. Således kan historien uppvisa såväl fanatisk judisk ortodoxi som liberaljudendom, folkkomissarier i Sovjetryssland som stormrika bokförläggare i Sverige.

Men, det finns fakta som kan påvisa, även för den mest godtrogne icke-jude, att de utvaldas självbild möjligen kan vara djupare än de alla meningsskiljaktigheter som tillåts vädras i det offentliga. ”Profeten” Mose, odiskutabel ”allfader” för alla nu levande judar, uttalar sig på följande sätt i Deuteronomium (femte moseboken) 7:6; ”Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.” Det är ingen långsökt tanke att Göran Rosenberg, med framför allt sin etniska tillhörighet som bakgrund, hör dessa ord ringandes, medvetet eller omedvetet, i sina öron.


  • Publicerad:
    2006-11-21 00:00