Arnstad och Tamas bjöd på show i Skellefteå

Av ,
Nyhetsredaktör
0

REPORTAGE. Under onsdagen föreläste bluffhistorikern Henrik Arnstad tillsammans med författaren Gellert Tamas på Anderstorpsskolans aula i Skellefteå. Nordfront var på plats för att lära sig mer om ”det svenska hatet”.

Henrik Arnstad spexar på scenen. FOTO: Nordfront.se.

Ett hundrafemtiotal personer samlades under onsdagen i Anderstorpsskolans aula i Skellefteå för att höra författaren Gellert Tamas och bluffhistorikern Henrik Arnstad föreläsa om ”det svenska hatet”. Nordfront kunde även notera en handfull representanter från den lokala lögnpressen i publiken.

LÄS OCKSÅ: Demokraturens ansikten i Norrland

För att få ihop evenemanget krävdes ett samarbete mellan tio resursstarka, varav många skattefinansierade, organisationer: Region Västerbotten, Rättighetscentrum Västerbotten, Sensus, Europa Direkt Västerbotten, Mångkulturellt Forum, Svenska kyrkan, Skellefteå kommun, Vision, Norran och Arbetarnas bildningsförbund (ABF).

Föreläsningen var också första delen i en serie av fyra som går under namnet Skellefteå För Alla.

Först ut på scenen var Gellert Tamas, mest känd för att ha skrivit boken Lasermannen, vilken handlar om seriebrottslingen John Ausonius som under tidigt 90-tal sköt på människor med mörk hudfärg och rånade banker i Stockholm. Ausonius, som i slutändan dömdes till livstids fängelse mot sitt nekande för ett mord, nio mordförsök samt tre bankrån, kom så småningom också att erkänna samtliga brott som han anklagats för – inklusive de som han tidigare friats för.

Gellert Tamas på Anderstorpsskolan i Skellefteå. FOTO: Nordfront.se.

Tamas har också skrivit boken De Apatiska, vilken handlar om så kallade apatiska flyktingbarn som ligger till synes medvetslösa under hot om utvisning ur Sverige. Boken har anklagats för att vara osaklig och sakna vetenskaplig grund av dr. Thomas Jackson, som är en av världens främsta experter på tvångssimulering hos barn.

Tamas föreläsning i Skellefteå handlade dock om hans nya bok ”Det svenska hatet: En berättelse om vår tid”, som delvis redan publicerats på Aftonbladet.

Inledningsvis försökte Tamas jämföra ”militant islamism” med ”den nationella högern”, två grupper som han menar har mycket gemensamt även om de står i ständig konflikt med varandra. Tamas hävdar att det pågår en kamp mellan dessa och att den ”nationella högern” och ”rasistiska partier” har den så kallade militanta islamismen som sin huvudfiende. Den militanta islamismens å sin sida har enligt Tamas som huvuduppgift att ”bekämpa rasistiska partier”, trots att grupper som Islamiska staten (IS) och al-Qaida har som mantra att de kämpar och dör för islam och dess spridning.

Så här sammanfattar exempelvis IS sitt mål i deras engelskspråkiga tidning Dabiq:

Den välsignade fanan ska täcka alla jordens östliga och västliga utkanter, fylla världen med Islams sanning och rättvisa och sätta stopp för lögnerna och tyrannin hos jahiliyyah [den ignoranta staten], även om Amerika och dess koalition försmår det.

Lite senare återkopplade Tamas även till sin bok om Lasermannen och att det var det tidiga 90-talets ”samhällsklimat” som fick John Ausonius att skjuta på personer som han misstänkte vara invandrare. Enligt Tamas så leder diskussion om och kritik mot massinvandring för eller senare till mord på främlingar, något han menar kan komma att ske med tanke på alla ”hatsajter” som finns idag.

Under 90-talet var också Sverigedemokraterna nazister och antisemiter enligt Tamas, som visade bilder på skinheads som skrek och gjorde segerhälsning.

— På Sverigedemokraternas demonstrationer såg man svenska flaggor, hakkors och siegheilande skinheads, lät han berätta för publiken.

Någonstans ska Sverigedemokraterna dock ha gått från att ha varit ett antisemitiskt till ett antimuslimskt parti – en förändring som han tillskriver det judiska och extremsionistiska tvillingparet Ted och Kent Ekeroth. Som stöd för sin tes nämner han att bröderna Ekeroth ska ha fyllt 20 den 11 november 2001 – samma dag som den amerikanska regeringen försökte lura hela världen att ett gäng muslimer fick tre skyskrapor i New York att rasa samman genom att flyga in kapade flygplan i två av dem.

LÄS OCKSÅ: Israel och 9/11

Dessutom hänvisar han till Kent Ekeroths ökända counterjihadistiska tal på Sverigedemokraternas landsdagar 2009. Tanken var också att publiken skulle lyssna på en kort del av talet, men då tekniken strulade försvann ljudet varpå Tamas sammanfattade talet med att Ekeroth har en tes om att ”antingen slår man ned islam eller så går man under själv”.

Lyssna på det tal som enligt Tamas förändrade Sverigedemokraterna i grunden nedan:

Tamas gör också ett något förvirrat försök att koppla bland annat massmördaren Anders Bering Breivik till Sverigedemokraterna genom ett klassisk guilt by association-narrativ: Breivik var besatt av den norske counterjihadisten Fjordman och Fjordman gillade sverigedemokraten Kenth Ekeroth.

Sverigedemokraternas minst sagt komplicerade förhållande till sionistsajten Avpixlat är också något som Tamas lyfte under sin föreläsning. Enligt Tamas teori så ligger Sverigedemokraterna som parti bakom sajten, samtidigt som man i offentligheten delvis försöker att ta avstånd från den. Som exempel tar han partiets gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, som utåt kallade personerna bakom Avpixlat för ”nättroll”, samtidigt som han själv skrev på sajten under pseudonym.

Avpixlat och Sverigedemokraterna är också ansvariga för en hel del brottslighet enligt Tamas. Som exempel lyfter han hur Avpixlat hängt ut personer som är kritiska till Sverigedemokraterna och som sedan ska ha fått utstå hot. Bland annat tar han upp fallet där sajten hängde ut ett gäng tonårstjejer efter att dessa skrivit slagord riktade mot Sverigedemokraterna på en plats där partiet dagen efter skulle hålla ett evenemang, varpå de fick ta emot en hel del obehagliga meddelanden från Avpixlats läsare. Tamas uppger också att Avpixlat ska ha uppmanat till brott genom att skriva ”Ge tjejerna vad dom tål!”. Artikeln i fråga verkar inte finnas kvar på nätet, men enligt bland annat IRM:s skärmdumpar löd uppmaningen så här:

Sådana här aktioner brukar oftast göras för att man vill få en reaktion. Det tycker vi tjejerna har gjort sig förtjänta av. Utan övertramp till näthat och hot bör de få veta vad medborgarna anser om den här sortens tilltag

En annan uppmaning till brott från den counterjihadistiska sfären som Tamas pekar på är att Ekeroth ska ha sagt ”Nu smäller det!” under ett torgmöte i Trelleborg hösten 2015. Under två veckors tid efter Ekeroths tal brann 14 påtänkta asylboenden ned. I andra sammanhang har man även försökt skylla dessa bränder på Nordiska motståndsrörelsen.

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är det dock bara en av tio bränder på asylboenden som orsakats av någon utifrån, samtidigt som den absolut vanligaste brandorsaken är ”hushållsolyckor”. De så kallade asylbränderna hade även börjat bli ett fenomen innan Ekeroths tal. Tamas påpekar också att ingen är lagförd för dessa bränder, men konstaterar likväl att det är ett ”intressant sammanträffande”.

Henrik Arnstad marscherar och hyllar Motståndsrörelsen på scen
Efter en kort paus där publiken bland annat bjöds på kaffe var det så dags för den ökände bluffhistorikern Henrik Arnstad att äntra scenen.

Henrik ”Miljarders miljarders miljarder” Arnstad. FOTO: Nordfront.se.

Ett problem som alltid uppstår när man ska skriva om Arnstad är hur man ska förhålla sig till honom. Menar han allvar med det han säger? Tror han verkligen på det själv? Är han egentligen en förklädd nationell kämpe som trollar hela etablissemanget genom att få deras folkfientliga agenda att framstå som vansinnig och löjlig? Den största frågan är dock varför etablissemanget trots allt envisas med att vilja förknippas med honom.

Vi låter två videoklipp från tidigare framträdanden av Arnstad exemplifiera våra frågeställningar:

Arnstad presenteras i vanlig ordning som journalist, historiker och författare. Exakt vad som menas med ”historiker” är dock något oklart. Med tanke på att Arnstad falskeligen har hävdat sig ha en fil. kand. i historia tidigare, vilket har lett till en hel del pinsamma situationer för honom själv, är det dock uppseendeväckande att han fortsätter att låta sig presenteras med den titeln.

Efter att det ursprungligen avslöjats att han ljugit om sin påstådda examen i sitt CV avfärdade Arnstad avslöjandet som ”extremism” via Twitter, ett inlägg han sedan valde att ta bort och ersätta med några månaders tystnad, tills han slutligen tvingades medge att han de facto saknar examen. 2013 kunde Fria tider också avslöja att Arnstad inte bara framhärdar i att ljuga om sin akademiska kompetens. Då hade även lögnen vuxit till sig och innefattade även en pågående masterexamen i historia på Stockholms universitet, något som då förnekades av universitetet och inte gick att se i deras officiella register.

LÄS OCKSÅ: Henrik Arnstad – fem tidlösa citat

Förutom att Arnstad spexade, marscherade, viftade med armarna, gormade ut grova rasistiska och kvinnofientliga uttalanden på scenen och lade ut hemmasnickrade politiska teorier så bjöd han även på en hel del intressanta inblickar i sin egen tankevärld.

Angående definitionen av demokrati så avfärdade Arnstad vad han själv kallade som ”yttre attribut”, såsom fria val, yttrandefrihet och rättssäkerhet. Enligt bluffhistorikern så är inte detta vad som utgör kärnan i demokratin. Istället är det ”inkludering” – ju fler som inkluderas i samhället desto mer demokratiskt är samhället. Vidare hävdade han att ett samhälle inte är fullständigt demokratiskt för än även omyndiga personer myndigförklaras och får de fri- och rättigheter som hör myndigheten till. Därför har det enligt Arnstad aldrig funnits en fullständigt demokratisk stat.

— Det finns 16-åringar som är betydligt mer politiskt mogna än vuxna människor, konstaterade Arnstad.

Som exempel tar han debatten i samband med att kvinnlig rösträtt skulle införas i diverse västerländska länder, där han menar att feministerna kämpade mot en värld som såg kvinnor som ”ett slags halvapor”.

— Feminism är den radikala idén att kvinnor också är människor, proklamerade han med yviga handrörelser.

Mot Arnstads demokrati, där ”alla” ska inkluderas (förutom förstås hans politiska motståndare) så ställer Arnstad lite olika och till viss del egenkomponerade begrepp. Först och främst är det ”ultranationalismen”, dit han räknar bland annat skolmördaren Anton Pettersson Lundin. Enligt Arnstad hade Pettersson Lundin en vision om att ”förändra samhället”.

Även Breivik tillhörde ”ultranationalisternas” skara, menar Arnstad. Detta trots att han mördade ”sossar” och inte invandrare.

— Man börjar alltid med att mörda sossar, förklarade han och fortsatte:

— Till och med innan man mördar kommunister. Men det slutar alltid med att man mördar judar.

Det andra begreppet han nämner som motsats till demokratin är ”högerextremismen”, dit han räknar bland annat den finske nationalhjälten Gustaf Mannerheim, USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin.

Nästa begrepp i raden demokratihot är ”högerpopulism”, som Arnstad beskriver som extremistisk nyliberalism i samma anda som det numera nedlagda svenska partiet Ny Demokrati.

— Det är mycket skratt och tjo och tjim och drag under galoscherna, förklarade Arnstad och började även sjunga och dansa till en gammal valkampanjslåt från partiet.

Ian Wachtmeister och Bert Karlsson hotade demokratin under tidigt 90-tal, menar Henrik Arnstad.

Några som däremot inte skrattar enligt Arnstad är fascisterna. Fascisterna har, till skillnad från högerpopulisterna, en djup ideologi och enligt Arnstad vet de vad de vill göra. Som exempel tog han Motståndsrörelsens medlemmar som demonstrerade i Falun för folkgemenskap under första maj.

— Maskulina, starka, kraftfulla – oberörda av skrik och rop från sidorna. En sorts supermänniska! proklamerade Arnstad med illa dold beundran.

LÄS MER: Henrik Arnstad promotar Motståndsrörelsen

Sedan började han tala om ”koppel” och ”ridstövlar”, attribut som tycks spela en viktig roll i Arnstads föreställningsvärld då de återkommer i hans utläggningar med jämna mellanrum.

”Kraftfulla, starka, maskulina” och ”supermänniskor” – så beskrev Henrik Arnstad Motståndsrörelsens aktivister när de demonstrerade i Falun på första maj. FOTO: Nordfront.se.

Under den delen av anförandet som handlade om fascism blev också Arnstads rörelser allt yvigare, ”skämten” allt mer bisarra och sittplatserna i aulan allt tommare. Arnstad marscherade fram och tillbaka över scenen och skrek ut slagord medan han försökte tränga sig allt djupare in i ”fascismens” väsen.

— De är emot både den judiska marxismen och den judiska kapitalismen, hur går det ihop? frågade han sig samtidigt som han slog ut med armarna.

Som självutnämnd historiker och ”expert på fascism” kan man ställa sig frågan hur Arnstad har kunnat missa begreppet Tredje vägen och det faktum att det finns ett alternativ till marxismen och kapitalismen. Nordfront kan i ämnet rekommendera att Arnstad läser Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg, för att lära sig mer om hur ett sådant system kan se ut rent praktiskt.

Trots att Arnstad är en självutnämnd expert i frågan så tycks han sakna en fundamental förståelse för nationalsocialismens väsen. FOTO: Nordfront.se

Arnstad menar att 30-talets fascister var så fräcka att de använde objektiviteten som en ”strategi” för att vinna argument. Idag använder fascisterna även yttrandefriheten som ”strategi”, något som Arnstad ogillar skarpt eftersom ”fascisterna” får ökat stöd så länge de får föra fram sina argument.

— I Grekland kan det fascistiska partiet Gyllene Gryning få 8-10 procent av rösterna, trots att hela partiledningen sitter fängslade för mord och mordförsök, ljög Arnstad.

Som motstånd mot ultranationalismen, högerextremismen, högerpopulismen och fascismen ställer Arnstad ”den kämpande demokratin”. Det handlar om att inkludera alla.

— Du får gärna tycka illa om bögar och muslimer, bara du inte exkluderar dem, förklarade Arnstad och fortsatte:

— Bilder där vi står upp för varandra är viktiga för demokratin.

Avslutande reflektion – den intoleranta toleransen
Både Gellert Tamas och Henrik Arnstad försökte på många sätt koppla kriminella handlingar och grova våldsdåd till en allt livligare debatt kring den kulturmarxistiska värdegrundsdiktatur som den politiska makten, ivrigt dirigerade av judiskägd media och ”proffstyckare” som Tamas och Arnstad själva”, har påtvingat folket.

De menar alltså underförstått att kritik mot makten är ett problem, eftersom människor kan komma att råka illa ut när personer som Breivik och Lundin Pettersson tar intryck av den.

Ett annan sak man ondgjorde sig över är att medborgare har börjat använda sig av de stora mediebolagen och deras journalisters egna metoder genom att gå hem till dem och ställa dem till svars. Framförallt handlar det om Bechir Rabani och Megafonernas försök att ställa Expressens chefredaktör Thomas Mattsson samt Expressenjournalisten Diamant Salihu mot väggen i deras respektive hem. ”Ett hot mot demokratin”, menar man, trots att det var ett svar på att Salihu bara strax innan gjort precis samma sak, på Mattssons order, mot medborgarjournalisten Fabian Fjälling.

Bakom Mattsson och Salihu står den mäktiga Bonnierkoncernen, som inom vissa regioner i Sverige innehar något som nästan kan liknas vid ett monopol på information- och nyhetsförmedling. Vem står bakom Fabian Fjälling?

Under gårdagen uppmärksammades Pressfrihetens dag runt om i världen och i samband med det framförde FN:s specialrapportör i yttrandefrihetsfrågor oro över journalisters situation i världen. Det var dock inte stora och mäktiga mediekonglomerat såsom Bonnier med anställda som FN menar har blivit allt mer utsatta, utan självständiga och oppositionella medborgarjournalister såsom Rabani och Fjälling,

Man kan även undra ifall Tamas och Arnstad ens funderat på vem som har den högsta rösten och för de hetsigaste kampanjerna. Samtidigt som ett fåtal mindre nyhetssajter, med väldigt knappa resurser, i olika grad framför kritik mot systemet och fenomen som massinvandring, homolobbyn och feminism, så står en enad mainstreammedia på andra sidan och förföljer, trakasserar, svartmålar och hänger ut de som törs kämpa mot det rådande förtryckarsystemet.

I samband med Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Falun ökade hetsen mot organisationen markant och i media utmålades den som alltifrån ”terroristisk” till ”omänsklig” och något som ska både bekämpas och förbjudas. Man förespråkade att staten ska ”ta tag i hårdhandskarna” och ”inte ge nazisterna en lugn stund”.

Har Tamas, Arnstad med kollegor funderat över konsekvenserna att i ett samhälle, som påstår sig vara demokratiskt, hetsa mot politiska dissidenter på det sättet? Har de själva någonsin provat på vad det kan innebära att offentligt stå upp för ett budskap som dömts ut som ”brottsligt” av landets mäktigaste tidningar? Dessa författare kanske har varit med om att få hotfulla mail eller telefonsamtal, men har de provat på att blivit avskedade, uteslutna ur fackföreningar, fått sina fönster sönderslagna och bilar uppbrända på grund av sina politiska åsikter?

Nyligen kunde Nordfront avslöja att den enorma hetsen från media mot Motståndsrörelsen fick en undersköterska att sprida en film på sociala medier där hon hånar en rullstolsburen man, endast för att han deltog i Motståndsrörelsens demonstrationståg under första maj. Detta trots att hon själv dagligen arbetar med funktionshindrade personer. Tamas och Arnstad kanske tycker att det är en bagatell och helt i sin ordning, men frågan är om det endast är början av konsekvenserna av deras lögner och folkfientliga propaganda.

Reportage och bilder: Simon Holmqvist och Daniel Olofsson

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz