Barnfria flyg, barnfria hotell, barnfria bröllop, valfritt barnfritt liv. Ju tyngre slitet i utsugningsekonomin är, desto mer fullständig vila kräver arbetsinsatsen av fritiden. Ingenting får störa illusionen av frid när nordbon reser utomlands för att spendera sin mödosamt sparade semesterkassa. Samma gäller naturligtvis även vid festligheter hemmavid. Det värsta hindret emot livsnjutning är alls inte mobilens eviga pipande, flygplansmotorernas mullrande eller trafikbuller dygnet runt på semesterorten. Den värsta fridstöraren är inte heller fylleskrål eller gigolon som antastar kvinnor.

När nordbon drar iväg och släpper loss är i själva verket barnen fiende nummer ett. För högljudda, för lekfulla och alldeles för krävande barn. Och nu vill du bli av med dem.

De nordiska reseföretagen har, förblindade av sin häpnadsväckande hänsynslösa profitvittring, gripit trenden. I tidningarnas semesterreklam visas annonser där familjens barn omringas av streckade linjer med bilden av en sax vid sidan av. Företagen skryter om hotell där kostymfolket får njuta sitt bubbelvin utan att tvingas se skymten av lekande barn under hela resan. Även om reklamen har väckt en del ilska, har mottagandet i stort varit ytterst positivt. När förändringen mot en mer barnfientlig kultur är tillräckligt långsam och stegvis kommer proteströsterna inte heller orka klaga i längden. Inom några år kommer barnförbuden att bli en lika naturlig del av vår kultur som Pride-paraderna.

Researrangörerna förstår väl knappt ens hur stor påverkan deras verksamhet har på kulturutvecklingen? Varenda tidningsläsande nordbo vet säkert att deras barn är mer ensamma än någonsin. Föräldrarna har inte tid att lägga på sina avkommor, vilket direkt återspeglas i beteendestörningar och social utanförskap. Genom att marknadsföra barnfria tjänster göder företagen en håglös kultur där de vuxna inte längre har ansvar för de unga. Barnen är som ett nödvändigt ont och ju mindre de hörs och syns, desto bättre. Bäst är förstås om barnen är någon annans huvudbry – trots allt är ”frivillig barnlöshet” en av den västerländska kapitalismens lysande presenter till Europas folk. Om någon kommer på något så idiotiskt som att föröka sig, är det bäst att hålla undan barnen från dessa blåögda samhällsmedborgare.

En förstärkt uppdelning mellan barn och vuxna är återigen ett exempel på hur vår kultur i expressfart fjärmar sig från naturbestämda värden. Unga vuxna i sin bästa ålder har av någon anledning bestämt sig för att blunda för såväl det förgångna som för det kommande. Barnen och de gamla stängs ute i vårdhem och institutioner. Man förmår inte se det egna livet som en länk i generationernas kedja. De gemensamma värdena och arvet saknar betydelse. Det finns bara ett Jag med mina små egna njutningar och problem, och när jag dör slutar även den omgivande världen att existera.

Enligt en undersökning från näringslivets forskningsinstitut ETLA föråldras den finska befolkningen i rekordfart även med europeiska mått mätt. Är detta ens förvånande? De största barnaskarorna i gatubilden nuförtiden svarar somalier och de svettiga asiatiskor som nappat på importfruslaveriet för. Nordbornas låga födelsetal utnyttjas politiskt som svepskäl för att berättiga massinvandring. Kanske borde beslutsfattarna gå till sig själva. Med lagstiftning kunde barnfientlig företagsverksamhet elimineras och därmed skulle ökad nativitet stödjas. Början till mer barnbejakande kultur beror helt på viljestyrka, men den saknas uppenbart hos den demokratiska statsledningen.

Hur hamnade vi då i dagens situation? Som så ofta finns roten till problemet i liberalismen. Den i liberalismen organiskt tillhörande feminismen har grundligt påverkat vår uppfattning om våra plikter som män, kvinnor och finländare. Könstillhörighet vill man kväva för jämställdhetens skull. Feministerna rapar upp sin klagovisa om att familjeliv sätter kvinnan i en ojämlik position. Att göra karriär går före mammaledighet. Jobbet kan inte ens göras hemifrån eftersom barnen kräver uppmärksamhet.

Varför skulle någon – man eller kvinna, med familj eller utan – ens arbeta i ett företag som inte strävar efter att behandla anställda etiskt och med hänsyn till deras livssituation? Varför leva arbetsfokuserat och offra sin egen framtid och hälsa för rovdrift som bränner ut finsk natur och arbetare? Inte underligt att feministernas yrkesmässiga klagan är så tröttsam att höra; deras utgångspunkt för samhällskritik är totalt felaktig.

Som nordbor är vår plikt att skapa en barn- och familjevänlig samhällsatmosfär, positiva attityder, nationalsocialistiskt föreningsarbete och att vara personliga föredömen. Barnen är inte en börda, de är vår ras framtid. De livsval du gör kommer du att få igen. Om inte tidigare, så den dag då dina krafter på gamla dagar inte längre räcker till för att själv sörja för ditt välbefinnande. Då är det sannerligen för sent. Förhoppningsvis kan då den afrikanska vårdpersonalen ha lärt sig det nödvändigaste.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Kansallinen Vastarintas hemsida för finsk publik. Då förhållandena i Finland stämmer väl överens med övriga nordiska länder har vi valt att på vissa ställen i texten byta ut ”finsk” mot ”nordisk”. Läs originalartikeln HÄR.

  • Publicerad:
    2013-03-29 22:51