Anschluss

Dagens datum 13 mars: Den 13 mars 1938, dagen efter att tyskarna mötts av jublande folkmassor, införlivades Österrike med Tyskland.

Hur förklarar massmedia och andra aktörer som hetsar mot nationalsocialismen det faktum att det österrikiska folket under stort jubel välkomnade de tyska trupperna för 75 år sedan? De bilder som finns från Österrikes införlivning med det nationalsocialistiska Tyskland, och den omröstning (en folkomröstning som Hitler själv beordrade) som skedde i anslutning till detta Anschluss, motsvarar inte på något sätt skräckpropagandan.

Hitler talar till 200 000 åhörare i Heldenplatz i Wien.

Hitler talar till 200 000 åhörare i Heldenplatz i Wien.

vontrappEn åtgärd har naturligtvis varit att tysta ner det. En annan att förvanska historien. En mer raffinerad förvanskning av vad som skedde under Anschluss finner vi exempelvis i Hollywoods musikal och propagandafilm Sound of music som handlar om familjen von Trapps öde. Filmen innehåller en rad grova felaktigheter. I verkligheten tvingades exempelvis aldrig kapten von Trapp att välja mellan tjänstgöring i flottan eller emigration, och när familjen lämnade Österrike för att till sist hamna i USA blev de heller inte jagade över bergen av nationalsocialister som ville mörda dem. Dottern Maria von Trapp har i en intervju några år senare uttalat att familjen tog tåget som vanligt och att man inte försökte dölja sin utresa. I filmen framställs även österrikare i allmänhet som oerhört negativt inställda till nationalsocialismen, som påtvingats österrikarna, vilket är allt annat än sant.

I själva verket var österrikarna trötta på den katolska högerregimen Dollfuss-Schuschnigg som efter 1933 tagit sig diktatoriska maktbefogenheter i Österrike och upprätthöll sitt bräckliga majoritetsstyre genom att ändra författningar efter eget tycke. Denna repressiva regim hade under Engelbert Dollfuss förbjudit landets nationalsocialistiska parti (även det gick under namnet NSDAP) och utövade politiska förföljelser mot meningsmotståndare. Den ekonomiska situationen i landet var katastrofal och folk gick fattiga medan vissa tilläts bli ännu rikare på deras bekostnad. Evan Burr Bukey, professor i historia vid universitet i Arkansas, skriver följande om den dåvarande situationen i Österrike i sin bok Hitlers Austria:

Under Dolfuss-Schussnigg-regimen återfick det judiska samfundet ett mått av statligt skydd det inte åtnjutit sedan Habsburgarnas dagar. Allmänheten var rasande […] Den dominerande ställning som judarna hade i detta fattiga land intensifierade bara rädslan och avskyn från de österrikiska massorna. Som vi redan har sett kontrollerade judiska företag och finansiella institutioner en stor del av landets ekonomiska liv. Vid tiden för Anschluss var tre fjärdedelar av Wiens tidningar, banker och textilindustrier i judiska händer […] över 50 procent av Österrikes advokater, läkare och tandläkare var judiska.

Hitler själv har i Mein Kampf ägnat två kapitel åt situationen i Österrike. Han menar att det var under sin vistelse i just Österrike, och då synnerhet i Wien, som han började förstå judefrågan och att han innan dess inte haft någon större erfarenhet av judarna och därför ”tog dem till och med för tyskar”:

Jag förstod föga, hur dum denna inbillning var, då jag såg det enda karaktäristiska kännetecknet i den främmande trosbekännelsen […] Att det fanns systematiska judehatare, hade jag på den tiden ingen aning om. Så kom jag till Wien.

Hitler beskriver i Mein Kampf hur detta folk även utövade sitt inflytande inom konst- och kulturlivet, hur de understödde marxismen och monarkin (genom massmedia) samt att sionismen hade en maktbas i Wien. Han reflekterade också över hur vanliga österrikare tvingades bo på det mest vedervärdiga sätt i sitt eget land.

Judar i Wien 1915. En vanlig syn under tiden som Hitler levde i staden.

Judar i Wien 1915. En vanlig syn under tiden som Hitler levde i staden.

Förutom medvetenheten inför detta problem delade också stora delar av folket Hitlers åsikt om att Österrike borde ansluta sig till Tyskland. Ett flertal omröstningar hade hållits om att ansluta till Tyskland och Ja-sidan hade vunnit med 90-procentig majoritet, men ogiltigförklarats av första världskrigets segrarmakter. Tilltron till nationalsocialismen hade också ökat då de fattiga österrikarna fick veta att på andra sidan gränsen hade Tyskland mer eller mindre utrotat arbetslösheten (efter Anschluss skulle 300 000 österrikare få arbeten inom loppet av bara några månader och sociala reformer skulle komma att genomföras på bred front även i Österrike).

Efter att Dollfuss hade mördats av nationalsocialister 1934 tog Kurt Schuschnigg över som förbundskansler. Även Schuschnigg var en motståndare till att Österrike skulle införlivas i det tyska riket. 1936 ingick Hitler och den österrikiske förbundskanslern en överenskommelse om att den senare inte skulle inskränka på nationalsocialisternas rättigheter samt att nationalsocialisten Seyss-Inquart skulle inträda i det österrikiska kabinettet. Men Schuschnigg bröt snart sitt löfte. Även om han frigav politiska fångar dröjde det inte länge förrän nationalsocialisterna på nytt började förföljas.

Schuschnigg pressades dock nu även av Tyskland och ville förekomma dem genom att helt plötsligt utlysa en omröstning (en riggad sådan) för att se till att Österrike inte skulle ansluta sig till Tyskland. I ett land där man inte hållit folkomröstningar på många år skulle man nu inom tre dagar besvara en fråga som Hitler menade var så formulerad att ett nej-svar enligt i Österrike då gällande lagar kunde vara straffbara. Hitler stämplade det hela som ett valbedrägeri. Georg Brandell har i Hitler och hans verk skrivit om vad som utspelade sig tre dagar innan anslutningen till Tyskland:

Den 9 mars kunggjorde Schussning i Innsbruck att inom tre dagar folkomröstning skulle äga rum, varvid deltagarna skulle uttala sig ”för ett fritt och tyskt, oavhängigt och socialt, för ett kristligt och enigt Österrike”. Detta betecknades av nationalsocialisterna som ett författningsvidrigt privatinitiativ och de avböjde att delta i folkomröstningen. Befolkningen i förbundsländerna protesterade mot omröstningen, en röd terror släpptes lös mot nationalsocialisterna, och ett inbördeskrig syntes hota att utbryta. Då trädde Schussnigg tillbaka, och Seyss-Inquart blev i hans ställe förbundskansler. Han sände omedelbart ett telegram till Hitler med anhållan om att denne skulle sända tyska trupper till Österrike för att där återställa ordningen.

Den 12 mars anlände tyska militära trupper till Österrike. De möttes av jublande folkmassor och hakkorsfanor och blommor överallt. Inte ens Hitler själv hade drömt om ett sådant otroligt välkomnande. Professor Bukey skriver att ”vad han [Hitler] inte tog i beräkning var det tumultartade välkomnande han skulle få av det österrikiska folket” och att detta var något man ”sällan sett sedan Caesars dagar”.

anschluss1

Dagen efter, den 13 mars, anslöt sig Österrike officiellt till det tyska riket. Trots det militära övertaget beordrade Hitler en riktig folkomröstning om denna fråga eftersom han, enligt Bukey, ”uppriktigt trodde på att all statlig makt måste emanera från folket och bekräftas genom fria val”. En månad senare hölls valet där en överväldigande majoritet, 99,7 procent, röstade ja till införlivandet i det stortyska riket. Österrike var inte längre riket till öster utan numera Ostmark i Tredje riket.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-03-13.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

1 Kommentar till "Anschluss"

  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Valhalla
Medlem

Tänk om man fick vara med då. Vilken lyckokänsla