Då leksaksaffärskedjan Barnens hus nyligen lanserade ”barbie-kopian” Mermaid Princess tog det hus i helvete. Dockan som är anorektisk smal har kritiserats hårt under veckan. Och det med rätta, men tyvärr är detta bara en droppe i havet bland alla sjuka kroppsideal som existerar idag.

Den första frågan man måste ställa sig är vad syftet är med att göra en så här smal docka överhuvudtaget? Kan inte småflickor leka med dockor som har normala proportioner? Skulle leken bli bättre, roligare eller mer spännande om dockan ser döende ut? Nej, knappast.
Sanningen är nog den att de allra flesta små flickor kanske inte direkt reflekterar över hur smal midja deras docka har. Men det kan med all säkerhet nästla sig in i deras sinnen för att till sist uppfattas som en normalitet. Barn är så lättpåverkade att avvikelser från det sunda kan anammas som något normalt om det bara introduceras i en låg ålder.

Men det är långt ifrån bara här vi finner snedvridna ideal. Modebranschen är ett bra exempel där det ser liknande ut och deras modeller är unga kvinnors förebilder. Varför lanseras dessa utmärglade kroppar som något att eftersträva? En kropp som utstrålar androgyna, sjuka och icke fertila drag.
Det är kanske där vi finner svaret…

Modeeliten styrs i stort av homosexuella män utan dragning till de kvinnliga formerna. Därför hyllas kvinnor som mer liknar småpojkar. Det samma gäller i leksaksindustrin. Man kan säga utan att ta sig vatten över huvud att dessa dockor verkar som en inkörsport till modebranschen.
Om man tidigt rubbar flickors naturliga kroppsuppfattning kommer de att sträva mot ett destruktivt kroppsideal och under sitt vuxna liv vara fortsatt goda konsumenter för en samvetslös miljonindustri.

Flickor behöver tidigt få lära sig ett sunt förhållningssätt till både mat och sina kroppar. Då kommer de lättare kunna stå emot sådana här påtryckningar från kapitalismens Mecka.

• Publicerad:
  2011-10-22 00:00