Brottsförebyggande rådet och säkerhetspolisen släppte för en tid sedan en rapport gällande vänster- och högerextremt våld i Sverige. Rapporten har nagelfarits från båda sidor vilket givit upphov till ifrågasättanden av systemets kompetens.

Jag har läst delar av rapporten, inte hela om jag ska vara ärlig. Det intresserar mig bara i viss mån vad systemet tror och tycker om oss. Till viss del är rapporter som dessa ett verktyg för oss när vi själva skall analysera systemets kommande agerande, men någon sensationell information får man inte. För oss som sitter på en del vetande kring sådant som systemet genom spaning, analyser, informationshämtning etc. dragit slutsatser kring finns det en del som inte stämmer. Jag har även läst vad såväl nationella som autonoma haft att säga om den, och detta är nästan mer intressant än själva rapporten eftersom det påvisar en viss okunskap blandat med önsketänkande. Själv tänker jag inte göra samma misstag som dessa – och döma ut rapporten, förminska systemets förmåga och förlöjliga säkerhetspolisens arbete; att göra så vore korkat.

Låt er aldrig luras till att tro att den svenska säkerhetspolisen består av en samling okunniga, lättlurade och mindre vetande individer. Tro heller inte att de inte har stor vetskap om sådant det har som uppgift att arbete och bevaka. Jämfört med dem befinner sig såväl nationella som autonoma ett antal pinnhål under inom de flesta områden. Betänk bara de resurser som Säpo förfogar över. Visst gör våra kära agenter bort sig med jämna mellanrum och tidvis får de mycket om bakfoten, men kom inte och säg att en myndighet med enorma ekonomiska förutsättningar, med heltidsarbetande beteendevetare och psykologer, erfarna utredare och spanare samt analyserare skulle vara korkad.

Naturligtvis finns det ingen anledning att i skenet av detta bli vare sig rädd eller orolig att fortsätta det politiska kamparbetet – tvärtom. Man måste inse spelets regler och förutsättningar. Vi står på ena sidan i denna konflikt och de står på den andra. Vår uppgift är att få till stånd övergripande förändringar medan deras är att bevara det nuvarande systemet. Deras uppgift är att bevaka och angripa oss, men, det motsatta gäller inte! Här skiljer vi oss nämligen åt. Vårt syfte är i första hand riktat mot att nå ut med ett budskap till vårt folk – propagandaspridning helt enkelt. Samtidigt och vid sidan av detta skall vi genom en långsam och intelligent rekryteringsprocess fånga upp individer vilka äger de kvaliteter och den anda som vi söker.

Myndigheterna bedriver sin spaning långsiktigt mot oss och de bygger på sina dossierer om oss. Även vi arbetar långsiktigt med att bygga organisationen, vilket är det viktigaste och kommer att vara avgörande. I dagens snabba IT-samhälle är det lätt att glömma bort detta faktum, att det fortfarande är den starka organisationen, sammanslutningen av riktiga människor vilka formats av hård och kärv kamp till en enhet, som betyder något. Internet är ett medel, inte ett mål och i mångt och mycket enbart en illusion. Det samma gäller tryckt media såväl som affischer och klistermärken etc. Dessa är bara verktyg menade att vaska fram ämnen som sedan kan mejslas ut och infogas i organisationen. Organisationen blir då verktyget för nästa fas, vars genomförande leder till målet.

Sammanfattning: tro inte att säkerhetspolisen inte vet vad de talar om, tro inte att de är okunniga – gör du det så blottar du dig själv och med detta dina kamrater. Var professionell och inse att den politiska kampen inte är ett tidsfördriv utan något mycket allvarligt. Detta är en kamp som i förlängningen handlar om vår ras liv eller död – AGERA UTIFRÅN DET.

  • Publicerad:
    2009-07-13 00:00