Almedalen topp-5

Av ,
Kulturskribent
0

NÖJE. Daniel Olofsson listar här upp de fem bästa ögonblicken under politikerveckan i Almedalen.

Att vår närvaro vid den årliga politikerveckan i Almedalen rörde om rejält i den svenska pk-grytan var det nog ingen som missade. Otaliga är artiklarna och de politiska krönikorna om varför vi inte borde fått delta. Det kan tyckas väldigt märkligt att lagliga partier som Nordiska motståndsrörelsen enligt vissa proffstyckare och politiker inte ens ska få delta i debatten om yttrandefrihet och demokrati. Speciellt inte under den svenska politikens kanske viktigaste jippo, politikerveckan på Almedalen.

Vissa vägrade att överhuvudtaget delta på grund av vår närvaro och gjorde detta till en viktig politisk ståndpunkt. Över 70 stycken olika partier, föreningar och intresseförbund gjorde just detta, vägrade att ta debatten vid årets upplaga av politikerveckan av olika mer eller mindre bisarra anledningar.

När man tar debatten? Kanske den verkliga orsaken till att inte delta…

Vissa så kallade politiker påstod till och med att de inte deltog på grund av att de står upp för demokrati, yttrandefrihet och mångfald. På detta snillrika sätt slapp dessa ”politiker” helt alla obekväma diskussioner eller möten med oss, deras politiska motståndare.

Dessa gavs dessutom utrymme att kunna stoltsera i media och påstå att de minsann står upp för det ovannämnda fantasifostret, demokrati, yttrandefrihet och mångfald. Hur man får ihop en sådan ekvation är det nog ingen av oss utanför den rådande politiska sfären eller regimmedia som förstår.

Sen har vi givetvis all rädsla efter alla påstådda hot, allt inbillat hat och alla andra fantasier som ingår i den politiska masspsykosen som vår närvaro på Almedalen framkallade. När media dessutom basunerar ut lögn efter lögn och målar upp rent barnsligt beteende som något beundransvärt inspireras givetvis den ena efter den andra att visa sig på den styva linan. Lokalpolitiker som spottar i protest, teater för allas lika värde, pridetåg, listan kan göras lång till hur man valde att bemöta det faktum att nationalsocialismen kommit till Almedalen.

Jag har här sammanställt en lista där jag som vanligt lägger fokus på det absurda och det humoristiska. Hur vissa gör saker på fullaste allvar och hur andra gör det med glimten i ögat, Almedalen 2017-topp 5, året då det vände.

5. Klottret. Givetvis får man räkna med att när platsen i förväg utannonseras så ger detta många av våra politiska motståndare möjligheter. Här blir frågan inte om utan snarare hur kommer de att göra? Kommer de med någon genomtänkt aktion? Kommer Motståndsrörelsen att bli ”ägda”? Med tanke på den enorma apparat vi har emot oss var förväntningarna skyhöga och svaret lät inte vänta på sig.

Men åtminstone jag blev lite besviken när det visade sig nämligen att några modiga demokrati- och kärlekskämpar bara hade klottrat på marken där Motståndsrörelsen skulle stå. I efterhand visade det sig vara ungdomar i åldern 14-16 som stod för denna ”aktion”.

”Manifestation mot nazism”

Men man får väl jobba med det man har och när media kallar detta klotter för en ”manifestation mot nazism” ger det oss en liten fingervisning om hur våra politiska motståndare och media arbetade under Almedalsveckan.

4. Hitlerhälsningarna. Redan tidigt under veckan började media vrida på sanningen och piska upp stämningen. Vissa journalister grät ut i media om att de kände sig förföljda då de hade fotats och filmats. Detta i sig är ju häpnadsväckande, att en snokande journalist skulle kunna fotograferas! Vilken odemokratisk och hemsk tanke. Men ännu värre är alla så kallade Hitlerhälsningar. Har man följt media så slås det på stora trumman att folk gripits för Hitlerhälsningar och att ett flertal även har polisanmält.

Bland annat ska en man gått in i Amnestys tält och pratat väldigt snabbt och Hitlerhälsat över huvudet på en Amnestymedarbetare. Detta polisanmäldes givetvis som hets mot folkgrupp. Jag kan meddela upprörda läsare att Amnestymedarbetaren, som heter Ylle, mår bra efter omständigheterna och hon tror att polisen kommer att få fast hatbrottslingen.

Skärmdump från Aftonbladet, lägg även märke till länken över bilden.

3. Humorn. Helgen gav många möjligheter för allmänheten att träffa Motståndsrörelsen och kunna ställa frågor och förhoppningsvis kunna få svar på sina egna funderingar. Detta innebar givetvis många komiska möten. För de som följde liverapporteringen blev detta väldigt underhållande med många skratt då stämningen oftast var uppsluppen och lättsam.

2. Skohögen. Den så kallade ”vänsterfeministen” Kristina Wicksell, känd från kampanjen #inteerkvinna, tog inspiration från fantasifabriken Auschwitz och gjorde en egen liten förintelseinstallation med en hög av skor. Hon säger att det är många som är rädda för Motståndsrörelsen och ska man tro på historieskrivningen är ju vårt mål att utrota människor och då måste ju någon protestera.

Shoe-ah part II?

Bakom manifestationen stod 70 andra organisationer varav många var så rädda att de inte ens vågade sig till Almedalen. På frågan om Kristina Wicksell själv är rädd svarar hon: ”Ja, det är jag. Jag tror alla som jobbar med jämlikhetsfrågor är rädda.”

När skohögen sedan i rent provokativt syfte hade placerats på Motståndsrörelsens tältplats blir det ännu tramsigare. Men då var det väl tur att de livrädda jämlikhetskämparna redan hade lämnat ön i ren skräck då de ”inte kände sig trygga”. På så vis slapp även de snillrikt att ta debatten och stå till svars för sin provokativa och barnsliga manifestation.

1. Arnstad vs. Vejdeland. Under Almedalen hade komikern Henrik Arnstad ännu en stand-up show. Efter showen var det ett seminarium där Arnstad på bästa Kurt Olsson-maner använde sig av en whiteboard där han ritade och gjorde på så vis även grafisk komik.

Efter seminariet gavs lite andrum och tid för publikkontakt. Man undrar vad Arnstad tänkte då en av medlemmarna i Nordiska motståndsrörelsens riksråd, Fredrik Vejdeland, gick fram och började diskutera felaktigheter i Arnstads teorier för att slutligen ta en penna och helt sonika gå upp och börja ändra på whiteboarden.

Men det sista ordet är med all säkerhet inte sagt. Vi lär få höra många fler snyfthistorier och skräckberättelser om vår fruktansvärda misshandel av demokrati, yttrandefrihet och allas lika värde under Almedalsveckan. Man kan säga att det är en present som fortsätter att ges eller en oändlig berättelse. Så till Almedalsveckan 2018, Hell Seger!

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om