Sveriges försvarsminister Mikael Odenberg (m) demonstrerade under förra veckan att Alliansens tal om ”frihet” inte var något annat än valfloskler. När Odenberg väl installerats på departementet fortsätter han i samma övervakningstradition som sina socialdemokratiska föregångare.

I sin lagrådsremiss En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet visar Mikael Odenberg alltför tydligt upp sina planer att ge militärens underrättelsetjänst nästintill oinskränkt rätt att spionera på den enskilde medborgaren, att till och med SÄPO och systemtrogna intellektuella tvingas reagera.

Försvarsministern vill ge Kontoret för särskild inhämtning (KSI), vilken är den militära underrättelsetjänsten Musts operativa enhet, rätt till att på egen hand avgöra och avlyssna alla telefonsamtal, sms och mejl som passerar landets gränser. KSI har idag inga polisiära befogenheter och deras arbete sker officiellt inte mot svenska medborgare.

SÄPO menar i sitt remissvar (vilken går att läsa i sin helhet här) att Odenbergs förslag om ökade befogenheter till KSI är utan tydliga regler, och att de därav kommer att kunna bedriva fullt laglig spaning med agenter i Sverige utan någon effektiv insyn från annan myndighet. SÄPO skriver; ”Enskilda kommer… att utsättas för betydligt mer omfattande övervakning från det allmännas sida…” och vidare; ”Dessutom innebär förslaget att personer som deltar i civil fullt laglig verksamhet kommer att kunna vara föremål för KSI:s inhämtningsåtgärder.”

Byråkraterna vid SÄPO får medhåll av professor Wilhelm Agrell (FOKUS nr 4/07); ”Övervakning av teletrafik i all ära, men en underrättelseverksamhet som inte är bunden av lagarna längre, den kan utsätta medborgarna för rättsövergrepp av en omfattning som inte kan jämföras.” I god linje med sedvanlig politikerarrogans slår Odenberg bort all kritik som ”ogenomtänkt”. Han fäller dock en kommentar till tidningen Metro den förste februari i år, vilken tyder på en viss självinsikt; ”Jag framställs som busen som ska avlyssna allt och alla. Men det känns som mitt jobb på något sätt…”

Svenska medborgare har registreras av ”det allmänna” under decennier, långt innan IB-affären avslöjades. Försvarsministerns egentliga syfte med förslaget är att låta den systematiska förföljelsen av för systemet misshagliga personer och organisationer, få en vidare juridisk grund att stå på. Häxjakten ska nu bli officiell för att med det kunna bedrivas än mer effektivt. Att en myndighet inom systemet, i detta fall SÄPO, höjer ett ”varningens finger” är enbart spel för gallerierna. Genom att låta två närstående institutioner småkäbbla inför öppen ridå hoppas systemet att förtroendet för demokratins förträfflighet ska stiga hos folket, så att förslaget sedan i en viss modifierad version kan gå igenom utan några större protester.

AV: J.H

• Publicerad:
  2007-02-05 00:00