Under den borgerliga alliansens styre, har den arbetande svensken fått mer pengar över i plånboken. Det kan därför vara lockande för vissa att på söndag lägga sin röst på något av dessa fyra partier. Men en röst på borgarna är, liksom en på de ”rödgröna”, att direkt stödja folkmord.

För den sunt tänkande svensken, är en röst på de ”rödgröna” en orimlighet. Mona Sahlins öppna främlingskramande med den gamle öststatskommunisten Lars Ohly hack i häl, inger knappast något förtroende. Den ständigt surmulne Maria Wetterstrand, som bara kostar på sig ett leende när kompostodling kommer på tal, fäller både sig själv och Mp med ett brak. Kvar blir då den borgerliga alliansen, om populisterna i SD förbises vill säga.

En sak är obestridligt sant. Under den snart gångna mandatperioden har den arbetande svensken fått det ekonomiskt bättre. Med borgarnas politik har visserligen både a-kassan och sjukförsäkringsnivåerna sänkts. Men det berör knappast huvuddelen av dagens arbetare, vilka sitter tryggt och säkert i fasta anställningar. Och vad spelar ”solidariteten” för någon roll, när den arbetande svensken får över tusen kronor mer i plånboken varje månad och höjda skatter ändå skulle ha gått rakt ner i fickan på bidragstagande främlingar?

Ovanstående resonemang till trots: En röst på den borgerliga alliansen är lika illa som en på de ”rödgröna”. Rösten innebär ett direkt ja till folkmord på det svenska folket. Visst kan de rent ekonomiska fördelarna vara viktiga för den enskilde – vem har inte känt av glädjen över de senaste fyra årens skattesänkningar? Men i den ödesdigra situation för Sverige, som vi just nu är mitt uppe i, kan inte det snöda egenintresset tillåtas fälla avgörandet. Siktet måste lyftas upp ett snäpp. Från individnivå, till ett kollektivt.

Och då inte ett kollektiv som baseras på klass, kön eller någon annan oväsentlig indelning utan utefter ras.

Borgarnas förslag om språktester och burkaförbud, är opportuna utspel för att blinka den alltmer invandrarkritiska opinionen. Det enda Reinfeldt och co gör med ett dylikt ”ansvartagande” för Sverige, är att jämna vägen för Sverigedemokraterna. Och vare sig SD eller alliansen, har det svenska folkets överlevnad som ett distinkt etniskt kollektiv på sina program. Detta är fakta, som vem som helst kan verifiera. Borgarna förespråkar visserligen ”hårdare krav” för asylanter, men vill samtidigt öppna upp gränserna för en ökad arbetskraftsinvandring. Inte bara från övriga EU-länder, utan även från utomeuropeiska stater. Och vilken är skillnaden mellan irakiska flyktingar och arbetssökande ingenjörer från Indien, sett ur ett rasligt perspektiv? Just det, ingen alls!

Vad alliansens arbetsmarknadspolitik syftar till, är lika enkel som den är djävulsk: Öppna upp för en ohämmad arbetskraftsinvandring vilken ovillkorligen leder till dumpade löner. Borgarna springer således Svenskt Näringslivs intressen. Att kalla nya Moderaterna för ett ”arbetarparti” är ett skämt. Och i spåren av det miljonhövdade främlingsproletariatet som alliansen välkomnar med öppna armar, följer det svenska folkets urartning. Nativiteten för svenskar kommer att sjunka ytterligare och rasblandningen grassera än mer ohämmat.

Ser vi till historien, så är borgerliga regeringar de största ivrarna för massinvandring. Detta är väl värt att hålla i minnet, när framtida utspel kommer att dugga tätt från borgerligt håll för att blinka opinionen. Minns det socialdemokratiska så kallade Luciabeslutet från 1989, vilket syftade till att kraftigt begränsa invandringen.

Beslutet fick ett brett stöd i riksdagen – bara Folkpartiet röstade mot. Men i december 1991, efter det att socialdemokraterna förlorat makten, rev regeringen Bildt upp Luciabeslutet. Landets gränser öppnades åter upp på vid gavel och 1992 hade antalet asylsökande tredubblats. Med borgarna vid makten, inleddes världens mest generösa invandringspolitik. Viktigt att minnas från denna avgörande period är även följande: Borgerligheten drev igenom världens mest generösa invandrings- och flyktingpolitik med stöd av dåtidens ”invandringskritiker” – Ny demokrati!

De ”fyras gäng”, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, är ansvariga för att Sverige tagit emot drygt 100 000 invandrare om året i fyra år. Alliansen är en högborg för svenskhatare, vars mulattättling till befälhavare stolt har deklarerat:

Jag själv är en produkt, några generationer tillbaka, av en amerikansk färgad cirkusperson som hade en affär med en lettisk barnflicka.

Statsministerns uttalande till Aftonbladet den tionde september (och alla andra uttalanden han kommit med om det ursvenska etc.), säger allt. Vilken sund svensk vill understödja en sådan infam figur?

• Publicerad:
  2010-09-17 00:00