Nyligen läste jag om en händelse som ägde rum 2009. Det var en ung tjej i Södertälje som mötte ett gäng på 20-25 invandrarkillar/män. Några ropade ”svennehora” efter henne när hon gick förbi varpå hon svarade ”håll käften”. Innan hon visste ordet av attackerades hon av gänget och misshandlades så brutalt att hon blev medvetslös. Som tur var lyckades några svenska män avstyra de besinningslösa invandrarna och rädda tjejen.

När jag hade läst om den här fruktansvärda händelsen började jag fundera över vad som hade hänt om det hade varit ombytta roller. Tänk er om det hade varit 20-25 etniska svenskar som hade skrikit ”negerhora” efter en somalisk tjej och sedan misshandlat henne till oigenkännlighet. Det hade utan tvekan blivit en världsnyhet. hade man förfasats över de rasistiska svenska männen. skulle det varit rasism. Frågan är hur det inte kan vara rasism när en ung kvinna först kallas ”svennehora” och sedan nästan misshandlas till döds? Eller när kvinna efter kvinna som gruppvåldtas ”råkar” vara vit och förövarna av invandrarbakgrund.

Då får vi istället höra att ”en våldtäkt är en våldtäkt” och att ”etnicitet spelar ingen roll”. Konstigt då att man rapporterar om rasism när somaliska invandrare i Forserum nyligen sägs ha trakasserats av ett ungdomsgäng. Vips är ungdomsgängets uppsåt av så kallad främlingsfientlig och rasistisk karaktär. Men om nu etnicitet inte spelar någon roll så är det väl en smula underligt att man drar en sådan parallell? ”Ett brott är ett brott”, oavsett. Eller hur var det? Och varför kommer inte de absurda diskussionerna om brist på fritidsgårdar upp nu? Jo, för att alla inte är lika mycket värda. En invandrad somalier är mer värd än en infödd svensk.

Om invandrare trakasseras blir det med ens ett febrilt mediapådrag och man tar upp ”kampen mot rasism”. Då spelar etnicitet och samband en stor roll. Då uttalar sig inte Expos Alex Bengtsson och säger saker som, etnicitet spelar ingen roll, ett brott är ett brott, en våldtäkt en våldtäkt. För sanningen är den att de enda som inte har något värde i Sverige idag är vi, svenskar. Om svenska kvinnor systematiskt våldtas av invandrarmän vecka efter vecka spelar etnicitet ingen roll. Vad hade hänt om kvinnor med invandrarbakgrund blev våldtagna på löpande band av svenska män? Jag kan inte låta bli att fundera över hur många arabkvinnor som hade hunnit våldtas innan deras män startade ett raskrig här i Norden? Men nu när det ”bara” är svenskor som våldtas uteblir protesterna och folket tiger.

När Carl-Eric misshandlades på Kortedala torg i mars i år av ett invandrargäng, skrev en krönikör i Göteborgsposten att samhället bar ansvar för detta dåd. Då lade man fokus vid att man misslyckats att hjälpa killarna i tid. Om Carl-Eric varit en farbror i 60-årsåldern från Irak som misshandlats av ett gäng svenskar hade det fått ett annat efterspel, tro mig. Carl-Eric är, för att tala klarspråk, mindre värd än farbror Ali. Så var det med den journalistiska objektiviteten. Så var det med ”allas lika värde”.

Ett brott är inte bara ett brott. Alla är inte lika mycket värda. Den röda tråden är att ett brott, oavsett karaktär, är allvarligare i politikernas och journalisternas ögon om brottsoffret är av invandrarbakgrund och förövarna är svenska. Då är brottet ett hatbrott. Man skulle kunna misstänka att alla de brott som begås av invandrare mot oss svenskar verkligen är kryddade med just hat. Eller är invandrare inte kapabla att hata? Är det bara vi som besitter den känsloyttringen? Knappast. Hatet och rasismen mot oss svenskar är så tydligt att det till sist kommer att koka över.

Jag skulle vilja ha en förklaring på när svenskarna förlorade allt värde? När hände detta? När blev brott som begås mot oss inte lika allvarliga som om de hade drabbat någon av invandrarbakgrund? Och hur kan man motivera mantrat ”allas lika värde” om vårt värde inte längre existerar? Sanningen är den att vi måste börja få människor att förstå det här och inse hur kritiskt läget för oss är. Alla svenskar borde ta bort skyddslapparna och inse fakta. De enda som verkligen diskrimineras systematiskt är vi och bara vi kan ändra på det. Vi måste stå upp för vår rätt och på så sätt återfå det förlorade egenvärdet.


  • Publicerad:
    2012-08-28 12:20