Alla hjärtans dag och Lupercalia

Dagens datum 14 februari: Många idag vet inte varför vi firar Alla hjärtans dag förutom att det är en dag då man ska ge presenter till sin kära. En del av dem som vuxit upp med amerikansk populärkultur vet att det heter Valentine’s Day på engelska och andra kanske kan något om denne Valentin och varför vi ”egentligen” firar Alla hjärtans dag.

Sankt Valentin var som en del känner till en av de så kallade kristna martyrerna som avrättades i Rom på 200- eller 300-talet (det är oklart när detta skedde eftersom det finns fler påstådda martyrer med det namnet). Firandet av Sankt Valentin etablerades år 496 av påven Gelasius I som var en stark motståndare mot folkliga, eller ”hedniska”, riter. Anti-hedniska lagar hade lagts fram av den romerske kejsaren Konstantin II redan på 300-talet där man förbjöd de gamla högtiderna och stängde ner tempel. Vid denna tid vandaliserade de kristna många av de gamla gravarna, templen och monumenten.

Fram till dagen för Sankt Valentin hade man firat en annan dag som Gelasius beskrev som att man firade ”demoner”. I sedvanlig stil ersatte de kristna de ursprungliga högtiderna och denna dag, som skulle kunna ses som föregångaren till Alla hjärtans dag, kallades Lupercalia och var redan på den tiden en mycket ålderdomlig tradition.

varghonan

Lupercalia anses ha firats för att ära den varghona som räddade tvillingbröderna Romulus och Remus. Enligt sägnen var Rhea Silvia en jungfru och prästinna (vestal) som var tvingad att leva i celibat. Hon blev dock med barn med krigsguden Mars och födde tvillingpojkarna Romulus och Remus. Hennes far satte ut barnen men de hittades av en varghona som tog hand om dem och diade dem i en grotta. Romulus, den ene tvillingbrodern, grundade sedan staden Rom år 753 före vår tideräkning. Lupus är för övrigt latin för varg och Lupercalia översätts ibland som ”vargfestival”.

Lupercalia hade även inslag av fruktbarhetsriter. I romersk mytologi är guden Lupercus ett annat namn för Faunus. Den romerska hornbevingade skogs- och herdeguden Faunus, vilken även anses vara densamma som den grekiska guden Pan, var en fruktbarhetsgud som skänkte fruktsamhet åt djur och människor. Lupercus/Faunus/Pan avbildades ofta som hälften människa och hälften bock. Faunus/Pan är en mycket gammal gud, troligen av gemensamt indoeuropeiskt ursprung, och representerade naturen och det är troligtvis därifrån som de kristna fått inspiration till att beskriva djävulen med horn och bockfötter.

Lupercalia firades på sätt som kanske skulle ses som mer märkliga idag. Luperci (prästerskapet vid Lupercalia) offrade getter vid altaret i grottan Lupercal där varghonan enligt traditionen hade tagit hand om Romulus och Remus. Män fick offerdjurens blod smetat på pannan som sedan torkades bort med mjölk. Männen uppges ha sprungit ett lopp genom Rom nästan nakna och den grekiske filosofen och historikern Plutarchos hävdade bland annat att de sprang genom byn och slog kvinnornas bara rumpor med remsor av de offrade getternas skinn för att göra dem mer fertila.

Lupercal_grotto460

I januari 2007 fann arkeologer det man tror är Lupercalgrottan rakt under ruinerna av kejsar Augustus villa belägen på Palatinen, en av Roms sju kullar. Man har inte hittat ingången till grottan utan har endast kunnat fotografera den inifrån med hjälp av en nedsänkt sond. Bilderna visar en rikt dekorerad grotta där en vit örn (en symbol för Romarriket) är avbildad i mitten, längst upp i taket.

Artikel är återpublicerad och publicerades ursprungligen 2013-02-14

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz