Dagens datum 24 april: Denna dag återvänder den finlandssvenske polarfararen Nordenskiöld efter Vegaexpeditionen. Nordenskiöld hade funnit och genomseglat Nordostpassagen.
Dagens datum 24 juni: Denna dag föddes Alfons Rebane, nationalhjälte i Estland och landets högst dekorerade soldat.
Alfons Rebane föddes i staden Valga år 1908, då en del av det Tsarryska imperiet. Efter utförd skolgång fick Alfons Rebane utbildning vid arméns nygrundade militärhögskola. Han utexaminerades med högsta betyg och stationerades som infanteriofficer vid ett av arméns pansartåg. Alfons Rebane tjänstgjorde i den estländska armén ända fram till att sovjetiska trupper ockuperade landet i juni 1940. För att pacificera landet arresterade och mördade de sovjetiska ockupationsmyndigheterna snabbt landets ledning och alla högre militärer. De flesta officerare av lägre grad avskedades bara, så även Alfons Rebane. När de sovjetiska massdeportationerna började avvek Rebane från sitt arbete och tillsammans med andra före detta militärer grundade han ett förband med så kallade ”Skogsbröder”, för att slåss mot ockupationstrupperna.
När Tyskland befriade esterna från den sovjetiska ockupationen i juli 1941 kom Rebane och de andra skogsbröderna fram ur de djupa skogarna och många av dem anmälde sig för tjänstgöring i den tyska armén. Han återfick sin gamla grad som löjtnant och fick befälet över ett kompani i Estnischen Polizei Bataillon 184. I januari 1942 befordrades Rebane till kapten, senare samma år skulle Rebane få befälet över den nyuppsatta Ost Bataillon 658. Förbandet skulle bli Rebanes hem under de nästkommande åren. Vid de hårda striderna vid Leningradsfronten i januari 1944 sattes Rebanes förband in och lyckades där slå tillbaka ett sovjetiskt genombrottsförsök. För denna insats belönades Alfons Rebane som förste estländare med Riddarkorset.
Under våren 1944, när de sovjetiska trupperna stod invid den estländska gränsen än en gång, ansökte Rebane om förflyttning till hemlandet med sin bataljon. Ansökan beviljades och bataljonen sattes på ett tåg mot Narva. Nästan direkt vid ankomsten sattes bataljonen in i hårda strider, och blev efter ett stort sovjetiskt anfall inneslutna bakom fiendens linjer. Rebane och de estniska soldaterna slog sig tillbaka till de egna linjerna under mycket hårda strider.
Rekryteringsskylt till den estniska SS-Legionen
Redan under 1942 hade den Estländska Legionen i Waffen-SS grundats. Under befäl av SS-översten Frans Augsberger hade man stridit med SS-division Wiking i Ukraina. Under 1943 hade man fått så mycket nya frivilliga att man kunde utöka förbandet, då bildades 3. Estnische SS Freiwilligen Brigade. När soldaterna upptogs i brigaden svor man soldateden:
Jag svär vid gud denna heliga ed, att jag i kampen mot bolsjevismen kommer att ovillkorligen lyda den högsta befälhavaren för den tyska krigsmakten Adolf Hitler och som tapper soldat alltid vara, beredd att riskera livet i enlighet med denna ed.
Denna brigad utgjorde stommen i vad som skulle bli 20.Waffen-Grenadier-Division der SS som bildades under januari 1944. Alfons Rebane kom med sin bataljon att överföras till den nyuppsatta estniska SS-divisionen, som andra bataljonen i Waffen-Grenadier Regiment der SS 47. Efter en kort tid som utbildningsofficer i vid utbildningsbrigad Nord återkom Rebane till sin bataljon i juni 1944 efter en direkt order från Heinrich Himmler.
Den sovjetiska sommaroffensiven 1944 kom att slå hårt mot hela den tyska frontlinjen i öster. Soldaterna i den estniska SS-divisionen fick sakta men säkert ge upp eget territorium till den avancerade sovjetiska armén. Under reträttstriderna visade sig regementschefen i det 46:e grannregementet vara en oduglig soldat då han orsakade regementet mycket svåra förluster. Alfons Rebane blev därför befordrad till Waffen-Sturmbannführer der SS och regementschef för Waffen-Grenadier-Regiment der SS 46.
Den tredje germanska SS-pansarkåren under SS-Obergruppenführer Felix Steiner, där den estländska divisionen ingick retirerade under hårda strider till Tannenberglinjen, som låg vid de strategiskt viktiga Blå bergen. Vid slaget, som på tyska gått till historien som ”Die Schlacht um die Tannenbergstellung” (sv. Slaget vid Blå bergen) skulle Rebane tillsammans med svenska, norska, danska och andra frivilliga slå tillbaka de sovjetiska horderna gång på gång. I de två veckor som striderna pågick skulle de dryga tjugotusen försvararna kosta den sovjetiska armén förluster på närmare 200.000 döda och sårade soldater.
Alfons Rebane, Harald Nugiseks och Harald Riipalu
Efter striderna vid de Blå bergen var Rebanes regemente hårt decimerat, den estniska divisionen hade lidit hårdast av de förbanden som stridit vid Blå bergen med 2275 stupade och sårade. Sovjetiska styrkor hade samtidigt som striderna vid Blå bergen brutit igenom de tyska linjerna vid Pskov, och man avancerade nu mot Tartu för att försöka stänga in de tyska försvararna. Alfons Rebane fick i detta läge order om att bilda en stridsgrupp för insats mot de söderifrån avancerande sovjetiska trupperna. Tillsammans med delar av 11. SS-Divisionen kunde Rebane stoppa de hotande sovjetiska förbanden. Under striderna i september blev Rebanes regemente ännu en gång inringade, men efter ett dygns hårda strider bröt man sig ut. Under reträttstriderna mot de tyska linjerna stötte Rebane på andra estländare, dessa hade dock valt att förråda sitt fosterland och gått i sovjetisk tjänst.
I oktober 1944 evakuerades Rebane från Estland tillsammans med sitt regemente. Under några månader fick det hårt sargade regementet en mycket välbehövlig vila och tillförsel av nytt manskap. Alfons Rebane beordrades i november 1944 till Waffen-Obersturmbannführer der SS. När sovjeterna fortsatte sin offensiv på våren 1945 sattes Rebane in med sitt regemente i Schlesien, under de mycket hårda striderna i Tyskland befordrades Alfons Rebane ännu en gång, till Waffen-Standartenführer der SS och fick eklöven till Riddarkorset. Alfons Rebane och den estniska SS-divisionen slutade kriget i Tjeckien. Till skillnad mot en stor del av sina estniska kollegor lyckade Alfons Rebane ta sig till de amerikanska linjerna och kapitulera till dessa. De estniska soldater som inte lyckades kapitulera till de västallierade blev mördade av tjeckiska kommunister eller av NKVD.
SS-Sturmbannführer Paul Maitla minuterna före han mördas av tjeckiska kommunister
Efter kriget bosatte sig Alfons Rebane i Storbritannien, och arbetade under en tid i den brittiska underrättelsetjänsten med att organisera partisanförband i det ockuperade Estland. Under sextiotalet flyttade Alfons Rebane till Tyskland, där han avled i sitt hem i Augsburg den 8 mars 1976.
Efter Estlands självständighet från Sovjetunionen togs Alfons Rebanes kvarlevor hem till Estland och fick en statsbegravning. Den estniska staten fick utstå hård kritik från diverse judiska organisationer för att man begravde en av sina hjältar.
Högtidlighållande av Alfons Rebanes återkomst till hemlandet
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-06-24.
Hoppa till huvudinnehåll
