Igår genomfördes rättegången mot en aktivist i Motståndsrörelsen och ytterligare en person. Aktivisten stod åtalad för försök till mord, i samband med en knivskärning den 1 september på Slussen i Stockholm, då organisationens tidningsförsäljning angreps av anarkister.

Åklagarens åtal var mycket tunt, vilket han själv i sin slutplädering erkände. Det finns ingen teknisk bevisning då SKL vare sig funnit den åtalade Niklas Frosts fingeravtryck på kniven, eller offrets blod på Frosts kläder. Inte heller styrks åtalet genom flera samstämmiga vittnen eller målsägande egna utlåtande. Åklagaren bygger hela sitt mål på ett vittne, Kai Österlund, som gav ett mycket förvirrat intryck då han pendlade mellan ilska och förtvivlan samt uttryckte sig på ett sådant sätt att han uppenbarligen har en redan negativ inställning till nationella.

Målsägande
Målsägande Johan Olsson, som blev knivhuggen på Slussen då han deltog i en attack mot Motståndsrörelsens aktivister, förnekade med kraft sin inblandning i den organiserade antifascistiska miljön. Detta trots att han i inledande förhör erkänt att han är organiserad antifascist samt att han var på plats för att förstöra Motståndsrörelsens aktivitet. Han menar även att han bara av en slump blev indragen i våldsamheterna och att han bara ville komma till en konsert i Farsta. I slutänden var Johan, enligt sig själv och sitt målsägandebiträde, bara en 20-årig lärarstuderande som inte gillar nazister men som aldrig brukat våld eller maskerat sig då han gett uttryck för sina åsikter.

Målsägandebiträdet hänvisade till en artikel från AFA vilken uttrycker att Johan var en oskyldig förbipasserare men underlät då att nämna de kommentarer från samma nätverk kort efter händelsen där Johan utpekades som en sårad kamrat etc. Vidare uttryckte Johan själv en stor bitterhet med sina forna kamrater och sa att han aldrig vill ha med dem att göra. Tydligen var han mycket besviken över att AFA/RF inte ställde upp för honom och att allt prat om solidaritet, tydligen bara var prat. Ja, efter att först ha blivit lämnad vid Slussen av sina kamrater som flydde, och sedan fått stå själv utan uppbackning vid rättegången, kan få även den mest inbitna vänsterextremist att förstå att begrepp som solidaritet är lika frånvarande som ära och heder när det kommer till AFA/RF.

När det kom till uppgifter rörande själva händelsen hade Johan inte mycket att berätta. Han visste inte vem som högg honom, han såg ingen gärningsman och kunde inte peka ut någon alls. Han hade själv inte sett vare sig Niklas Frost eller dennes medåtalade.

Åtalad Niklas Frost
Niklas Frost lämnade en sann beskrivning om varför han var på plats och vad som skedde. Han erkände att han deltog i bråket, att han var beredd på att försvara sig och att han var ute efter att skada motståndarna om tillfälle uppkom. Däremot förnekade han att han utdelat knivhugget. Frost uppförde sig exemplariskt i rättegången.

Åtalad nummer 2
Åtalade nummer 2 sade sig ha hamnat på platsen av en slump och att han stannade till för att han kände en person som deltog på tidningsförsäljningen. Han berättade för rätten att han tidigare rört sig i nationella kretsar men att han inte är aktiv i Motståndsrörelsen. Efter att han kommit ut från ett längre fängelsestraff säger han sig ha kommit fram till att det finns viktigare saker i livet. Svenska motståndsrörelsen kan bekräfta att åtalad nummer 2 inte är inblandad i organisationen.

Vittne Kai Österlund
Genom att läsa förundersökningen kunde man snabbt dra slutsatsen att Kai Österlund tror väldigt mycket om sig själv. Han är enligt egen utsago före detta militär och kunde lämna mycket goda signalement och iakttagelser från brottsplatsen.

Dessa var dock som bortblåsta när Kai intog vittnesbåset. Vid enkla frågor från advokaterna blev Kai upprörd och svor, han vägrade svara på frågor och hade det inte varit för att rättens ordförande vid flera tillfällen avbröt advokaternas utfrågning, så hade Kai avslöjats som en person som verkligen tror på det han själv säger, men som faktiskt fantiserat ihop ett händelseförlopp som inte är i överensstämmelse med sanningen. Han hävdar sig ha i stort sett fotografiskt minne, men detta verkade ha varit ur funktion nämnda dag. Det framgår särskilt klart om man jämför dennes vittnesmål med den film som finns och som är inspelad i realtid, från själva händelsen. Vidare kunde Kai inte redogöra för hur han rört sig med tanke på de bilder han tagit eller för den del varför han lämnat ut ett signalement på gärningsmännen som han sedan ändrar men ändå säger sig vara 100 procent säker på.

Tyvärr, när det kommer till personer som Kai Österlund så kommer de att känna sig så pass viktiga i liknande sammanhang, att de inte bryr sig om att rannsaka sig själva. För en gångs skull är Kai någon, han får uttala sig till media och han får livvakter av staten. För detta är han beredd att låta två oskyldiga hamna i fängelse, utan att blinka. Men Kais stund i rampljuset är kort och snart har både media slutat ringa och livvakterna övergivit honom. Niklas Frost kommer dock, om han döms, att fortsätta sitta fängslad.

Vittne 2
Ytterligare ett vittne kallades av åklagaren, en kvinna som arbetade i närheten av brottsplatsen. Hennes redogörelse var knapphändig och när hon berättade varför hon pekat ut Frost vid en fotokonfrontation beskrev hon ärligt att det kanske helt enkelt berodde på att han var blodig på bilden och därför stack ut ifrån mängden. Hennes initiala observation hade varit flyktig och hon kunde inte med visshet peka ut Niklas Frost.

Försvarets vittne
Kristian Nordvall kallades av försvaret att vittna. Nordvall var ansvarig för aktiviteten på Slussen och redogjorde sanningsenligt för att åtalad nummer 2 ej var skyldig till brotten han åtalas för. Nordvall redogjorde detaljerat för händelseförloppet och vart både han själv, Frost och åtalade nummer 2, befunnit sig.

Slutpläderingar
Åklagaren erkände att det inte fanns någon teknisk bevisning men att man måste lita på Kai Österlund. Österlunds underliga beteende ursäktade han genom att han var rädd och skärrad. Advokaterna påvisade frånvaron av teknisk bevisning samt de uppenbara bristerna i Kais vittnesmål . Men detta verkade inte bekomma den gäspande ordföranden vars blick flackade från klockan på armen till papperna på bordet. Advokaterna yrkade för att åtalet skulle ogillas och att de åtalade skulle släppas. Så skedde dock ej.

Dom avkunnas den 25 oktober men eftersom vi vet hur systemet fungerar blir nog ingen särskilt förvånad om de två döms. Skulle så ske är det dock ytterst skrämmande ur ett rättstrygghetsperspektiv eftersom flertalet av dem som var med vid själva konfrontationen med visshet vet att Niklas Frost är oskyldig. Hur kan de veta det? Jo, eftersom de vet vem den riktiga gärningsmannen är. Så skulle nu Frost dömas blir han åter igen oskyldigt dömd, precis som förra gången då han stod misstänkt för brott. Då trädde den riktiga gärningsmannen fram och erkände gärningen, men blev inte trodd av rätten.

Nationellt Motstånd kommer att återkomma i fallet.

• Publicerad:
  2007-10-19 00:00