FOLKFÖRAKT.  Regeringskaoset är inte bara politikernas fel, det är också väljarnas, anser Ulrica Schenström.

Foto: Peter Knutson (CC BY-SA 4.0)

Aftonbladets kolumnist Ulrica Schenström kritiserar väljarna för att de är frustrerade över det politiska läget kring den historiskt sett problematiska regeringsbildningen.

Fyra månader efter valet har de valda politikerna ännu inte kunnat komma överens om hur de ska schackra med de räknade rösterna kring vilka det inte finns några officiella tveksamheter.

”Vad håller vi väljare på med”, undrar Schenström retoriskt, och syftar på all kritik som riktas mot riksdagspartierna.

När det gäller regeringsbildningen förstår jag faktiskt inte vad alla är så förbluffade, och i vissa fall förbannade, över. Är det ingen som funderat över att vi naturligtvis får den regering som vi väljare röstat fram? Svårigheterna med att få ihop en regering beror ju på valresultatet, på hur vi faktiskt röstat.

Ett moment 22
För Schenström är situationen ett så kallat moment 22, vilket betecknar ett dilemma som saknar lösning. Vi har de partier och politiker vi har röstat fram; det hänger ihop, skriver hon.

Felet med väljarna är att vi inte tar vårt politiska engagemang ett steg längre än att lägga en lapp i lådan en gång vart fjärde år, anser Schenström. Man kan gott engagera sig i ett parti, bli politiker och därmed göra skillnad, vilket man alltså underförstått inte kan genom att bara gå och rösta.

På 25 år har antalet svenskar som är medlemmar i ett parti minskat med 90 procent, skriver Schenström. Det är därför både väljarnas och politikernas gemensamma ansvar att vi nu har kaos i regeringsbildningen, anser hon.

Schenström kommer därför med en uppmaning till populasen:

Vi får faktiskt försöka lova varandra att rösta lite mer intresserat.

Falskt orsakssamband
Men Schenströms resonemang faller inom logiken under kategorin falska orsakssamband. Väljarnas engagemang eller röstningsbeteende har inte ändrat sig nämnvärt under det senaste dryga decenniet – även om partierna har färre betalande stödmedlemmar – och det finns inga sätt att visa vilket ansvar väljarna har för riksdagspartiernas svårigheter att bilda sin ”demokratiskt representativa” regering. Det är bara något hon kan ta ur luften.

En konsekvens av Schenströms anklagelser som hon riktar mot väljarna kan mycket väl vara att vi inte förtjänar någon regering: Våra klagomål på politikerna och vårt bristande engagemang bör då rimligen utmynna i laissez-faire, ett låt-gå ickestyre där myndigheternas ointresse för befolkningen blir en spegling av folkets ointresse.

Bör ge makten större stöd
Schenströms lösning är ändå att väljarna ska engagera sig mer. Men hon skriver inte i vilka partier hon vill att väljarna att engagera sig, som om det inte spelar någon roll: Oavsett engagemang leder det till en större stabilitet och tydligare politiska formationer och riktning.

Den långvarigt destruktiva politiska utvecklingen i Norden har gjort att Nordiska motståndsrörelsen attraherar ett allt större antal människor, ofta mycket aktiva och engagerade väljare, och de har ett enormt förtroende för sina politiska företrädare. De mest engagerade får inte sällan möta regeringsmaktens batonger med sina huvuden och ryggar.

Förmodligen ligger därför Schenströms lösning inte hos oss eller andra partier som inte tillhör den nuvarande ”representativa” demokratin, som Schenström själv anser idag inte kunna representera folket särskilt väl:

Våra företrädare är långt ifrån en spegling av det svenska folket.

Men denna dåliga spegling beror alltså på folkets ointresse och politikerförakt. Det är antagligen den resursstarka men illa omtyckta nuvarande maktsfären som Schenström vill stärka. Folket tycker fel, helt enkelt.

Källa:
Regeringskaoset är inte bara politikernas fel


  • Publicerad:
    2019-01-08 11:55