KULTUR. En av Aftonbladets kulturskribenter har skrivit en lång artikel om hur Lejonkungen är en film med ett fascistiskt narrativ och att lösningen på det ökade invandringsmotståndet i Sverige är att visa invandringskritikerna bilder på ”flyktingbarn”.

simba fascism

Rasmedvetna lejon som Aftonbladet identifierat som fascister.

Det är Andrev Walden som rätt så träffande målar upp Lejonkungen som en historia som har många beröringspunkter med hur ”fascister” ser på massinvandringen till Sverige. Walden skriver:

Mufasas bror Scar, vanställd, feminiserad och besynnerligt mörk jämte sin rågblonda familj, är svag men listig och av oklar anledning ute efter att förgöra sitt eget land medelst konspiration.

Vilket han också gör när han släpper in degenererade främlingar (hyenorna) i riket, dödar kungen och fördriver tronarvingen.

Hyenorna, av naturen undantagslöst odugliga, de kallas tidigt i filmen ”smutsiga gratisätare”, parkerar sig själva­ i sömndruckna drivor kring Lejon­klippan och de ursprungliga härskarna tvingas nu arbeta dubbelt så hårt för att förse både sig själva och de arbetsskygga migranterna med föda.

Solen, normalt okänslig för demo­grafiska förändringar, försvinner vid regimskiftet. Vattnet också, vilket är lite märkligt med tanke på de mörka moln som förklarar solens försvinnande, men ordningen är i alla fall rubbad och samhället förfaller.

Tills den förlorade sonen väcks ur sitt vegetativa tillstånd av obekymrat fjärils­jagande med de asexuella swingpjattarna Timon och Pumbaa, ser mörkret som lagt sig över fosterlandet och återvänder för att kasta ut både förrädare och främlingar med våld.

Simbas uppvaknande sker i två steg, först det (hetero)sexuella i mötet med den nu könsmogna barndomsvännen Nala, sedan det andliga i mötet med den ålderstigna shamanen Rafiki som påminner den identitetskrisande sonen om ursprunget och plikterna.

När de ”smutsiga gratis­ätarna” kastats ut och förrädaren slitits i stycken återställs harmonin. Solen, vattnet och växtligheten återvänder för att fira nationens pånyttfödelse.

Trots att Lejonkungen enligt Walden är uppenbart ”fascistisk” så behöver man inte vara fascist för att uppskatta filmen. Walden menar vidare att det är avsaknaden av perspektiv som gör att det är enkelt att sympatisera med Simba och lejonen i deras raskrig mot förrädaren Scar och hyenorna. Om Lejonkungen hade visat berättelsen från ”de andras” (hyenornas) perspektiv hade filmupplevelsen blivit mindre trevlig.

Med stöd av denna åsikt tror sig Walden ha hittat lösningen på ”problemet” med den växande nationalismen och invandringskritiken i Sverige. Lösningen är att kulturmarxister ska belysa invandrarnas perspektiv och framför allt lyfta fram alla ”flyktingbarn”, eftersom det väcker sympati och skapar legitimitet för massinvandringen och folkutbytet som Aftonbladet kämpar för. Walden skriver följande till kulturmarxister som vill ”ta debatten”:

Och om du inte vet vad du ska skriva eller säga: visa dem barnen. Barnen skaver alltid. Det är därför de metodiskt misstänkliggör barnen. Ifrågasätter om de ens är barn.

Det är ingen slump att samtliga hyenor i ”Lejonkungen” är fullvuxna. Hela flocken. Inte en enda valp.

Visa dem barnen. Barnen skaver alltid. Åtminstone i början.

Källa:
Fascismen är underbar

  • Publicerad:
    2016-03-12 21:55