INTERVJU. Nordfront har lyckats göra en exklusiv intervju med en känd krönikör på Aftonbladet.

Intervjun gjordes samtidigt som Aftonbladet intervjuade en ledande person ur Motståndsrörelsen i förra veckan. Aftonbladet-krönikören gick med på att ställa upp på intervjun anonymt och om hen benämns som Sassa eller hen – för att hen inte ska kunna identifieras av sin arbetsgivare.

Vi träffar Sassa på ett café på Södermalm, i Stockholm. Då Sassa kommer gåendes har hen på sig stora svarta wayfarer-glasögon.

Södermalm var för mig rätt okänt och jag valde slumpmässigt ett café.

– Jag brukar egentligen inte gå på detta fiket, är det första hen säger då vi möts.

Sassa ser relativt normal ut och är ungefär 46 år gammal. Efter en diskussion om att det finns ekologiskt gräsuppfött kött från Sydamerika så väljer jag att styra in samtalet på Sassas arbete på Aftonbladet. Jag frågar hen vad som drivit hen till att jobba på en tidning som ägs av storbanker på en annan kontinent.

– Jag bryr mig inte vilka ägarna är. Det som är viktigt för mig är engagemanget för alla människors lika värde. Aftonbladet har ett progressivt tänk, de driver min hjärtefråga framåt. De har ett radikalt ”go”. Och jag vill vara en del av detta.

Solglasögonen åker av och Sassa fäster blicken på en snackmorot som hen sedan biter av till hälften och fortsätter att utveckla sina tankar. Sassas ögon gnistrar då samtalsämnet kommer upp.

– Ni nazister kan bomba, våldta och könsstympa mig. Men ni kan aldrig få mig till att sluta kämpa för mänskliga rättigheter.

Sassa stirrar på mig i tio sekunder och äter sedan upp resten av moroten och påkallar servitrisens uppmärksamhet. Situationen börjar kännas lite konstig. Jag beslutar mig för att se hur Sassa resonerar.

– Vem är mest värd. Anders Breivik eller din egen dotter?

Sassa svarar blixtsnabbt.

– De är lika mycket värda.

Sassa behövde inte någon betänketid på denna fråga, varpå hen beställer en kopp chai-te och en granola bite. Jag är ändå kluven till att Sassa verkligen menar det som hen säger och ställer därför en följdfråga.

– Ponera att du firades ner i en vajer från en helikopter. I vattnet låg din dotter och Breivik. Vem hade du tagit upp?

– Jag hade tagit upp båda två.

– Alltså du måste välja en av dem. Vi kan säga att helikoptern inte hade tillräckligt med bränsle och att den inte hade klarat av att hovra den tid det tagit för att vinscha upp båda.

Sassas blick släpper fokus och landar på en punkt 20 meter bakom min skalle.

– I så fall hade jag tagit mig ur selen och kastat mig i vattnet. Jag hade inte kunnat välja. Båda två är människor med ett likvärdigt värde.

Efter en stunds tystnad inser jag att atmosfären blivit nedstämd. Jag frågar vad Sassa tycker bäst om med att vara anställd på Aftonbladet.

Bild från Sassas instagram.

– Det är en sjukt najs känsla på lunchen. Jag vet inte om du sett Nile City, men du vet den där sketchen med de journalisterna som köttar redaktionsarbete. Ungefär så är det då vi lunchar. Alla i gänget som sitter vid vårt lunchbord är så sjukt på och alla vid de andra borden bara önskar att de varit lika på.

Nile City-sketchen som Sassa refererar till.

– Hur är Jan Helin som chef då?

– Han är sjukt av. Sjukt av. Han försöker vara på. Men det går bara inte. Det finns liksom en underliggande småborgerlighet. Oisín brukar kalla honom för klasskameleont. Helin sköter det administrativa bra och ser till att allt rullar, men det är vi på kulturen som är tidningens själ.

– Får Helin luncha med er på kulturen?

– Det får han definitivt inte.

– Är han inte lika mycket värd som er på kulturen?

– Jo. Men han får ändå inte luncha med oss.

– Varför då?

Sassa blir märkbart irriterad.

– För att han är sjukt av!

– Ok. Men lugna ner dig. Jag ska sluta snacka om Helin.

– Ni nassar är helt jävla blåsa. Inte undra på att ni aldrig kommer att komma någonvart. Min lunchrast är slut.

Sassa tar sin iPhone och handväska och rör sig bort mot fikets kassa. Hen betalar och beger sig sedan ut mot gatan. Då Sassa passerar min högra sida försöker jag fånga hens uppmärksamhet på nytt.

– Vilka är mest på av Feministiskt initiativ och Miljöpartiet?

Hen svarar inte. Sassa försvinner i nedgången till tunnelbanan och jag inser att intervjun är avslutad.

• Publicerad:
  2014-05-13 00:40