Dagens datum 14 november: Den danske skalden Adam Oehlenschläger, känd för Danmarks nationalsång och för att ha fört in den nordiska forntiden i kulturen, var av Esaias Tegnér betraktad som ”kungen av nordisk poesi”.

Adam Oehlenschläger föddes den 14 november 1779 i Köpenhamn och skulle bli främst känd som skald och dramatiker.

Adam Gottlob Oehlenschläger

Adam Gottlob Oehlenschläger

Han verkade i den danska guldåldern – den period i danskt konst- och kulturliv från omkring 1800 till omkring 1850 där Danmark fick ett kulturellt uppsving. Det som kännetecknar Oehlenschlägers diktverk, författarskap och dramer är framförallt att den ofta tog avstamp i den nordiska forntiden.

Oehlenschlägers intresse för sina förfäder skulle börja i tolvårsåldern då han kom i kontakt med den norske poeten Edvard Storm som då var bosatt i Danmark. Efter en diskussion mellan de båda blev Oehlenschläger nominerad till den skola där Storm var rektor och undervisade i nordisk mytologi.

Vid 23 års ålder inledde Oehlenschläger den danska högromantiken med dikten Guldhornene. Guldhornene, eller Gallehushornen, var två dryckeshorn från germansk järnålder som hittades i Danmark och ansågs vara danska nationalklenoder. Hornen stals av en guldsmed och smältes ner, vilket var det som fick Oehlenschläger att skriva sin dikt. Dikten var någonting helt nytt i Danmark då den var skriven på ett versmål som påminner om de sagor som skrevs av den forna tidens skalder på Island.

Esaias Tegnér sätter en lagerkrans på Adam Oehlenschlägers huvud i Lund 1829. Målad av Constantin Hansen (1804–1880).

Esaias Tegnér sätter en lagerkrans på Adam Oehlenschlägers huvud i Lund 1829. Målad av Constantin Hansen (1804–1880).

Oehlenschläger skrev otaliga verk om de nordiska gudarna, enhärjarna och vikingar som Ragnar Lodbrok och Palnatoke. Han försåg de entusiatiska danskarna med, i såväl dikter som i de framförda dramerna, kunskap och förståelse om hur deras förfäder levde och betraktade livet.

Oehlenschlägers diktande väckte snart intresse även i Sverige, i synnerhet hos skalden Esaias Tegnér som själv diktade om förfäderna.

1829 var Oehlenschläger, som i Danmark företrädde en dansk form av göticism, inbjuden som hedersgäst i det skaldemöte som hölls i Lunds domkyrka vid magisterpromotionen. Tegnér placerade en lagerkrans på Oehlenschlägers huvud och utnämnde honom till ”kung av nordisk poesi”. Samtidigt hälsade Tegnér sin nordiska diktarbroder, med hänvisning till Nordens enighet, med denna nyskrivna dikt:

Söndringens tid är förbi (och borde ej funnits i andens fria, oändliga värld), och besläktade toner, som klinga Sundet utöver, förtjusa oss nu, och synnerligt dina. Därför Svea dig bjuder en krans, här för jag dess talan: tag den av broderlig hand och bär den till minne av dagen!

Oehlenschläger är troligtvis mest känd för Danmarks nationalsång Der er et yndigt land som skrevs 1819.  I nationalsången sjungs om den danska naturen och om Danmarks forntid. Referenser görs till såväl ”Frejas sal” som till ”harneskklädda kämpar” och Oehlenschläger försäkrar oss om att det än i denna tid finns starka män och ädla kvinnor som upprätthåller landets ära.

I den ursprungliga nationalsången, med tolv verser, återfinns strofer som ”Hell kung och fosterland – Hell alla danskar!” och ännu fler anspelningar till den nordiska tron. Bland annat hyllas Allfader, det vill säga Oden, ”med helig vördnad”. Några utdrag:

Med hellig Varetægt
Bevare du, Alfader!
Vor gamle Kongeslægt.

Hil Drot og Fædreland!
Hil hver en Danneborger,
Som virker hvad han kan.
Vort gamle Danmark skal bestaae,
Saalænge Bøgen speiler
Sin Top i Bølgen blaa.


  • Publicerad:
    2013-11-14 18:01