Landets tredje största stad, Malmö, har blivit något av en synonym och symbol för det ”nya sköna” mångkulturella Sverige med en ständig och aldrig sinande ström av anländande främlingar. Förändringen av stadens demografiska sammansättning har skett mycket snabbt. På mindre än tio år har det vanligaste namnet på nyfödda blivit Mohammed och etniska svenskar utgör numera en minoritet bland kommunens invånare under tjugosex år. Konsekvenserna av den besinningslösa utomeuropeiska invandringen till Malmö har även blivit våldsam, något som Brå:s nya rapport tydligt visar.

I början av året presenterade Sydsvenskan (29/2 -08) resultatet av Brottsförebyggande rådets årliga brotts- och trygghetsundersökning. Brå slår bland annat fast att citat ”Skåningar utsätts för brott mot person (exempelvis misshandel, personrån och trakasserier) i större utsträckning än övriga svenskar.” Undersökningens resultat är till detta även än mer skrämmande läsning för de olyckliga själar som bor i Malmö. Ty det är inte bara så att skåningar utsätts för misshandel och våldtäkter oftare än svensken generellt, utan dessa brott är vanligast i länets storstadsregioner, det vill säga framförallt i Malmö.

Skälet till varför just Malmö är så säreget drabbat av den grova våldsbrottsligheten, men däremot inte lilla Sjöbo eller Vellinge, kan inte Brå:s företrädare Annika Töyrä ge några ”säkra” svar på. Hon radar däremot upp en rad mer eller mindre verklighetsfrämmande förslag till möjliga förklaringar, allt ifrån att Malmös ”nöjesliv” skulle spela in till att ”befolkningssammansättningen” med utgångspunkt i ålder (!) kan tänkas påverka… Likt alla andra etablissemangsexperter, vilka systematiskt utbildats i lögnens oädla konst av den judiske chefsexperten i kriminologi, Jerzy Sarnecki, berör inte Töyrä med ett enda ord massinvandringen som ens en möjlig orsak till den stegrande brottsutvecklingen det senaste decenniet.

Bråexperten Töyrä är inte ensamma i sitt värv att förfalska bilden av ett Malmö vilket befinner sig i ett totalt etniskt och socialt kaos. Den Malmöbaserade journalisten och författaren Stefan Bergmark, vilken trots sin väldokumenterade anarkistanstrykning via bland annat nättidningen Yelah välkomnas som kolumnist på centerpartistiska Skånska dagbladet, gör även han sitt för att bidra till etablissemangets snedvrida bild av Malmö. I en av sina många och tröstlöst verklighetsförvrängande alster i Skånskan (10/3 -08), skyller han invandrarnas kriminalitet på en allt för aggressiv svensk poliskår och en bigott ”främlingsrädsla”. I sin iver att skönmåla det nya Malmö lyfter anarkisten fram stadsdelen Södra Innerstaden där han själv bor, som ett lysande exempel över hur en lyckad integrationspolitik skall föras. I stadsdelen, vars invånarantal utgörs av 42 procent med utländsk bakgrund och där allt enligt Bergmark fungerar friktionsfritt och alla är lyckliga, ligger också den ”hippa kulturella mötesplatsen ” Möllevångstorget, vilken är den i särklass farligaste platsen att befinna sig på i hela Norden!

Men detta faktum, liksom att Södra Innerstaden även som stadsdel betraktat är Malmös mest kriminellt belastade, bekommer inte anarkisten Bergmark som i sin svart/röda spalt på gröna Skånskan förnöjsamt utbrister; ”Södra Innerstaden i Malmö är fantastiskt! Här lever folk från 145 olika länder sida vid sida” och vidare ”Möllevångstorget är det mångkulturella, kosmopolitiska Sveriges centrum.” När man hör dylika hyllningar till Malmö från en oförbätterlig världsförbättrare, kan det vara aktningsvärt att tänka på de två svenska flickor vilka gruppvåldtogs vid Möllevångstorget för mindre än ett halvt år sedan, och där den ene arabiske förövaren flydde till Irak för att undkomma straff.


  • Publicerad:
    2008-04-21 00:00