Hoppa till huvudinnehåll

Kopierat

03 Symbol/Flat/White/Swish_Symbol_White_SVG Created with Sketch.

Tobias Lindberg: “NRK-dokumentären – okej för att vara MSM”

Av Tobias Lindberg, 2017-12-08
informationskriget@protonmail.com

KOMMENTAR. Ja, i förrgår så släpptes den, den norska statstelevisionens, NRK:s, dokumentär om Nordiska motståndsrörelsen. Väldigt kort sammanfattat så tyckte jag, trots klippandet för att ta saker ur sitt sammanhang, att den var rätt okej för att vara från mainstreammedia.

Visst är NRK:s dokumentär ”Rasekrigerne” ett led i systemets försök att smutskasta Motståndsrörelsen, vilket man framförallt ser i hur de har klippt ihop materialet. Av en flera timmar lång demonstration i Finland tar de nästan enbart med ett moment när några heilar. Av en hel dags aktviteter under Nordendagarna så tar de med just de klipp där det nämns att vår ras är storslagen och några scener från kampmoment med plastknivar. Så är det genomgående genom hela dokumentären och att framställa rörelsen så är inte ärligt.

Många som ser dokumentären kommer således att förfasas över vad de ser, men trots detta så upplever nog många inom rörelsen den ändå som något svagt positivt. Det är underligt, men så illa är det nämligen med mainstreammediernas framställning av Motståndsrörelsen, där det allra mesta förvrängs och ljugs om helt ogenerat, att en dokumentär som denna, som i alla fall låter företrädare för organisationen förklara sig något och bemöta en del saker, upplevs som något ovanligt.

Betänker man detta, att man upplever något som okej eller positivt bara för att det inte rakt ut förvrängs och ljugs, så inser man hur illa det är med våra medier och vårt samhälle.

Två allvarligare saker som jag är missnöjd med är att viktiga fakta utelämnades när det gäller Jimi Joonas Karttunen död och försöken att binda samman Motståndsrörelsen med Anders Behring Breivik.

I dokumentären nämns visserligen att domstolen frikände Motståndsrörelsens aktivist från vållande till dödsfallet eftersom det inte gick att bevisa att sparken var orsaken, men vad som helt utelämnas och som är viktigt att veta är att Karttunen var en inbiten och nedgången missbrukare av både narkotika och alkohol och att han dygnet innan han dog, en hel vecka efter sparken, hade observerats vara kraftigt påverkad och oredlig av olika vittnen. Bland annat hade han setts liggandes på gatan utanför sitt hem, hög som ett hus, många timmar innan han dog. Att droger och alkohol som han tog samma dag som han dog var orsaken till hans död är mycket troligare än att det var sparken han fick sex dagar tidigare.

Gällande Breivik och försöken att få folk att förknippa honom med Motståndsrörelsen genom att nämna att han har sagt sig vara nationalsocialist samt försöken att göra en poäng av att Motståndsrörelsen inte vill ta avstånd från honom.

Breivik har aldrig varit en del av organisationen och Motståndsrörelsen förespråkar inte heller dåd som han gjorde. Att ha förståelse för att det som etablissemanget utsätter vårt folk för får vissa att göra sådant som Breivik gjorde är inte samma sak som att förespråka sådant, utan tvärtom är rörelsen noga med att den vill att människors frustration istället kanalisera in i rörelsen och blir en kraft som förändrar samhället på ett genomtänkt och positivt sätt.

Sedan detta att Motståndsrörelsen för att den är en nationalsocialistisk organisation skulle ha någon form av skyldighet att ta avstånd från Breivik bara för att han säger sig vara nationalsocialist. Det finns massor av människor som har sagt sig vara demokrater som har gjort tokiga och vidriga saker, men inte brukar demokratiska organisationer för den skull bli tillfrågade om de tar avstånd från dem. Det finns massor av länder som säger sig vara demokratiska som på omoraliska och folkrättsvidriga sätt har tagit beslut och utfört krigshandlingar som lett till hundratusentals och till och med miljontals människors död, men inte brukar demokratiska länder för den skull bli tillfrågade om de tar avstånd från dem.

Värt att nämna är också det ohederliga sättet som dokumentärens skapare avfärdade Motståndsrörelsens inställning till den så kallade ”förintelsen”. Trots att rörelsens företrädare uppmanade den som ville argumentera för att ”förintelsen” faktiskt hade skett att lägga fram faktiska bevis för detta, till exempel i form av forensiska bevis, istället för att bara hänvisa till påståenden och vittnesmål, så gjorde inte dokumentärens skapare det, utan det enda de gjorde var att påstå något i stil med att det var vedertaget bland världens experter att förintelsen hade skett. Det är inget bevis, utan bara ytterligare ett påstående. Att hänvisa till expertis är inget bevis, utan bara argument i sak och faktiska bevis duger.

Dessa var väl de viktigaste invändningarna som jag hade. Det var även en hel del andra lite mindre viktiga detaljer, men dessa behöver inte tas upp här. På det stora hela tycker jag, trots det jag tog upp här, att dokumentären är sevärd, för såväl anhängare som kritiker till Motståndsrörelsen. Med tanke på att massor av människor väljer att ansluta sig till rörelsen trots alla lögner som mainstreammedierna i vanliga fall sprider så ska det bli intressant att se om tillströmningen inte kommer att öka ytterligare efter denna dokumentär.

Läs gärna även vad ledaren för den norska grenen av Nordiska motståndsrörelsen, Haakon Forwald, säger om NRK:s dokumentär och bakgrund till den i denna artikel från i förrgår.

Åsikterna i denna text är författarens egna och överensstämmer inte nödvändigtvis med vad Nordiska motståndsrörelsen anser i frågan.

Texten publicerades ursprungligen på Informationskriget.se


  • Publicerad:
    2017-12-08 09:00