Följer man debatten som varit kring pojkars lekar får man lätt intrycket av att dessa tester, utmaningar och styrkemätningar endast är av ondo och borde förbjudas. Med inslag av sådant som hierarki och styrkemätningar slår ”experterna” inte helt oväntat bakut och förfasas.

Förra året gavs det ut en bok vid namn ”Maktlekar: det dolda våldet bland unga”, skriven av Sanna Wedberg, Sanna Mohr och Stefan Koch. Där analyseras det och vrids och vänds på varför barn och ungdomar gör såhär. Man ger i boken exempel på vad så kallade maktlekar är och vilka som tenderar att leka dom. Boken vänder sig till pedagoger och lärare men även till andra som till exempel föräldrar. I boken tas det upp hur man ska tackla dessa ”problem” och hur man ska få barn att sluta.

Men sanningen är den att detta inte på något sätt är en ny företeelse. Sådana här tester, lekar och utmaningar har funnits i alla tider och tjänat sitt syfte. Frågan som man borde ställa sig är varför det tenderar att urarta just nu? Många gånger är dessa lekar små tester som till exempel vem som kan slå hårdast eller böja fingrarna utan att visa smärta. Ganska harmlöst, hade väl de flesta tyckt, men när det blir allt grövre och barnen inte längre verkar förstå naturliga gränser kan det sluta illa. En viktig del i det hela är att våra skolor inte längre endast hyser nordiska elever. Man kan tänka sig att dessa urgamla lekar tenderar att urarta då de utförs av andra än oss. Mycket av den ”nya våldsamma attityden” som experterna varnar för står de så kallade nysvenskarna för.

Vi får inte glömma bort att det samhälle vi lever i tvingar våra barn att lägga band på sig, att aldrig ge igen eller bli våldsamma. Alla små bråk och mer livliga lekar ska, om de ens får utföras, regleras eller övervakas av någon vuxen. Vita barn förväntas låta alla vara med och leka och tvingas många gånger in i ett ”älska din nästa som dig själv”-tänkande. Dessa klyschor om lika värde, vända andra kinden till och att älska alla sina medmänniskor är ett synsätt som tvingats på oss nordbor och sakta men säkert försvagat oss. Detta är en av anledningarna till att många barn blivit tickande bomber. Får man inte ventilera sina naturliga känsloyttringar blir resultatet till sist urartning på ett eller annat sätt. Ett dilemma som oftare drabbar pojkar i olika åldrar då de i högre grad har ett stort behov av fysisk ansträngning och en medfödd längtan efter att mäta sin krafter och färdigheter med andra.

Lekarna har av olika skäl ändrat karaktär och man har under de senaste åren lagt märke till att de blivit råare. Vad beror då det på? Samhällsklimatet är betydligt hänsynslösare och människor blir allt mer avtrubbade. En annan sak är de ovannämnda nysvenskarna, vilka ofta har en annan syn på sådana här saker. Det kan vara en förklaring till att attityden hos barn och ungdomar har förvärrats och deras naturliga spärrar näst intill är borta. Tv/data-spel och filmer med makabra scener, våldsamma och övernaturliga slagsmål, frossande i vidriga detaljer och så vidare är vardagsmat för många unga idag. Detta har blivit en ventil, inte bara för barn och ungdomar utan även för många vuxna. Man kan genom tv och spel känna sig delaktig i en fiktiv värld där man kan slå någon 100 gånger utan att skada, där man kallar varandra ”horor” och ”motherfuckers” och studsar runt som en tvättäkta ”hip-hop-gangster”. Om man hela tiden matas med sådana budskap, hur ska man då förstå var gränserna går?

Vi vuxna bär ett enormt ansvar. Men dagens samhälle erbjuder även i detta fall endast ytterligheter. Antingen älskar man allt och alla och uppmanas att se en vän i fienden, eller också fyller man sitt sinne med onaturliga våldsskildringar utan att ha en aning om hur ett riktigt slagsmål faktiskt utövas. I en tid av obalans fostras obalanserade generationer. Barnens beteende är endast en återspegling av det samhälle man lever i. Ser man en verklighet i totalt kaos redan från början kan man inte bli annat än vilsen.

Det som behövs är klara riktlinjer och en känsla för hur man beter sig på ett ärofyllt sätt i alla situationer. Tillåter man barn att göra upp, lösa konflikter på egen hand och leka på barns villkor lär de sig tidigt att reglera sådana här saker. För våra barn MÅSTE tuffa till sig. Och nog är det just det de försöker göra med hjälp av dessa tester? Vi kan inte förbjuda de hårdare lekarna hos unga och bör inte heller göra det. Vad vi däremot måste göra är att på alla plan bana in på en sund väg igen. Man kan som vuxen göra ett aktivt val och faktiskt trappa ned på tv-tittandet och dataspel och istället uppmuntra barnen att leka mer utomhus. På så vis får barnen lättare utlopp för både energi och fantasi. Att inte tvinga på dem onaturliga normer och övermoraliserande är A och O i sammanhanget. På så vis kan pojkar och flickor få lättare att hålla lekarna inom rimliga gränser och istället stärkas av dem. För det är vad huvudsyftet med ”maktlekarna” i grund och botten faktiskt är. Att befästa sina positioner på ett hierarkiskt sätt och trigga varandra till hårdhet och mod. En mycket viktigt del av våra barns utveckling, inte minst i denna tid.

  • Publicerad:
    2011-11-11 00:00