En organisations propaganda måste bedömas utefter dess förmåga att vinna nya anhängare. De senaste två månaderna har Motståndsrörelsens kapacitet att bedriva propaganda testats – och det rejält – i ”Slaget om Bollnäs”.
I Månaden som gått reflekterar chefredaktören Fredrik Vejdeland över den gångna månaden och visar hur arbetet utvecklats och kommer att fortskrida. Statistik varvas med analyser och visioner i olika ämnen som rör Nordfronts arbete.
Nordfront VS systemmedia
För en vecka sedan hölls två möten under samma dag och på samma torg i Bollnäs. Motståndsrörelsen höll ett möte mot mångkulturrelaterade gruppvåldtäkter och för kvinnofrid, systemets krafter demonstrerade för mer mångkultur. Motståndsrörelsens möte, som var unikt på många sätt, blev en oerhörd framgång medan den svenskfientliga manifestationen knappast motsvarade deras förväntningar (eller önsketänkande). En person på Flashback sammanfattar det hela så här:
”SMR höll en manifestation. Runt 150 deltagare kom dit som sympatisörer. 200-300 Bollnäsbor stannade och tittade på manifestationen, uppenbarligen intresserade av vad SMR hade att säga. Manifestationen fick pågå ostört i stadens allra centralaste del. Varenda Bollnäsbo känner nu till övergreppet som media först försökte tysta ned. Och väldigt, väldigt många har blivit uppmärksammade på att gruppvåldtäkten följer ett mönster där antivitt hat är motivet.
Den väsentliga frågan är: Hur många Bollnäsbor är mer kritiska till massinvandringen nu än de var innan SMR kom dit? Hur många har börjat fundera kring de antivita attityderna och hur media manipulerar? Jag skulle gissa på att de är ganska många.”
Radikalism lönar sig i längden
Hur kan då en så radikal – ”extrem” enligt vissa – organisation som Motståndsrörelsen samla 4-500 personer på ett torg i Bollnäs?
Detta har Pär Öberg delvis redan gått igenom i sin artikel Bollnäsmanifestationen en historisk händelse. Öberg förklarade att delar av folket har radikaliserats och att ”folk idag tål att höra sanningen”. Detta är helt sant och det gör att det blir enklare för oss att upprätthålla vår radikala profil och att vi nu faktiskt kan tjäna på den även i form av allmänhetens stöd. Vi har sett trenderna förut men bara under den gångna månaden har det blivit mycket tydligare. En lokal sverigedemokrat uttalade sig indirekt till vår fördel i Bollnäs, en annan sverigedemokrat länkade till Nordfront och när media hetsade om det hela valde han att ställa upp på intervju för Nordfront. Bloggerskan Camilla Rågfors deltog under mötet i Bollnäs för att skriva om en dag med nazisterna i Bollnäs. Hennes intryck motsvarade inte hennes förväntningar:
“Jag var lite orolig över hur det skulle vara att befinna sig i utkanten av Bollnäs i en stor lokal som var fylld med nazister och nationalister. Till mångas besvikelse kan jag sammanfatta dessa timmar som riktigt trevliga. Barn som lekte och vuxna som satt och skrattade tillsammans. Det var nästan schizofrent. Så sjukt motsatt till vad jag väntat mig. Jag har aldrig förr heller träffat på så disciplinerade människor.”
Vi kan lugnt säga att vindarna börjat att vända när personer som kanske inte skulle ha tagit i oss med tång för några år sedan numera ser Nordfront som faktakälla eller besöker vårt möte för att skapa en egen bild om Motståndsrörelsen.
Effektiv media
En annan förklaring till att en nationalsocialistisk organisation som Motståndsrörelsen kan samla så många människor är för att Organisationen har byggt upp en media som i fallet Bollnäs visat sig vara mer effektiv än Hela Hälsingland, Sveriges radio och Expo tillsammans.
Forceringen i Bollnäs började med att Motståndsrörelsen som organisation snabbt var på plats och agerade mot den mångkulturella gruppvåldtäkten och informerade ortsborna om att media ljög om densamma.
Nordfront följde upp med otaliga artiklar om situationen och fick snabbt tusentals Bollnäsbor att läsa på vår sida och ta till sig vårt budskap. Ett propagandakrig utvecklade sig där Hela Hälsingland med flera folkförrädiska krafter fick panik när en ny aktör bröt deras åsiktsmonopol. Hela Hälsingland tog omdömeslösa beslut, ljög som aldrig förr och i allt virrvarr fick man även för sig att mobilisera inför ett mångkulturellt möte. Det hela skedde kort efter att en svensk flicka gruppvåldtagits av främlingar och trots att pappan till flickan vädjat till arrangörerna att avstyra mötet.
En mängd skribenter, filmmakare, fotografer och andra har deltagit i Slaget om Bollnäs. Lägg därtill alla andra nationella som har skrivit om det hela och att saken har berörts även i Norge, Finland och Danmark.
Nordfront har nyhetsrapporterat och analyserat, nagelfarit systemet och till och med hetsat mot de som är de egentliga skyldiga till gruppvåldtäkten i Bollnäs. Vi har avslöjat att polisen ljög om gärningsmannabeskrivningen, att Hela Hälsingland ljög om påstådda hot, att Sveriges radio inte är den objektiva nyhetsrapporterare de säger sig vara – och borde vara. Vi har agerat plattform för pappan till den våldtagna flickan, vi har (som organisation) mottagit tackbrev från anhöriga till flickan och vi har låtit en annan våldtagen kvinna från Hälsingland komma till tals som också hon utsattts för systemet.
”En Ny Motståndsrörelse”
Nordfront har i fallet Bollnäs visat hur viktig propagandan är för en organisation som Motståndsrörelsen. Det har inte alltid varit så. Motståndsrörelsen har sedan långt tillbaka varit mer känd för sin aktivism och den offervilja som finns hos aktivisterna. Organisationen är omtalad för sin aktivism utomlands, i länder som USA, Tyskland men också i Grekland. När medarbetare till Nordfront nyligen träffade representanter från Gyllene gryning kommenterade dessa Motståndsrörelsens film från Slussen. Enligt min mening saknar Motståndsrörelsens aktivism helt motstycke i Sverige och står sig nog rätt bra i nationella kretsar över hela världen.
Däremot har vår propaganda ofta saknat kontinuitet och inte alltid varit slagkraftig. Andra grupper har haft motsatt förhållande. De har med propagandan försökt uppväga avsaknaden av verklig aktivism och förmågan att bedriva kontinuerlig gatukamp. Vi är idag tacksamma för att vi valde den långa och tidskrävande väg det innebär att först bygga upp en kamporganisation bestående av en stabil aktivistkader. För något år kunde vi därmed sakta men säkert avvara mer resurser till propagandaarbete. Idag är vi i det läge där vi har en organisation där aktivism och propaganda ligger i fas med varandra.
Nationell.nu var därför definitivt inte fel ute när man, i samband med Motståndsrörelsens aktivistdagar, som gick under temat propaganda och där Nordfronts nättidning lanserades, benämnde oss som ”En ny Motståndsrörelse”. Den nya Motståndsrörelsen är en organisation som besitter den svårstoppade kombinationen av aktivism och propaganda. Hade Slaget om Bollnäs skett för några år sedan hade våra resurser räckt till kanske 3-4 skribenter som hade skrivit ett par artiklar om det hela. Nu har ett fyrtiotal artiklar skrivits om situationen i Bollnäs. I mediakriget har Nordfront krossat allt motstånd. Detta är den stora skillnaden från idag och igår, och huvudförklaringen till den stora uppslutningen i Bollnäs.
Grävande journalistik
Även under augusti månad har Nordfront rekryterat nya medarbetare. Framförallt har nya förmågor hamnat under nyhetsredaktionen, medan andra tagit ett steg framåt. Jag skulle här vilja rekommendera läsarna att ta del av hur Martin Saxlind dissekerar Mediavärldens och Expos lögner kring situationen i Bollnäs.
En annan förmåga som redan har visat framfötterna är Robin Palmblad. Förutom att ha intervjuat sverigedemokraten Christer Schoultz, var det också Palmblad som avslöjade att Åsa Kastman på Hela Hälsingland ljög om påstådda hot mot vänsterpartist och nu senast att den i media upphausade kampanjen för somalier i Forserum drivs av profitintressen.
Man ska inte underskatta betydelsen av dessa samtal. Pär Öberg har ställt folkförrädare mot väggen under lång tid och hans telefonsamtal när han ringer och skäller ut och/eller avslöjar dessa är mycket populära. Förutom att detta ger andra råg i ryggen och en möjlighet att känna att asen får tillbaka, så är detta grävande journalistik på hög nivå. När Pär Öberg i förrgår ringde upp en kanalchef för Sveriges radio avslöjades denne inför hela folket. Därmed undergrävs förtroendet för systemet ytterligare.
Nationell media måste bli en maktfaktor. Med det menas en apparat som man gör det bäst att hålla sig väl med. Denna form av grävande journalistik som Öberg och Palmblad sysslar med är därför av yttersta vikt och något som vi i framtiden måste bli ännu bättre på.
Vi kommer!
Propagandans uppgift är att vinna anhängare. En organisations uppgift är att omvandla delar av dessa anhängare till medlemmar. Har vi då lyckats med det i Bollnäs? Ja, säger många som kommenterat på de otaliga artiklar som vi har publicerat på vår hemsida. Av alla dessa kommentarer fastnade jag för en av dem som skrevs av signaturen ”Rocky” till artikeln Bollnäsmanifestationen en historisk händelse:
”Skall även tillägga att ni verkligen öppnade folks ögon i lilla Bollnäs efter manifestation! Här hemma hör jag inget annat än “äntligen säger folk stopp, nu förstår jag verkligen vad det är du kämpat för i alla dessa år. Vi kanske inte får uppleva någon större förbättring, men mitt barnbarn och hans barn kanske får det, jag är stolt över dig min son.
Och med dom orden sagda kan jag inte låta bli att ge er SMR en stor applåd! Snacket går verkligen bland föräldrar och mor/farföräldrar nu och det är många som vill dra sitt strå till stacken! Ni kan räkna med ett antal stödmedlemmar!”
Slaget om Bollnäs har visat att en organisation med små resurser kan ha kapacitet nog att vinna ett propagandakrig mot de krafter som har hela systemets stöd i ryggen. Detta ingjuter självförtroende. Hos oss, men också hos delar av folket som skymtar ett annat alternativ i horisonten. Medan systemet har kört fast och inte kan ta sig loss har detta alternativ ökat farten och gått på offensiven. Idag Bollnäs, imorgon Sverige! Vi kommer!
Hoppa till huvudinnehåll
