På Expos redaktion är man minst sagt irriterade över Motståndsrörelsens lyckade möte i Ludvika. Förtvivlat vill redaktören för tidningen påminna Ludvikaborna om att Svenska motståndsrörelsen minsann representerar diktatur och krig. Man är så förbannade att man utmålar Motståndsrörelsen som både ”sekt” och ”pöbel”.

Mötet i Ludvika var för svenskfientlig räkning en katastrof. Runt ett 15-tal motdemonstranter stod där, tysta med sina lappar. Inga burop, skrän eller andra störningsmoment. Det enda som hördes från torget i Ludvika var Pär Sjögrens tal till de 200 personer som kommit dit för att lyssna. ”Flera hundra”, skriver Dalarnas Tidningar. Man kan bara gissa att Daniel Poohl, redaktören på Expo, kokade av ilska. Detta eftersom han är en av dem som har som uppgift att vaccinera omgivningen mot sådana som oss. Om Expo arbetar efter modellen ”alla ska med” så har man i alla fall inte fått med sig Ludvika och det visar att Expo med flera krafter har misslyckats. Även om alla på torget naturligtvis inte är anhängare av Svenska motståndsrörelsen så visade mötet i lördags att en ”sekt”, som Expo kallar det, lyckades samla 200 vanliga människor till ett offentligt möte. Om Expo föredrar att se det som att alla dessa 200 var där för att visa avsky mot Svenska motståndsrörelsen så är det upp till Expo. Vi vet i alla fall att så inte var fallet.

Irritation är inte rätt ord för att beskriva Expos reaktion, som kom under gårdagen. Snarare hat och förakt – särskilt mot Svenska motståndsrörelsen, men även gentemot Ludvikabor som haft mage att besöka mötet. Expo nämner i sin rapportering inte ett ord om hur många som faktiskt kom till Ludvika eller hur mötet blev bemött (övervägande positivt). Istället väljer man att fokusera på de fåtal motdemonstranter som stod där med sina lappar. Till Expo utlovar vänsterpartiets kommunfullmäktigeledamot att man ska demonstrera mot nazism – och det var väl därför Expo ringde upp honom, för att försöka mobilisera fram ett motdrag. Kommer det komma 200 Ludvikabor till ett sådant möte?

Redaktören på Expo, Daniel Poohl, tar vid i en ledarartikel med rubriken ”Nazisternas pöbeltaktik”, som är en blandning av smädelser och desinformation. ”Utnyttja dödsfall och upprivande händelser för egen politisk vinning är ett signum för den nazistiska och högerextrema rörelsen”, är en av de saker som Daniel Poohl påstår. Om det finns fog för att använda begrepp som hyckleri och dubbelmoral så borde det vara läge nu. Att utnyttja ”dödsfall och upprivande händelser” för ”sin egen politiska vinning” är exakt det som Expo gör – hela tiden. Daniel Poohl är en av dem som frekvent drar upp över tio år gamla mord för att försöka demonisera en hel rörelse. Då man har svårt att hitta sådana händelser i Sverige i realtid så söker man ofta reda på händelser som skett utomlands som enligt ”quilt by association”-metoden slungas mot nationella i Sverige. Detta sker hela tiden och såvida Daniel Poohl inte har en guldfisks minne och inte kan komma ihåg idag vad man skrev om på Expo under gårdagen så finns det bara en annan förklaring: Expo ljuger.

Vad är egentligen Daniel Poohls signum? Det måste vara att ljuga eftersom han inledde sin karriär vid endast 20 års ålder genom att infiltrera en nationell organisation och ljuga om sin identitet under flera månader. Kanske har det varit ett signum för Daniel Poohl hela livet, vad vet jag. När skolfröken frågade barnen vad de ville bli när de blir stora så svarade kanske Kalle att han ville bli brandman, Anna prinsessa och lille Daniel att han ville få pengar för att ljuga och skvallra på andra. Hos vanligt folk kallas dessa sortens människor för råttor, men vem är jag att döma Daniel Poohls signum?

Att beskriva händelsen i Ludvika som ”dödsfall och upprivande händelser” är ju för övrigt ganska vilseledande. Dödsfall är ett ord som i regel används när någon dör i trafiken eller avlider på ålderns höst. Det räcker inte på långt när för att beskriva den av främlingar utförda brutala dödsmisshandeln på tvåbarnspappan Tommy Lundén. Daniel Poohl är annars noga med att de lokala medierna väljer rätt formuleringar och belyser rätt saker. Bland annat retar sig Daniel Poohl på att man skrivit om en lugn manifestation som just en lugn manifestation. Hur man annars ska beskriva en lugn manifestation framgår inte.

Daniel Poohl förbarmar sig även över de dumma Ludvikaborna. Han säger inte detta öppet, men det är uppenbart att han menar just det.

”Svenska motståndsrörelsen vill ha diktatur, tvångsdeportering av invandrare, de kan tänka sig ett krig för att ta sig ut ur EU. Det är en organisation med en ledare som är dömd för dråp, som har medlemmar som är dömda för våldsbrott och som hyllar Adolf Hitler. Det kan vara värt att tänka på nästa gång Svenska motståndsrörelsen kommer till stan för att ”gjuta mod i befolkningen”.”

Ja, sicka dumma Ludvikabor som inte vet vad som är ”värt att tänka på”.

Svenska motståndsrörelsen antyds vara fega (eller sluga) för att man enligt Expo inte vill avslöja vad man egentligen står för. Egentligen är vi bara en sekt (eller terrorister som man tidigare hävdat, utan att ha minsta fog för påståendet) som eftersträvar diktatur och krig.

”Med ett politiskt budskap som vanligtvis får så gott som hela den svenska befolkningen att vända dem ryggen behöver man andra frågor att kroka tag i. Det är svårt att övertyga människor om att vi behöver en diktatur, lättare att locka människor som redan är upprörda med förenklade budskap.”

Att Svenska motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk organisation är ingen hemlighet. Det är inget vi förtiger på något sätt, det framgår tydligt i otaliga artiklar på denna hemsida och nationalsocialistiska frågor diskuterades även på gatorna i Ludvika. Kanske retar det Expo att deras uppgift att göra nationalsocialister socialt stigmatiserade ute i samhället inte fungerat på medlemmar i Motståndsrörelsen, eftersom vi inte anser att vi har något att skämmas för. Här vill Expo att vi antingen anpassar oss till systemet (tar avstånd från nationalsocialism och en radikal politik) eller att göra precis tvärtom genom att fantisera ohämmat om diktatur och krig. Att Svenska motståndsrörelsen är för diktatur är en Expo-lögn precis som att Svenska motståndsrörelsen skulle vara ”en av Sveriges farligaste terroristgrupper”. Daniel Poohl kan ju belägga sitt påstående innan han börjar fantisera. Svenska motståndsrörelsens syn på demokrati förklaras för övrigt i artikeln Framtidens styre av Svenska motståndsrörelsens ledare Klas Lund.

Daniel Poohl visar dessutom att han inte har förstått skillnaden mellan ideologi och politik (så mycket för den expertisen). Nationalsocialismen är en ideologi, eller världsåskådning, och det är ovanligt att ideologiska frågor dryftas på möten av mer realpolitisk karaktär – även om det såklart sker och inte nödvändigtvis är fel. Jag skulle gissa på att Kristdemokraterna inte genomför en bibelpredikan i samband med ett möte om vårdnadsbidrag. Jämförelsen är kanske inte klockren (särskilt inte som Svenska motståndsrörelsen är betydligt tydligare med vad vi står för än etablerade riksdagspartier) men poängen är att det ibland kan vara malplacerat att redogöra för ens världsåskådnings alla aspekter. Mötet i Ludvika handlade som Pär Öberg sade i en intervju om att ”gjuta mod i befolkningen” och att informera om Svenska motståndsrörelsens kampanj, Massinvandringen, en tickande bomb. Det faktum att Tommy Lundén var svensk och mördades av främlingar gör mordet de facto till en händelse som faller inom kampanjens ramar. Det faktum att det rör sig om en konflikt av raslig karaktär och att det raspolitiska tänkandet är en betydande del av nationalsocialismen gör det till en händelse som förtjänar vårt engagemang. Svårare än så är det inte.

Vad detta handlar om är att Expo blir förbannade när ingen längre blir rädd när de varnar för att ”vargen kommer”. Hundratals kom till mötet i Ludvika på grund av nyfikenhet och hopp om räddning, trots (men i vissa fall även på grund av) den nationalsocialistiska världsåskådningen. Eftersom allt färre bryr sig om Expos rop på varg så blir en stor del av Expos verksamhet utan verkan och man tvingas återigen att bli enbart ett systemets redskap, utan förankring hos vanliga människor.

Avslutningsvis så väljer Expo att benämna Svenska motståndsrörelsen som en ”pöbel”, eftersom det är ”en pöbelns taktik som kräver en upptrissad stämning och som till sin natur aldrig verkar enande och läkande”. När jag slår upp ordet på Svenska akademiens ordlista möts jag av orden ”slödder” och ”pack”. I min värld är slödder och pack synonymt med lögnaktiga och råttaktiga människor. Alltså är ordet pöbel en så mycket mer passande beskrivning för just Expo.

Relaterade artiklar
Nazister höll torgmöte i Ludvika (Expo).
Nazisternas pöbeltaktik (Expo).
Många kom för att lyssna i Ludvika (Nationellt Motstånd).

• Publicerad:
  2012-01-10 00:00