Ett folk måste hedra minnet av dem som givit sitt liv i kampen för överlevnad. Genom de fallnas offer påminns vi om att friheten inte kan tas för given utan att den är något som man måste förtjäna genom kamp – sådan är verkligheten.

Vidare behöver ett folk traditioner som binder dem samman, och som binder dem samman med sin historia och sina förfäder. Detta är speciellt viktigt i tider som dessa, då det traditionalistiska förhånas.
Så i enlighet med dessa fakta samlades ett 40-tal medlemmar, anslutna och stödmedlemmar till Nationell Ungdom och Svenska motståndsrörelsen på förmiddagen den 13 april för att gemensamt hedra minnet av Gösta Hallberg-Cuula; en sann krigare.


Medlemmar och anslutna till Nationell Ungdom (FOTO: Nationellt Motstånd)

Dagarna innan hade bjudit på omväxlande väderlek som april oftast gör – vårens ankomst är alltid nyckfull. Men då aktivisterna ställde upp för avmarsch till graven sken solen från en blå himmel och den något kyliga men friska luften vederkvickte de församlade.
Sakta gick man under tystnad fram till graven där Magnus Söderman från Motståndsrörelsen höll ett kort anförande, återgivet nedan:

”Känn vördnad, ni står inför en hjältes grav!
Vad tänkte Gösta Hallberg-Cuula då han fick veta att det ryska anfallskriget mot Finland inletts?
Vi vet inte, men hans handlingar talar för sig själva.
Samma dag som kriget började reste Gösta till Finland för att som frivillig bekämpa bolsjevikerna – fullt medveten om att det kunde kosta honom livet.
Krigaren skiljs från alla andra genom sin beredskap att göra uppoffringar för Saken. Han må reflektera över konsekvenserna men väljer ändå striden eftersom hans övertygelse inte tillåter något annat. Krigaren gör det som måste göras.
Gösta var en sådan man! Han var en krigare!
Blott 29 år gammal var han då döden tog honom i sin tysta famn. Valkyriorna stod redo att föra denna krigare från Svirfrontens kaos av blod och död till hjältarnas sal.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Gösta var en ödesbestämd krigare och en man som både insåg och accepterade detta kall.
Redan innan vinterkriget, och sedan fortsättningskriget som tog hans liv, kämpade Gösta för det folk han älskade. Han var respekterad av de nationalsocialistiska SA-trupperna som broder och kamrat. Många bataljer utkämpade han på gatorna mot folkets inre fiender med blicken fäst på den seger som måste komma.
Och idag står vi här, framför denna hjältegrav, med samma låga brinnande i våra bröst. Gösta var den första frivilliga som stupade, men inte den sista. Vägen till frihet kantas av fallna kämpar, ty vägen till frihet leder till fronten.
Krigaren vet det och möter det med ett orubbligt lugn. Kärleken till folket och fosterjorden är för honom djupare än rädslan för döden.
Situationen idag är bara på ytan annorlunda än den som Gösta stod inför. Det är samma sionistiska kosmopoliter som idag söker vårt folks död och de styrande idag är lika förrädisk nu som då!
Gösta Hallberg-Cuula är bara en av många fallna medkämpar. Under historiens lopp har miljoner och åter miljoner stridit och dött i denna kamp som nu är på väg att nå sin kulmen. Låt därför denna minnesstund tillägnas alla vår ras fallna hjältar. När vi talar om dom, minns dom och hedrar dom – så reser de sig från Valhalls bänkar och lämnar Allfaderns hus för att vara med oss. De ingjuter sitt mod och sin kraft i oss.
Den döde dör inte förrän hans minne dör – men även då lever han i det obefläckade blodet. Gösta Hallberg-Cuula är närvarande idag, och så alla andra dagar då kampfanan fladdrar över oss i striden. Så binds forntiden med nutiden, de fallna med de levande, dom med oss.
Förra året bad jag er att svära en ed vid denna hjältegrav. Idag ber jag er att förnya den. Betänkt nu det som sagts under en stunds tystnad.

Vi hälsar dig Gösta
Leve döden, leve Segern!”


Magnus Söderman talar. (FOTO: Nationellt Motstånd)

Efter detta marscherade gruppen iväg, men halvvägs framme till den plats där tåget skulle upplösas ropar en av deltagarna att antagonister siktats. Med språng sätter samtliga närvarande av och tar upp jakten. Bilder av Odens vilda jakt, som myten talar om, blixtrar till framför en då fanbäraren tar täten – framåt, framåt!


ATTACK! (FOTO: Nationellt Motstånd)

Tyvärr hade ogärningsmännen ett försprång som gjorde att de hann fly undan. Tyvärr för oss, tur för dem. Vilka dessa var är fortfarande okänt för oss, men vi vet vilka det är som inte brukar har respekt för minnesstunder för döda eller mördade. Hade vi fått tag på dem skulle de ha lärt sig den läxa som de förr eller senare kommer att lära sig – angriper ni oss kommer vi att vara obarmhärtiga.
Då ansvarige beslutat att avbryta sökandet efter fienden färdades de närvarande ut ur staden för att återsamlas på en forntida kraftplats. Med fädernas andar närvarande intogs en enkel måltid. Stärkta i sin kampmoral och med en vilja till seger brinnande inom sig återvände vi småningom tillbaka in mot Stockholm.

Motståndsrörelsen och Nationell Ungdom kommer att återvända för att hedra den fallne igen – och vi kommer att fortsätta hedra vårt folks hjältar varje dag genom den oavbrutna kamp vi för.

  • Publicerad:
    2003-04-13 00:00