Nationaldagsfirande 2005

Vi kan nu i efterhand konstatera att det patriotiska nationaldagsfirandet och Folkets marsch den 6e juni 2005 var en mycket lyckad tillställning. Arrangörer, deltagare och åskådare verkar vara eniga i sin åsikt att firandet både var hedervärt och politiskt kraftfullt – alltså precis så ett nationaldagsfirande skall vara.

För Motståndsrörelsen var ett deltagande, både som medarrangör och med manstark uppslutning en självklarhet. Bevarandet av nationen, alltså folket, kulturen och arvet är ju själva orsaken till vår existens. Som svensk patriot är det en självklar plikt och glädje att deltaga på Sveriges nationaldag.

Att det finns ett behov av denna sorts tillställningar är uppenbart. Systemets vilja är göra nationaldagen till ett hyllande av mångkulturen och ännu ett spektakel för att dupera folket. Att vi patrioter då tar ställning är nödvändigt. Men det är inte bara viktigt ur ett rent politiskt propagandistiskt perspektiv. Även den djupare symboliken bakom manifestationen har betydelse. Vårt firande tvingar fram eftertanke hos alla dem som läser om den, tvingar fram ett ifrågasättande av samtiden. När man jämför de mångkulturella jippona med Folkets marsch tydliggörs situationen i nationen. Systemet å sin sida välkomnar främlingar och blandar afrikansk dans med svensk folkmusik. Vi däremot koncentrera oss på vad det egentligen handlar om, Sverige – som det var en gång och hur det en gång åter skall bli.

Folkets marsch 2005 var bara det första steget och något som kommer att utvecklas till nästa år. För lika sant som det är att Motståndsrörelsen kommer att fortsätta det dagliga kamparbetet, kommer vi att göra vårt yttersta för att tillsammans med våra åsiktsfränder göra 6e juni år 2006 ännu kraftfullare och ännu mer professionellt.

Uppställning vid Odenplan. (Foto: Motståndsrörelsen)