Sveriges regering står under inflytande av krafter som vill slå undan rättsstatens grundpelare, och har helt slutat ta tillvara svenska intressen.

För ett par veckor sedan visades en TV-”dokumentär” som handlade om de svenskar som deltog som frivilliga i Waffen-SS under andra världskriget. Särskilt sensationellt ansågs det vara att en av dem som intervjuades i programmet, Harald Sundin, hade tjänstgjort som vakt i Treblinka 1944. Det var Ebbe Schön och hans ”researcher” Tobias Hübinette – tidigare medlem i våldsgruppen AFA, och medarbetare på tidningen Expo – som hade hittat den gamle mannen ifråga. Det fanns dock vissa oklarheter i de uppgifter som presenterades, vilket också framkom några dagar senare. Treblinka lades ner redan 1943, och Harald Sundin satt då på mentalsjukhus i Sverige, där han var känd för att vara något av en mytoman.

Trots att det inte finns en tillstymmelse till bevis för att någon svensk deltagit i krigsförbrytelser, räckte Harald Sundins uppgifter, tillsammans med ett brev från Simon Wiesenthalcentret, som underlag för att ”vår” statsminister Göran Persson skulle finna det viktigt att ”se över” om det inte var dags att införa retroaktiv lagstiftning i Sverige, och förlänga redan utgångna preskriptionstider. Om han lyckas genomdriva det, vilket dock är tveksamt, skulle det innebära att Sverige tar steget fullt ut från den urgamla svenska rättsstaten in i en regelrätt politiskt-korrektstat. Det viktiga blir inte längre att följa lagen, utan att hålla sig á jour med vad som för tillfället anses vara politiskt korrekt och, framförallt, vad som kommer vara politiskt korrekt i framtiden. Vad lagen säger vid en given tidpunkt blir inte tillräckligt, utan man måste också vara uppmärksam på vilka långsiktiga trender som gör sig gällande, hur ”vinden blåser” i medierna. I praktiken är det redan idag så i viss utsträckning. Medierna påverkar politikerna, som i sin tur beslutar vilka nya lagar som införs. Men om man håller reda på vilka lagar som gäller vid en given tidpunkt, finns det goda möjligheter att följa dem, även de mest luddiga och sjuka, såsom lagen om ”hets mot folkgrupp”. Detta vill Göran Persson ändra på.

Det har väl knappast undgått någon att Persson har börjat umgås i internationella judiska kretsar i allt större utsträckning på senare tid. Persson, som troligtvis är av den karaktäristiska, amoraliska människotyp som tyvärr tenderar att vara så framgångsrik i dagens ”demokratiska” samhällen (jfr extremfallet Bill Clinton), tror förmodligen att han har hittat ett vinnande recept för en framtida, internationell karriär, och antagligen har han rätt.

I samband med den pågående ”Förintelsekonferensen” har han bl a samtalat med den israeliske premiärministern Ehud Barak, som gjorde sig internationellt känd i början på 70-talet med ett kallblodigt mord på en hel palestinsk familj. Denne passade på att slå ett slag för att Sverige ska avskaffa rättsstaten, enligt ovan beskrivet mönster. Om det bara vore upp till Persson, torde det inte råda något tvivel om att Barak skulle få sin vilja igenom.

Barak verkar ha svårt att acceptera att det finns andra länder förutom Israel, som fortfarande har ett visst mått av självbestämmande. Han gnällde nämligen på att de österrikiska väljarna har haft fräckheten att ge Jörg Haider, som troligtvis vill regera i enlighet med sitt folks intressen, nästan 30% av rösterna, och eventuellt kommer bilda regering. Nickedockan Göran Persson är givetvis inte sen att jamsa med. Som om det inte vore upp till österrikarna själva att bestämma vem de ska ha i regeringen?

Efter att ha uttryckt sin avsky för Jörg Haider och dennes politiska åsikter – framförallt antar jag att det är Haiders åsikter i invandringsfrågan som är svåra att förlika sig med – förklarade Barak att Israel inte skulle tillåta en enda palestinsk flykting att återvända till Israel. Israel är ett litet land som kämpar för att behålla sin judiska identitet, fick vi höra som anledning. Inget fel i det, men är inte Österrike ett ungefär lika litet land som vill behålla sin nationella identitet?

De fördrivna palestinierna borde tas om hand av internationella organisationer, menade Barak. Kanske skulle de kunna flytta till Österrike? Eller varför inte till Sverige? Här finns ju ingen nationell identitet som behöver bevaras.

Eftersom Sverige blivit en så gästfri plats för ”det utvalda folket”, tog även den internationella organisationen Judiska världskongressen tillfället i akt att ha sitt möte här. Enligt uppgift är organisationens syfte att ”ta tillvara judiska intressen”, och det tvivlar jag inte ett ögonblick på.

Förr i tiden brukade vi svenskar också ta tillvara våra intressen. Det brukade vara regeringens uppgift. Nuförtiden har den dock helt andra prioriteringar, som att fylla sjuåringar med skuldkänslor genom att ”undervisa” om ”Förintelsen”, och sedan på olika sätt försöka koppla denna till Sverige och svenskarna, och varje försök att hävda våra egna rättigheter och intressen som folk, liksom polisens huvuduppgift numer är att kartlägga 13-åringar som misstänks ha ”nazistsympatier”. ”Överlevaren” Elie Wiesel sammanfattade situationen ganska bra med följande ord till Göran Persson:

”Jag är inte svensk så jag vet inte vilken plats du kommer att få i den svenska historien… Men din plats i den judiska historien kommer att bli ärorik.”

Om det kommer finnas någon svensk historieskrivning överhuvudtaget i framtiden, så kommer Göran Perssons plats med säkerhet bli allt annat än ärorik. Regeringen har helt svikit sin ursprungliga uppgift, att ta tillvara svenska intressen, varför vi svenskar måste börja organisera oss på andra sätt. Det finns inga andra än vi, som kommer ta tillvara våra intressen.

Utan en organisering på etnisk grund, har vi varken möjlighet att hävda oss mot andra, välorganiserade folk, såsom det judiska, eller forma vår egen framtid.

• Publicerad:
  2000-01-30 00:00