Traditionsenligt hedrade Svenska motståndsrörelsen den fallne nationalsocialistiske kämpen Gösta Hallberg-Cuula på Norra kyrkogården i Solna.

Eftersom Motståndsrörelsen tidigare i april anordnat aktivistdagar i Stockholm, till vilka organisationsanslutna från hela landet reste, blev hedrandet av Hallberg-Cuula detta år en intern angelägenhet för 1:a nästet, sånär som på några kamrater från Dalarna vilka inte ville missa tillfället att visa sin respekt för den fallne.


Magnus Söderman talar.
Mellan 30-35 aktivister slöt upp vid graven där Magnus Söderman talade fritt kring den nationalsocialistiska kampen och nödvändigheten av att hedra och minnas de fallna. Han gav även en kort levnadsbeskrivning över Gösta Hallberg-Cuula.

Söderman påtalade även orsaken till att organisationen för ett antal år sedan beslutade sig för att ta vid det traditionsenliga hedrandet vid graven. För de närvarande som varit med tidigare år märktes en skillnad detta år eftersom Motståndsrörelsen inte medförde några fanor, utan endast en enkel krans. Söderman förklarade att syftet med en minnesstund inte handlar om dem som deltar eller den organisation som arrangerar, utan om personen som hedras. Motståndsrörelsen ville detta år understryka detta.

Efter en tyst minut och ett värdigt ”Hell seger” avlägsnade sig aktivisterna från platsen. Minnesstunden avlöpte i stillhet.

Gravskändning ånyo
Dagarna innan datumet för Gösta Hallberg-Cuulas minnesdag vandaliserades dennes gravsten av de autonoma vänsterextremisterna. Sin vana trogen att koncentrera sig på attacker mot döda ting anfölls stenen med hugg och klotter. Detta var inte första gången som gravstenen vandaliserades och antagligen inte den sista.

Vid tidpunkten för Motståndsrörelsens hedrande fanns det dock knappt några synbara rester av denna förstörelseiver. Kyrkogårdsförvaltningen agerade snabbt med att iordningställa graven och förutom några skärvor som slagits bort från stenen var allt i sin ordning.

För en fallen kämpe som vann Döbelns märke under hårda frontstrider är denna vandalism av gravstenen endast en hedersbetygelse. Även i döden fruktas hans gärning och minne. Och precis som Söderman påtalade i sitt tal vid graven, visar detta beteende från antagonisternas sida endast en sak, att de inte förtjänar någon som helst nåd vid de tillfällen som ges att tillrättavisa dem. Snarare skall dessa låglivs skändliga gärningar alltid vara levande i våra sinnen.


  • Publicerad:
    2009-04-14 00:00